THE END

Nu får det vara slut- tramsat med den här bajsiga bloggen.
Jag är en mycket respekterad person och kan därför inte hålla på att skriva om
fyllor, tabbar, små snoppar och löst bajs.


Troschock känns som ett värdigt avslut.



Det var trevligt så länge det varade.

Över och ut

Premiär

Igår drog vi av första föreställningen. Känslan innan man går in på scenen är verkligen förjävlig. Finns inget med den nervositeten jag finner tillfredställande eller adrenalinfylld, men så fort första steget tas så rinner liksom allt av. Allt försvinner och kvar finns dansen. Känslan efter är den bästa jag upplevt. Allt blir plötsligt värt det när man står längst fram på scen, bländad av 439 lampor, ser publikens konturer och lyssnar till dess applåder. Kungligt!

"Var på dansföreställning igår, jag är en stolt vän till Malin Jonsson som förutom att vara en sjukt vacker person och en helt underbar vän också är en FANTASTISK dansare. Vilken känsla, vilka rörelser, hon är ett med hela sin kropp och jag var tåröggd när hon dansade. Känsla, inlevelse och passion!
All kärlek och respekt till dig min vän <3"
Ur VACKRA Carries bloggisch

Idag gör vi det igen gånger två.

Har pirr i magen som när man var fjorton, full på en halv 7.0 och kär i kärleken.

FAN- JÄVLA- TASTISKT!

Beååååtch

Idag hade vi genrep och imorgon drar vi av första föreställningen. TAGGA!
Att sätta upp en föreställning är långt ifrån en dans på rosor. Det är en dans med jäfligt svåra steg så att säga. Spenderar man 10 timmar om dagen på en scen med människor som blir övertrötta, eller höga på socker vid olika tillfällen, går det inte att undgå viss irritation och konflikt. Sen finns det dom som bara är slöa i hjärnan sedan födseln vilket man inte kan göra så mycket åt. Tyvärr blir irritationen lika om inte större. Mycket större.

Luktar man svett, inte fattar vad man ska göra om man blir ombedd att ta två steg bakåt och gör 492 oviktiga ljud (läs ljud, inte ord) om dagen bli man automatisk placerad i min box bland människor med irriterande egenskaper. Welcome!
Nu låter jag som en riktig bitch, och det är jag ju, så varför hymla med det?
Värt att tillägga:
Personen i fråga vet inte vad internet är för något,
så oddsen att bajsbloggen sårar är näst intill obefintlig.
Have to live om the edge. 

Vet han inte om att han har en vårta på näsan?

Fast jag har inte vart en bitch hela dagen. Jag har vart världens lyckligaste hög på adrenalin och vackra kommentarer från lärare. Hon är en cm lång, huvudlärare i balett på Balettakademien och världens mest passionerade lärare. Man märker verkligen hur hon brinner för att undervisa, och blir därför en fantastisk pedagog som är ärligt engagerad i elevernas utveckling.

När jag kom hem blev jag lite överkänslig fast på ett vacket sätt då min bästaste Em skickade det vackraste mess jag fått. Hon är vacker. Vacker och en fantastiskt duktig dansare och framtida padagog.

"Mallsan brallsan, jag håller verkligen med Katarina, du är som gjord för belettakademien.
 Herre jösses vad du skulle skina där. Du är en så begåvad dansare gjord för scen fan, för guds skull, ge aldrig upp.
Love ya to death girl "

Nu ska jag sova och drömma samma dröm jag drömt hela veckan.

Butt(er)

"Malin, kan du inte skriva i din blogg?

Jag är inne varje dag,

men du skriver ju aldrig"

Fyrst behöver en hobby

Min kvällsmat är som känt inte så varierad. Senaste tiden har jag inte ens orkat sätta på ugnen för att värma en pirog, nej vi har fortfarande ingen micro, så kvällsmaten har bestått av två mackor och fil. Min mormor säger alltid att hon bara äter en HALV smööörgås och ett glas fil. Jag tror hon ljuger.
Ingen blir mätt på en halv macka, och vem äter fil ut ett glas?
Jag smörade glatt mina mackor som jag sedan bar in i mitt rum och la på sängen. Tillbaka ut i köket för att stress- dela en banan i lagom för stora bitar i försök om att lyxa till min tragiska måltid. Med bananen i filen sprang jag dom fyra långa metrarna från köket till mitt rum för att inte missa för mycket av Sveriges mästerkock (4an visar fortfarande bara matlagning och hockey)
Landar lagom kontrollerat i sängen för att direkt flyga upp igen och virra ut mot köket efter mackorna.
-KLOFF KLOFF, låter det bakom mig.
Ljudet kom från mackorna som lossnade från rumpan.

Jag svor över den förbannelse jag föddes med som gör mig till en av Sveriges mest otursamma människor. När jag accepterat min klantiga läggning och smörat nya mackor som jag fått med till rummet utan att tappa var det paus på tvn.
Det är skönt när det flyter!

Idag har vi satt ljus.
När ljus ska sättas gäller det att ha tålamod och beslutsamhet.
Två egenskaper Jesus glömde utrusta mig med.

HEJE

Brevbärarens dotter

Idag hade jag tur. Jag hittade något jag haft behov av under en lång tid, men alltid lyckats glömma att införskaffa. Ett frimärke. Av någon anledning är det alltid frimärket som drar ut på prosessen när man ska vara gammeldags och skicka något via posten. Jag hånglade glatt upp mitt nyfunna frimärket och fäst det på höger sida av mitt livsviktiga kuvert. Bakom mig sprang en stackars musikalare förbi och letade efter något. Sitt borttappade frimärke. Jag fick dåligt samvete, men tog beslutet att inte riva loss och lämna tillbaka det slemmigt frimärke.

Imorgon ska ska flaskan plockas fram. Nästa vecka är det intensivvecka inför föreställningarna vilket betyder 100 timmars rep om dagen. För många timmars rep leder till irritation, bråk och i vissa fall misshandel. Morgondagens fylla blir en förberedande avskedsfest om någon skulle råka avlida under veckan, eller om vi blir ovänner och aldrig mer pratar med varandra. Införskaffa minnen i förebyggande syfte så att säga.
Min vackra Carrie ska delta i showen och lär få egen följespott då hon hållt sig från fylla och utgång de senaste decenniet. Vi har mycket rutin och kan säkert hjälpa henne minnas hur man gör.

Mitt pass kom idag med posten från Linköping och min älskade Majsa som slagit på stort och lyxat till det med dubbla frimärken. Ser fram emot att slippa bråka med vakter och kassörskor om att jag inte är 12 år, utan bara en mycket slarvig själ som är gammal nog att gå på disco och köpa cigaretter.
I mitt pass låg en lapp som fick stenhårda mig tårögd.
Jag har världens bästa människor i mitt liv!

"Jag älskar dig 3 gånger
runt jorden och tillbaka"

Åker hon ett varv runt jorden så kommer hon ju automatiskt tillbaka.

Tror hon menade att hon tog en sväng till månen och tillbaka.

Blanda ihop saker är lite vår grej



Vackra Fyrst

"Det bästa var nog att se en liten bit av den riktiga Malin,

lite glad och lite galen.

Snart är du helt där igen fina-

mycket glad och mycket galen"

Ibland glömmer man vad som är viktigast.

Otaggat

Jag har ingen lust att skriva något klämkäckt idag. Går i min egen bubbla och funderar över föreställningen, auditions, framtid och det där som finns i huvudet hela tiden. Pencillinet gör att jag inte kan äta.
Jag skyller på pencillinet i alla fall.

Trött på ingen trött på allt. Tomhet. Blank. Just likgiltighet och tomhet är det värsta att känna. En känsla som bara finns där utan att fylla någon funktion.

Det bästa med min vardag är att jag kan välja att försvinna från den så fort musiken går igång. Allt man har samlat i huvudet om vardagen, livet och framtiden försvinner för en stund och allt fokus finns i dansen. Idag är dansen min räddning och mitt fall. Det sista jag borde göra är att dansa, det enda jag vill göra är att dansa. Jag försöker ta det lugnt och markera, men den som dansar vet att det är en omöjlighet. Jag har aldrig längtat mer till att kalendern ska slå ny vecka. Nästa vecka är jag frisk ocg taggad intensivvecka på scen inför föreställning. Veckan avslutas med tre dagars föreställning.

Scenen är en fantastisk plats att befinna sig på

Datatekniker

Idag skrev jag och Carro ut ansökningsblanketterna till Danshögskolan. I ansökan finns det en fin liten ruta där passfoto ska fästas med häftklämma. Jag har inget passfoto och skrev därför ut en sexig bild från fejan. Tanken var att storleken skulle bli den samma som ett passfoto. Det blev den inte. Från skrivaren kom mitt ansikte som fyllde ett halvt A4. Tänker att jag kan klippa bort min stora kaluffs och halva pannan så kanske mitt nylle får plats i den lilla rutan. Blir det tajt kan jag tycka att hakan är överskattad.
Någon häftklämma äger jag heller inte.
Får kolla om jag har något som kletar bra i kylen.

Lyckas man ta sig in på den nu femåriga ämnesutbildningen, som halva norden lär söka, får man ett ämne till utöver de två du får med din danspedagogexamen. Jag skojade med Carro och sa att jag skulle bli lärare i matkunskap.
Carro sa att det hette hemkunskap.
I högstadiet hade vi datorkunskap. Man fick lära sig hur man använde internet och word. Tänk vad gammal jag låter när man berättar sånt. Folk som ligger och skumpar fostervatten har facebook långt innan dess ömma moder spricker från punkt A till punkt B.

Ännu en anledning till att jag inte vill ha barn.

.

BFF

 

Tillit och kärlek skapar tillsammans
något man kallar bästa vänner.

BÄSTA FRUGAN FAN!

Den bittra fittan

Jag är nu halvvägs genom försöket att slå världsrekord.
KATEGORI:
överleva tristess för instängd östgötsk bitterfitta med utmärkt festsinne

Det är lördag och jag är instängd i samma rum som jag nu spenderat hela veckan i. Fortfarande ryggläge, fortfarande feber och fortfarande bara 4an att välja på tv. När min pencillinkur är över ska jag leka Allan och vara kung i baren. Skulle döda för att vara nyduschad med en Peroni i ena handen och en plattång i den andra. Musik på högsta och hundra sms fram och tillbaka om kvällens outfit. Stressa till tuben och glömma hälften av grejerna jag borde haft med hemma. Känna taggen och lyckliga pirr i magen.

Pirrar dåligt nu ska jag säg

Det roligaste som hänt idag var när jag skulle får ut en stol på balkongen. Hålet ut var för liten och det tog mig 32 svordommar att få ut stolen. Under en cigg hann dörrhålet banta och stolen står nu kvar på balkongen. Hoppas det inte börjar regna så Lillans stekstol blir blöt. Med mitt flyt denna vecka är det garanterat skyfall just i detta nu utanför fönstret som fortfarande är täckt av persiennen.

4an bjuden på Körslaget under kvällen.
Tar jag dubbel dos pencillin och värktabletter som jag sköljer ner med en hutt av Lillans starkglögg kanske jag somnar och vaknar på måndag. Klart värt att testa.

SKÅL!

Kimmy

När man är sjuk får man mycket tid över till viktiga saker. Viktiga saker som att räkna smulor i sängen, kolla hur vädret är i Danmark och att läsa gamla blogginlägg man själv skrivit.
Att läsa gamla blogginlägg väcker fantastiska minnen. Ett minne var när Kim hälsade på i storstaden och metropolen Solna i slutet av november. Jag hade undrat vad en kartet var och Kim hade förklarat att det var en potta typ.
Han berättade även att han saknade julen. Jag vet, man kan inte sakna julen, man längtar. Inlägget fick mig att inse att jag inte pratat med Kim på 100 år och att jag saknade honom och ringde därför upp.

Kim är någon av de roligaste jag vet och vi pratar extra charmig östgötska med varandra. Han visste fortfarande inte vad en kartet var vilket jag heller inte lärt mig. Jag satsade på att det var en sjukhusgrej som typ stomipåse, och han gissade på något som vart smalare och smalare. Vad som blev smalare och smalare är sånt vi inte vet så mycket om.
Långt in i samtalet konfronterade jag mr Kim och frågade varför han inte ringt på alldeles för länge. Han frågade varför inte jag ringt. Jag hade inget svar. Hans anledning till uteblivna samtal kom att bli det roligaste idag.

Kim är en kärring. 
Världens vackraste kärring 
Samtalet fick mig att inse hur mycket jag saknar min
vän som nästan är lika rolig som jag.



Bästa, bästa, BÄSTA!



Plötsligt händer det

Jag hade mer oflyt denna gång än vanligt gällande sjukdom. Jag har idag varit hos herr doktor som var en fru som konstaterade att jag inte hade lunginflammation. Fick knark som ska bota mig och laga mina lungor som smärtar som om dom just vart i ett gängslagsmål mot Hells Anglels. Två lungor mot 40 arga moppedister.

Imorse var jag inte katig. Varje hostning kändes som 12 knivhugg och efter en hostattak gav jag upp min hårda yta och ringde gråtandes som en femåring efter hjälp. Tyvärr svarade ingen hjälp. Den enda hjälpen som svarade var min lärare Nella som tror att jag är gjord av sten. Hon freaka och jag freaka. När vi freakat klart ringde alla hjälpar samtidigt och Carro tog mig till läkare. Coolare har jag ju vart i mina dagar.

Nu är jag hemma och lyssnade nyss av min svarare på mobben. Trots smärtan kunde jag INTE sluta garva åt mina fantastiska vänner med penis. Dom befinner sig nu i sälen med hockeylaget. Skulle bli förvånad om dom ens hunnit med ett åk då prio ett ligger i flaskan. Törstiga grabbar. Daniel och Adde gjorde show igår vilket fångades på min svarare. Daniels gotländska och Addes östgötska kommer fram så galet charmigt vid dyngfylla.

D- Hej Malin, det är Daniel dihä. Jag skulle bara säga att... undrar vart du är någonstans. och... orolig för dig. o jag sakner dig.  jag skulle vilja att du ringer mig så fort du hör det här så jag inte behöver vare så orolig
A- o JAG MED!
D- o han också.
D- hejdå
A- vi är oroliga!
D-  ja
A- hejdå
D- hejdå

B1 o B2   Piff o Puff   Bill o Bull

.

If someone wants to be a part of your life,

they will make an effort to be in it

Don´t bother reserving a space in your heart for someone

who doesn´t make an effort to

STAY

Barca VS Ibiza

Em, Carro, Fyrst & Mal

AKA

Taggad, Taggare, Taggast & Övertaggad

Destinationen lutar år Barca. Jag röstade Ibiza men blev nedröstad.
Gratis klamydia menar dom, vacker bränna tänker jag.

"Fatta- uteservering, kvällssol, vin till dom vuxna och öl till barnen"
Enligt Fyrst är det jag som är barnet. Fyrst är då alkoliserad pensionär och Carro kulturdyrkaren. Em smugglar säkert med Oskar och leker ansvarsfull.

Jag och Fyrst kommer satsa helhjärtat på bränna och fylla. Carro kommer garanterat ligga. Hon är av någon anledning kåt på spanjorer och kommer dirr om en man säger olla. Det låter olla, men tror bestämt det stavas annorlunda. Em och Oskar tar romantiska promenader och hånglar i solnedgången.
-OLLA, OLLA kommer jag och Fyrst moget gapa för att sedan låtsasolla Oskar.

Oskar får nog inte följa med. Tror inte Em har en såndär flygbur, plus att jag tror de är asdyrt att ta med hunden utomlands. Em har en knasigt nära relation till sin hund. Lite som min syster Lindas relation till Alvar.

BÄR NER MIG TILL SJÖN
BÄR NER MIG TILL SJÖN
JAG KÄNNER ATT JAG MÅSTE I
OCH BADA
OCH NÄR DU BADAT MIG SÅ SKA DU TORKA MIG SEN VILL JAG
I IGEN!

Den sjöng vi på kyrkans barntimmar när jag var liten och min mamma trodde jag skulle bli snäll om jag blev lite religös. Funka dåligt.
Ska översätta låten till spanska och göra show på show på show.
YOYOYO
Mkt internt nu!

Heppåre

Hora

Jag har legat inne HELA dagen.
Feber och en svullen hals som gör att jag knappt kan dricka. Löjligt hur något så litet kan göra så ont. Löjligt att jag vill slå sönder hela lägenheten i frustration. Jag har VERKLIGEN inte tid med det här.

Ska snart ta mig i kragen och vingla till ICA. Köpa 15 liter glass som jag ska trycka ner i halsen för att sedan skölja ner med 8 liter för varmt te. Imorgon ringer gymklockan 06.30 och då ska jag var fit för fajt.

Fantastiskt DÅLIGT humör!

Dumpad

Två veckor kvar till intensivvecka och föreställning. Stress över koreografier som inte sitter helt och de som inte ens är koreografiskt satta. Stressen blir inte mindre av att jag kan sätta en slant på att jag kommer vakna imorgon utan röst med reservklet i näsan. Haft en förkylning som inte velat ta mig fullt, men heller inte släppt taget helt. Låter som den tragiska kärlekshistoria vi alla vart med om.

Lillan var hemma förut. Jag blev jätteglad. Jag försökte få han att erkänna vem han lämnat mig för. Det gick inte, men det gjorde inget- nu var han ju tillbaka. När jag var som gladast insåg jag att han bara var hemma för att packa om sin väska. Övergiven och ensam ligger jag nu och försöker tycka att 4an är en bra kanal. Min sambo har flyttat hemifrån och mr officer befinner sig på okänd ort.

Jag hade hemlängtan igår så jag och officer åkte och storhandlade på Maxi- för det gör man på söndagar i Linköping. För att jag skulle känna mig extra hemma tvingade han mig att köra dit. Det gick ganska bra om man räknar bort några småsaker. Vi storhandlade tacos och diverse produkter som bygger en bra bas för en framtida fetma.

Tack och hej- tjocka tjej

Omväxling förnöjer

Denna vecka har vart den mest fysiskt krävande vecka jag upplevt. Hela min kropp är som en överkokt spagetti. Den överkokta pastan mådde nyss illa på mattan och fick upp dagens intag av mat. Tror spagettin behöver vila.

Jag har börjat inse att det snart är dags för audition där min framtid avgörs. Det är verkligen så. Danshögskolan har antagning till pedagogutbildningen varannt år. Kommer jag inte in i år har jag svårt att se hur jag ekonomiskt ska täcka två års dansträning. Tyvärr räcker det inte att ta några klasser i veckan för att uppräthålla teknik, än mindre utvecklas. Vad jag kan göra nu är att ge mer än allt. Fokus. Jag är livrädd för att hoppas och tro på en antagning för mycket. Mitt hjärta kommer gå sönder.

Mitt skyddsnät har på något vis blivit att hellre se mina brister än styrkor. På så vis arbetar jag aktivt med dessa brister samtidigt som jag aldrig tror för högt om mig själv. Problemet uppstår när man löst en brist så hittar man alltid tre nya då man automatiskt höjer ribban. Problem uppstår även när man ser för mång brister och få styrkor.
Brister kommer alltid finnas, och det är på något vis det jag beundrar med dansen- man blir aldrig fulländad- det finnas alltid mer att lära.

Anledning till denna tankeställare är många, men en spcifik. Mamma insåg idag att hon jobbar med en av danslärarna från Lunnevad och frågade om hon hade haft mig vilket hon hade.
- Hon är en fantastisk dansare, om hon bara kunde inse det själv
Jag har hört det så många gånger förr, men alltid stängt av. För att klara detta är det dags att börja tro. Tro att jag kan klara det om jag jobbar hårt. Tro på mig själv utan att tro för högt om mig själv. ARMEN.

På tok för seriöst inlägg för bajsbloggen! 
Snart börjar jag väl fråga om läsarnas åsikt och annordnar läsarträffar
Ni är ett bra gäng puckon som är inne här dagligen.
Frågan är bara om det hissas eller dissas.
Är jag BB- Sara eller BB- Rosa. Det är sånt vi inte vet så mycket om.
Ja, jag följer BB slaviskt. Är lika irriterad efter varje avsnitt.

Stackars dom som stänger in sig. 
Hundra dagar utan heder.
Stackars dom som lever så,
stackrs dom som tittar på,
hur märkligt kan man må?

Slut som artist

Vakna. Gym. Rep. Frukost. Balett. Jazz. Lunch. Balett. Rep. Gym. Middag.
Fortsätter jag så här kommer folk undra vad det är för pojk som springer runt i bikini sen i sommar när jag entrar plajan. 

Tur att jag inte har några kompisar här i Stockholm, för dom hade jag aldrig haft tid träffa. På tal om vänner så tror jag Lillan har flyttat hemifrån. Han har tröttnat på Cirkus Malibu kan jag tro. När pappa hade skjutsat mig och mina grejer hit efter årsskiftet gav han mig ett värdefullt råd innan han puttrade tillbaka.
-Du Malle, det här är en kanonlägenhet, så bete dig lite så du får bo kvar.
Majsan skrattade och jag funderade över vad för tråkig bild pappa fått av mig. Nu i efterhand kanske jag skulle ha lyssnat på min ytterst kloka far. Hade jag gjort det kanske Lillis inte lämnat mig.
Jag ska öva in lite specialtricks så Lillan flyttar hem igen. Det är så fasligt tomt utan han, plus att han måste diska ur kastrullen som står och luktar anus i kylen.

Min kropp är tröttast i stan. Musklerna värker mer än någonsin och blåmärkena täcker snart hela mig. Jag har koreograferat en duett med vackra lyft och kast som jag och Daniel repar till föreställningen. Innan allt sitter och samarbetet är som det ska kan det bli lite fellandningar så att säga. Istället för att landa graciöst som en prima ballerina kommer marken för snabbt och jag dunkar i som en övergödd kossa. Smällar man får ta. Ordvits.

Min träningsvärk gör mig stel som ett badkar och hur jag ska ta mig upp från sängen sedan är sånt vi inte vet så mycket om. Träningsvärken och det kvaddade yttre kommer aningens oläglig då jag lovat bort min kropp till en fotograf på fredag. Som tur är ska jag bara ligga naken och se kåt ut. Typ.

1, 2... 3!

Telenor..

är en hora och kommer aldrig bli något annat
Hade nyss ytterligare ett trevligt samtal med telenors vackra personal.
Tror jag sitter i telefonen med dom fler timmar än någon när eller kär.

1 Första månaden kunde jag inta ens ansluta
2 Nu har jag problem att bli ansluten
3 När jag lyckas ansluta håller det runt en timma, sen kopplas jag ifrån
4 Hastigheten suger

Jag vill säga upp skiten. Tyvärr går inte det då testerna jag skickat in visat att jag har UPP TILL 3 någonting per sekund. Dom menar att jag som betalar för 16 någonting per sekund ska vara nöjd med det.
Att jag inte kan ansluta säger dom beror på olika saker.
Åfan.

Lägg på fetaste PMSen och förstå vilken trevlig själ jag är ikväll.

"Jag som älskar balett"

Idag var jag huslig och tvättade. Jag mosade in allt i maskinen, tryckte på 60 grader och gick upp i lägenheten och höll tummarna att inget skulle färga av sig. Jag hade tur idag. Min tvätt var lika vacker efter som innan. Som en nöjd hemmafru mosada jag omsorgsfullt in alla kläder i tummlaren och tryckte på exta torrt.

När jag kom tillbaka för att hämta min väldoftande tvätt var den borta.
-Jaha, är det dina grejer, sa en trevlig dam som tvättade i maskinen brevid.
"Någon" hade slängt ut mina grejer så hon hade varit vänlig och vikt mina kläder. På ett bord tillsammans, blandat, med hennes grejer låg mina kläder fint upplagda. Hon hade vikt mina trosor och lagt dom i en trevlig hög. Jag tackade hjärtligt och började leta rätt på vad som var mitt.
Hon förklarade att hon tyckte om grönt. Därefter frågade hon om inte hon kunde få mina gröna jazzbyxor. Jag förklarade vänligt att jag behövde dom själv.
Hon berättade då att hon även var förtjust i vinrött och höll upp min vinröda dräkt. Jag förklarade att det var min balettdräkt och att jag behövde även den.
-Åh, balett, jag som älskar balett. Snälla?
Jag tittade frågande på den ganska kraftigt överviktiga 50+ kvinnan och undrade hur hon ens skulle få dräkten över knäna.
Den vänliga tanten som snällt hjälpt mig med tvätten var en fyllekärring som förmodligen planerat att sno alla mina kläder om jag inte dykt upp.
-Okej, vi säger 50 spänn. 10 då?

Det händer bara mig och det händer bara i Stockholm. Som tur är sitter jag nu på bussen mot en fantastisk stad- Linköping. Imorgon ska vi rocka bar och jag ska hora dricks som aldrig förr med Linköpings hetaste bäzar.
TAGGA!!!

Kompromiss

Idag höll jag på att knycka livet från en människa. Jag försöker att vara en god medmänniska som accepterar att vi alla är olika. Det är jättesvårt. Det är hemskt att alla känner det lika, och jag får dåligt samvete över hur mycket det stör mig. Jag tänker att vi kan jobba på vår relation.

Sluta upprepa allt som sägs. Sluta berätta för mig vart jag ska stå. Sluta berätta för mig vad jag ska göra. Sluta gissa vad vi ska göra. Sluta fyll i lärarens, eller någon annans, mening.
Sluta fråga om jag har en krona när jag sagt att jag inte har några kontanter!!

Sluta med det och jag lovar att ta ut minst 500 kr, växla till enkronor och förvara i mitt skåp så jag alltid har att ge dig när du frågar.
Deal?

.

Du är oförstörd för mig

http://www.youtube.com/watch?v=y8LX-loSsUg

Åh, din SKURK!

"Du har fått kallalse till rättegång din buse"
Man skulle kunna tro att det var jag som blivit stämd för ovårdat språk på allmän plats. Hets mot folkgrupp. Folkgruppen skulle kunna vara en bajskorv som tagit illa upp av mina skojiga skämt. Så var självklart inte fallet. Det var inte ens jag som var den anklagade busen. Tvärtom. Jag är ett oskyldigt vittne. Är man en trevlig ordningsvakt som jag händer det ibland, ganska ofta, att folk som vi tycker busat färdigt inte alls håller med. Då får man säga åt busen på skarpen. Lyder han inte då får man buffla lite. Bufflar han tillbaka för mycket blir det anmälan och rättegång. Våldsamt motstånd som det så fint kallas.

Händelsen inträffade i juni, och nu tror dom att jag ska minnas hur det gick till. Jag som knappt minns vad jag åt till frukost. Åt jag frukost? Jag är hungrig.
Tyvärr (läs som tur är) kommer jag inte kunna deta. Rättegången är tre dagar innan föreställning. Är man inte närvarande under de intensiva repdagarna innan blir man halshuggen. Förebyggande arbete mot brottslighet måste väl vara en helt okej anledning att inte närvara.
Man kan få ett trevligt samtal med domaren samma dag över telefonen. Medverka i sin frånvaro så att säga. Nu låter det som att jag är skurken igen, och det låter som att skurken rökt på. Yrar så jääävla i nattmössan.
Vi skyller på hungern. Jag är inte mig själv när jag är hungrig.
Kanske skulle jag äta mer sällan.

"Åh, din skurk" är från Pippi när Herr Nilsson stökar.
Lider med den som inte sett. Fantastiskt kul.
Nästan lika kul som Pippi för fan
http://www.youtube.com/watch?v=C9gYuUxqkZU
"Ajaj min stor fräkniga bullfitta skaver mot hästjäveln!"

Hepåre!

You say potato, I say potato

Jag hatar ångesten innan beslutet tas, och ångesten efter, men under känns det rätt gött. Nu låter som jag prasslat till vänster, men det har jag inte. Jag har vart hemma från skolan fast jag inte är dödssjuk. Nog klämde jag fram något liknande en hostning under natten, men inte tror jag det räknas.

Klockan 05.00 blev sängen 90 kg lättare i vanlig ordning. Tanken var att den 08.00 skulle tappat ytterligare några kilo. Det gjorde den inte. Vid 10 vaknade jag och insåg att jag försovit mig. Jag tänkte att det var ofint av mig att dyka upp sent. Tanken bättre sent än aldrig försökte göra sig hörd. Jag lyssnade inte och tänkte istället på att det fanns chips och godis kvar från gårdagen. Jag tänkte på alla löjligt många kanaler som fanns på tvn, och att jag bara har fyran hemma hos mig.

Klockan 11.00 låg jag framför Sjunde himlen med ett rör Pringles under armen, godispåsen på magen, ett glas cola i ena handen och kontrollen i den andra. Efter Desperate Housewives och halvvägs in på Ellen fick jag ångest och kände mig som en skål potatismos. Tyvärr var det nu försent att ta sig till klass. Jag tog beslutet att aldrig skolka igen. Inte för att testa livet som soffpotatis i alla fall.

Shit happens

... ibland
... ofta
... för ofta
... hela tiden

Någon sa att man lär av sina misstag. Uppenbarligen är jag ett bevis på att det inte stämmer. Inte alls. För två veckor sedan fick jag hem min plånbok på posten. Upphittad av en vänlig själ som lämnat den till polisen, som i sin tur vänligt lagt den på brevlådan. Undra om jag har lika tur denna gång?

I fredags fick vi brottom till tunnelbanan i vanlig ordning efter förkrök hos Em. Jag och Johanna sprang på ett skojsamt vis. Bredbent, vaggande och armarna rakt ut. Ölen i ena handen och min väska, som är mest känd för att hittas glömd på bardisken på Platå eller Platens, i den andra. Den skojiga stilen var så gungig att min plånbok innehållande körkort, bankkort, SL- kort, gymkort och CSN- kort måste ramlat ut. Typiskt.

Vad som är ännu mer typiskt är att jag idag upptäckte att minn pass gått vilse, vilket betyder att jag inte kan plocka ut något nytt bankkort, vilket betyder att jag kanske får nytta av min prao som hemlös.

4 mobiler
1 bankkort
2 körkort
1 pass
3 SL- kort
2 ½ nyckel är senaste årets klant- facit

Igår hade vi världens mysigaste dag. Vi vaknade upp i Liljeholmen då Mr tappat sin nyckel under fredagen. (Jag vet, vi är som gjorda för varann) In till staden, käka lunch, möta Ragge o Johanna, dricka öl, möta alla andra och några till för en grym kväll på Texas Longhorn. Nu kan man ju undra hur jag utan kort gjorde rätt för mig. Man kan tro att jag kanske dansade lite förföriskt för kockarna på Texas för att bli kvitt nota. Så var det inte. Som om herr Officer inte var manlig nog har han under helgen försörjt mig helt. Om man tänker på allt han har betalat för mig sen vi träffades första gången kommer man nog upp till en mindre motorcykel. Eller moppe. Jag råka kalla hans motorcykel för moppe. Det var opopulärt. Nu får jag dåligt samvete. Så dåligt samvete att jag nog ska styra upp en förförisk liten föreställning till kvällen.

Im a pussy- pussy- pussycäät. Pussy- sussy- pussycäääääääääääääääät
http://www.youtube.com/watch?v=cwczz3UkMfI
Tänker mig något i den stilen.

Om man bortser från upprepat misstag så har jag haft en grym helg.
Mer än grym.
Fantastisk.

Naturkunskap

Min sträckning börjar i hamstring, jobbar sig upp mot röven, viker av och upp mot härligheten så att säga. Smärtan som uppstår vid en hög kick skulle kunna jämföras med att bli våldtagen av en blåval.
Den får mig även att gå som om jag hade en blåvalsbebis där bak.

Jag funderar på att slå upp ett tält här utanför, hyra ut mitt rum, och på såvis ha pengar över att lägga på kiropraktor. Min tar ju bara 500 för 30 minuter, och jag behöver ju bara en till två behandlingar i veckan.

Det är vildmarks- mässa i Sthlm denna helg. Officer förljer gärna med.
I fredagskväll kollade jag på BB och han på tält på datorn.
I söndagskväll var det BB igen, då tog han fram en broschyr om båtar.
Vi har olika intressen. Jag får be om en privatkurs i indian- liv innan jag flyttar in i mitt tält.

Den här veckan har vart den fulaste på mycket länge. Jag är trött på att vara ful, svettig och iförd trikåer. Jag vill ha klackar och vanliga kläder. Beslutsångest framför en välfyllda garderob. Lite smink och kanske ett sprut parfym. En frissyr som är vad som helst annat än en knut mitt på huvudet.

- Vilken dräkt skaaa jag ta idag? Marinblå? Vinröd? Svart?
Eller kanske festa till det med grått?
- Oh, herregud, svarta eller vita trikåer? Gah! Jag kan INTE välja!!

Blåvalens penis är 5.5 meter.
Välutrustad grabb.

.

Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen?

Jag hatar när känslan dyker upp. Tyvärr gör den det med jämna mellanrum, och tyvärr är den lika svårhanterad varje gång. Klumpen lägger sig för att ligga på obestämd tid. Ovillig att försvinna. Villig att växa sig större, upp mot halsen, som ett ständigt tryck över bröstet.

Att sakna kan vara en vacker känsla och ett kvitto på vilka som betyder mest. När saknaden blir för stor, till för många och till för mycket, är det inte längre lika vackert. Jag saknar allt som har med hemma att göra. Mina vackra systrar, familjen, vänner, staden, jobbet. Tryggheten. Hemma.
Jag känner stress över förlorad tid med människor jag älskar. Jag älskar det jag gör och är här för att göra det jag älskar. Vad som slagit mig är att mitt "tillfälliga" boende i Stockholm kommer kunna avslutas först sommaren 2016 om jag ska slutföra det jag kom hit för att göra.

Det finns två sätt att se på situationen.
Så mycket förlorad tid med människor jag älskar,
eller så mycket tid att lära känna nya människor.
Dagens bitterfitta tycker att hon inte behöver fler människor
- hon har redan dom bästa.

Jag börjar inse problematiken, som han tidigt varnade mig för, med att tycka om någon som sällan är hemma. Att sakna någon som befinner sig i ett tryggt Sverige mån- fre är en sak. Men hur kommer det bli om ett tag när det inte längre handlar om dagar, utan månader. Månader där han inte längre befinner sig i ett tryggt Sverige.
Han skulle passa så bra på Konsum.

Jag har träffa fantastiska människor och vänner för livet här. Till och med en och annan stockholmare. Vem kunde ana det? Jag som nyser så fort någon säger e istället för ä. Utan dom hade inget av det här varit värt det. Den tanken får mig att tvivla på hur mycket jag älskar det jag gör.
Orka ha min hjärna en dag som denna.

Nu ska fru bitterfitta laga mat. 
Eller köpa pizza.
Pizza.

Över o ut.

Andreas

Bio har aldrig vart min grej. Att sitta still utan att prata och utan att råka bli kissnödig är inget som landar i topp över saker jag helst gör.
Hemmafrus- sysslor är heller inte min grej, men något jag ska försöka ta tag i. När jag ändå beslutat mig för att ta i saker och ting tog jag tag i mina biobiljetter som legat i en flyttlåda för länge.

Biomys och drille med Carrie, Andreas och Andreas var gårdagens planer. Jag tyckte Andreas skulle följa med, men han hade bokat dejt med Andreas och dissa därför oss och Andreasorna. Andreas är ett fint namn som uppenbarligen var
80- talets hetaste.

Cirkus Mallibu höll dock på att förstöra den välplanerade kvällen. Inte bara genom att vara försenad (obligatoriskt) utan även med ett vagt minne som bov. Det är så tråkigt när man ska iväg och upptäcker grej efter grej som man glömt att ta med eller att göra innan man gick.
I trapphuset kom jag på att jag glömt mina cigg. Löst. Halvvägs till tunnelbanan inser jag att jag glömt linskopp och linsvätska (alltid rustad för bortamatch)
På tunnelbanan ser jag att jag glömde ta bort mitt halvt avskavda nagellack som satt kvar sen förra helgen. Nästan framme vid bion inser jag att jag glömt biobiljetterna.
Carrie vart arg och kalla mig slamp- Malin. Jag tänkte bråka tillbaka och kalla henne för snorgubbe, men insåg mitt misstag och la mig. När jag tänker efter så sa hon nog klant- Malin. Tur att jag ine högg med en snorgubbsattak. Carrie var duktig på att prata och löste situationen. Hon började varje samtal med de olika människorna i personalen på samma sätt:
-Klanten här, sa hon med en anklagande röst och pekade agressivt mot den skyldiga cirkusprinsessan.

Musarm är ett roligt ord.
Hej då.

Husets man

Tillbaka i Stockholm med nya ambitioner efter en minst sagt fantastisk helg i vackra Linköpig. Jag har gjort kålpudding (!?). Det luktade nästan gott. Mormor var vänlig och bjöd mig på just kålpudding igår. Jag lovade att jag skulle ta tag i mina hemmafru- skills. Mormor ville öka oddsen och försåg mig med ett startbidrag till min husmanskost. Först tänkte jag köpa godis för pengarna. Det gjorde jag inte.

Att vara en bra hemmafru är ett heltidsjobb. Tonfisk och ris går på tio minuter. Kålpuddingsjäveln skulle mysa i ugnen i över en timma. Mycket disk blev det också. Kålpuddingen jag tillagade smakade inte alls som mormors och såg ut som en spya. I den stekta kålen skulle man blanda i sirap och vatten. Köttfärsen skulle kryddas efter behag. Mitt behag var att ösa på salt, för det har jag sett på Sveriges mästerkock att man ska göra. Kryddningen blev godkänd. Tyvärr hade jag i 2 liter för mycket sirap och min kålpudding skulle bättre kallas knäckpudding. Knäck är gott och kött är gott, och det ska ju ändå blandas i magen tänkte positive Per och försökte se glad ut. När jag åt min knäckpudding som serverades med överkokt potats kunde jag inte låta bli att känna mig lite stolt. Men var det värt att spendera 90 minuter i köket för att uppnå? Aldrig.

Apropå jobb måste jag hitta en bra bar att rocka i.
Rocka bakom istället för framför tänker jag.
Skaka drinkar i takt till musiken och hångla för dricks.
Nej, det gör jag inte. Skakar drinkarna i takt alltså.
Jag saknar att jobba bar.



Test- tv

Tvåmanna- efterfest är underskattat.

Test- tv är underskattat.



.

Jag kommer aldrig bli den där tjejen med perfekt hår
som kan bära vitt utan att spilla.

Oman är ett land

Att kalasa på bakfylla kan ha två utgångar. Den ena är att man blir skojigt berusad på ingenting, och den andra är att man kan dricka hur mycket som helst men ändå kunna stå på ett ben. Igår resulterade min bakfylla i kalasfylla på ingenting. Ofta när jag blir kalasfull blir jag fnissig som en nykär fjortonåring. Vid närmare eftertanke så kanske fnissa är fel benämning på hur jag visar min lycka. Gapskratt passar bättre, eller häxskratt som Em kallar det.

Anna är kåt på piloter och allt som har med flygplan att göra. Hon fick därför en passande upplevelse. Anna ska vara pilot för en dag och tillsammans med en instruktör flyga en tvåsittsig flygmaskin. Tyvärr fick Anna även pressentkort på percing. Tyvärr har vi skakat hand på att vi tillsammans ska göra en percing. Det är inte en navelpercing. Jag bad en bön för punanin min och håller nu tummarna att Anna ska banga.

Efter middagen på Platå och ett par (tolv) återställare gick vi till Charken där vi mötte Johanna. Johanna är en av de roligaste människor jag träffat. Hon erbjöd män fisksås och vart nästan uppäten av en efterhängsen fruga. Fylla på bakfylla är idag träningsvärk i mage samt kinder och ytterligare en bakfylla. Vi var skojiga och pratade som han som har kult på resturangen hela kvällen. Adam sa att vi inte va kloka. Det är vi. Mycket kloka. Kloka och skitjobbiga.

Efter stängning fick vi ansvara för att köpa mat till de arbetande männen vilket vi snällt gjorde. Vi gjorde åter show på Burger king och fick en ny vän vid namn Andreas- anställd på Burger king och less på sitt jobb. Maten hann bli kall innan dom kom och jag och Maj hade världens bästa efterfest. Den bästa vi vart på, och då har vi ändå vart på ett par tre stycken.
Jag skulle lära Majsan det kluriga balettskuttet assamble.
-Assamble, assamble, assamble, sa jag och visade skuttet.
-Hassan blev, hassan blev, hassan blev, sa maj och skuttade efter.
-Men du Malin.. Vad blev han den där Hassan?

Maj tackade för balettlektionen och lärde mig en vals.
"Tjejen under armen och vals, vals, vals, vals, steg, steg, TJO, TJO, TJO" Vi loopade dansen och hann bra många varv runt soffan och saffbordet.
Männen kom och Dimman for till tomteland och tappade tråden. Skuggan var upprörd för att han endast fick en lökring och jag beslutade att döpa Challe till Molnet och kalla trion för oväder. När Charles var ung pysslade han med ridning och blåsinstrument. Tro jag att Maj föll som ett korthus.

Pladdask!

Ups

I did it again.
När jag vaknade imorse var jag vacker och doftade som en ros doppad i fish. Mina cigaretter låg kvar i bhn. Kläder och smink var självklart inte avtaget. Mina linser hade kletat fast i ögonen och brevid mig låg en halväten hamburgare.

Kvällen började hos Maj med Lindabinda, Tuttis, Nijinski, Sigga, Ass, Haris och Johanna. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Jag har världens SKÖNASTE vänner. Jag älskar när vi är oss!
Efter ett grymt förhäng vinglade alla till Charken där det kändes som allas mission var att få oss under bordet. Det gick bra. Majsan och jag hade tvåmanna show. Maj lekte Allan och jag var Allans högra hand. Allan och högerhanden skötte sig fint fram till halvtre då herr nattklubbschef och mr ägare tyckte att det var dags för oss att gå hem. Dom tyckte att vi hade kalasat färdigt. Det tyckte vi med. Skönt när man tycker lika.

Showen hade sin final på Burger king för att sedan avsluta med ett extranummer hemma hos Majsan. Vad finalen på Burger king innehöll är idag ganska oklart, men att vi var inblandade i drama finns registrerat. Väl hemma förlorade jag förmågan att stå upp. Jag blev nästan blind och fick problem med talet. Allan insåg att hon glömt sin mobil på Burger King. Trots mina funktionshinder beordrade Allan högerhanden att följa med. Allan klädde på handen och handen var surare än en sur citron. Skitsur. Allan surade tillbaka.
I trapphuset bev Allan glad igen, för där låg mobilen. Handen deckade i den två cemtimeter stora soffan. Allan försökte få av handen skorna och jackan. Det gick inte.

Nu är det bara att ladda om och tagga till. Klockan 20.00 är det föreställning och det är bara att bita ihop och kliva upp på scen igen. Trots en duktig fylla igår så känner jag mig ganska taggad för att köra. Kanske är det för att det är vackra Annas 25 års- fest, kanske för att jag befinner mig i världens bästa stad, kanske för att jag ska va med världens bästa människor. Kanske är det den underbara kombon.

Min pappa är världens bästa
Han hade vart på bokrea och köpt Skynda att älska med Alex Shulman till Majsan.
Jag berättade för pappa att Maj redan hade den. Den fick hon av pappa förra julen.
Nu har jag en ny bok. Skynda att älska med Alex shulman.
-Och till mig som inte orkar läsa, sa pappa nöjt och tog fram ett gäng talböcker. 

Show

Idag hade vi systerdejt. Min vackra storasyster har en sjukdom som gör att hon är stamkund på sjukhuset. Hon blev nyligen utskriven efter att ha legat på sjukhuset en vecka. Då jag bor i Stockholm var jag aldrig och besökte henne. Jag vet jag suger, men jag och sjukhus klingar illa. Majsan är också stammis på sjukan. Förste besökare Jonsson kallas hon. Snattaren Jonsson kan vi även kalla henne. Det där med snatteri går i släkten. När jag var tolv åkte jag dit för snatteri på hm. Jag har aldrig skämts så mycket i hela mitt liv. Polisbilen körde upp utanför stora entren, och vi fick snällt kliva in och rulla iväg genom staden fylld av nyfikna östgötar. Det händer inte så mycket i Linköping, så när tonåringar snattar blir det värsta showen. Folk står upradade med popkorn och 3D- glasögon. Än värr är det i Rimforsa, eller Riffet, där mamma och Jögga bor. Kör en bil de aldrig sett för förbi utanför blir det samtalsämnet för kvällen. Mormor är en söt kubikmeter som ibland kan upplevas som aningen pinsam. Hon är en sån som stoppar på sig bröd från pizzerior. 4- 5 brödbitar i en servett och ner i väskan. Jag vet inte om man kan kalla det snatteri.
-Det är ju så gott, förklarar hon och mys- ler

Ikväll är det show. Inte sån show som blir när någon är tolv och snattar på hm. Bättre. Cirkus Mallibu ska göra det igen och vi är övertaggade. Vdi femtiden fundreade jag och Maj på om man kunde börja dricka redan då. Men vi kom fram till att vi fick lugna oss ett par hekton. Vi ville ju inte att jag skulle vara deckad till tolvslaget.
Ikväll är det invigning på Charken för vip- folk. Jag är vip- folk. Värry innpårtant päjpöl. Fast jag vore inte så viktig om det inte vore för att Majsans sambo råkar vara nattklubbschef. Nu är han det och jag blir plötsligt viktig. Eller, Maj blir viktig och jag får bara åka med för att vi kom till världen ur samma vaginahål.

NFKV!!

Rutin eller slentrial?

När jag ser på tv är jag okontaktbar för omvärlden. Jag går in i min bubbla och är så inne i det jag ser att jag till och med kan samtala med tv-folket. Det kan vara allt från en hetsig uppmaning till en fråga. Detta fick Lillan uppleva idag. Han säger att det är som att gå på cirkus varje dag när man bor med mig. Han menar att man aldrig riktigt vet vad som händer. Han säger att jag är oförutsägbar.
Jag är osäker på om jag är villig att hålla med.

1. Vaknar
2. Gymmet
3. Äter lingongrova med makrill
4. Dansar.
5. Äter ris och tonfisk
6. Dansar
7. Gymmet
8. Äter pannkakor och keso alternativs pirog
9. Duschar. Ibland.
10. Sover alltid innan 22.00
Oförtutsägbar?

Fast idag toka jag till det och placerade ett extra gympass på 6:ans dans.
På helgerna super jag ibland på fredagar och ibland på lördagar. Ibland båda.
Det är viktigt med variation. Har jag hört.

På återseende

.

VACKRA LARS!
Du springer aldrig ifatt, när jag väl är där
Jag vill inte tänka framåt, men är livrädd att fastna här

Idol

Rytmik är en knepig sak. Den knepiga saken pysslade vi med idag, som alltid på tisdagar. Till vårföreställningen ska vi rocka i ett svängigt rytmiskt framträdande. Vår rytmiklärare ser ut som Svartling och han gör mig nervös. Så nervös att jag hamnar i baktakt, framtakt och sidotakt på en och samma gång när jag märker att han studerar mig.
Tanken är att vi på cyklar ska spela en truddilutt. Jag blev förvånad när jag vart tilldelad en nästan knepig rytm. Senare visa det sig att jag bara får vara med och spela på slutet.
-Mer tid att vinka till mamma, tänker jag.

När vi skulle repa vårt nummer blev det självklart kaos. Det var alltid någon som fattat fel eller satt och funderade på andra viktiga saker när hon borde tuta, plinga eller snurra på ett hjul för att sedan mosa in papper så det låter häftigt.
Svartling vill att vi ska svänga. Med sväng menar han att det ska låta vackert. För att det ska låta vackert måste alla ha perfekt timing och äga stycket. Äger man så har man timing, och har man timing så äger man.
Om man spelar för sakta får man skäll för att man släpar. Råkar jag släpa och få skäll förvandlas jag till en duracellkanin och kör som fan.
Då för jag skäll för att jag rusar.

På något vis är Svartling sexig, trots att han nästan är gubbe.
Kanske ligger det sexiga i att han säger åt mig vad jag ska göra, och jag gör det.
Inte många karlar som vågat ge sig på det. Tygla mig!

Som ett brev på posten

Jag har ofta oflyt som sedan brukar lösa sig. Jag har förmodligen massa otursgener och massa turgener som bägge vill showa och visa sina skills.

Idag fick jag ett paket hem till Linköping. Majsan aka Nicke Nyfiken slet upp paketet och fann min plånbok innehållande körkort. På mitt körkort ser det ut som jag pussar mot kameran. Min kropp reagerar märkligt på nervositet vilket ger olika utslag vid olika tillfällen. Innan teoriprovet, när bilden togs, var jag så nervös att jag blev hångelsugen. Helt normalt.

Man kan fundera på varför inte mina tur vs oturs- gener slår ut varandra och gör mig till en normalt klumpig och virrig människa. Begreppet tur och oturs- gener är skapat av mig och något jag ska ta patent på om min vetenkapliga undersökning visar sig hjälpa forskningen framåt. Vad som är märkligt är att jag är en ganska smidig typ så länge jag vistas i en danssal. Så fort jag går utanför snubblar jag på en myra. Märkligt.

PLING!
Maten är klar.
Jäkla smidigt med Gorby`s piroger.

.

ART!
Hello Saferide- The Quiz

I need proof before I dare to open this heart
So I've prepared a quiz for you:
Would you freak out if I said I liked you?
Do you look away if I slob when I eat?
Will you let me be myself?
Do you talk in the middle of Seinfeld?
Do you read more than two books a month?
Have you slept with any people I work with?
Is there anyone you'd rather wish I'd be?
Do you still keep pictures of old girlfriends?
Are they prettier than me?
If I'd fall, would you pick me up?

Prao som hemlös

Just hemkommen i samma outfit som jag lämnade lägenheten i för två dagar sen. Ohygienisgt kan man tänka, men så är livet för en hemlös. Eller nyckellös.

I fredags åt jag och Lillis finfin middag tillsammans för att sedan röra oss in mot staden och förfest. Lillis låste och jag stod brevid och såg glad ut ovetandes om vilken tabbe jag just gjort. Tabbe nr 2 kom jag på direkt när vi kom till tunnelbanan då jag glömt mitt SL- kort. Ungdommarna hoppar över spärrarna, tant Malin iförd för tighta jeans kryper charmigt under.
Tanken var att jag och mina sexiga fruar skulle gå all in, men det slutade med att jag och Em fick kriga de sista timmarna själva. Em träffade en trevlig, liggbar, man som vid första anblick var en riktigt kap. Kapet var dagisfröken vilket var sött till en början. Sött och nästan sexigt blev snabbt motsatsen då han tjatade Em torr om en femårig brud som skulle bli prinsessa när hon blev stor.
- Prinsessjävel, muttra Em avtänt

Min mobil har så mycket finesser i sig att batteriet håller på tok för kort tid. Samma stund som jag möter Officern dör min mobil. När jag sedan på lördagskvällen ska ta mig hem inser jag fredagens misstag. Tyvärr insåg jag mitt misstag först halvvägs hem, och tyvärr litade jag på att Lillis skulle vara hemma. Lillan var inte hemma och min mobil var fortfarande stendöd. Där stod jag utelåst och såg ut som en påsatt bäver. Jag gjorde ett snabbt försök att få ner handen i brevinkastet och nå att låsa upp. Det gick inte. Trots mina otursgener hade jag turligt nog med min väska som Em skrivit in sitt mobilnummer i. Mobilnummret skrevs på fyllan då min mobil fått bada och vi vidtog en säkerhetsåtgärd ut ifall att jag skulle bli borttappad. Händer allt för ofta. Den snälla pizzanissen lät mig ringa och jag for till Em. Stelfrusen möttes jag av Ems söta moder som jag hälsade artigt på för att sedan be att få låna trosor, strumpor och en varm dusch.

Jag har dålig koll på kändisar. Det har inte Em och hennes mamma.
-Du vet ju ingenting, sa Ems mor ödmjukt då jag hade mindre koll på melodifestivalens deltagare.
Nog för att Ems moder är charmig så fanns aldrig tanken att skeda med henne i soffan. Tillbaka till officern, dricka öl, se film, sova, vakna, få tag i Lillis, åka hem, byta kläder, skriva i den bajsiga bloggen.
Slut på helg.

Att vara utelåst får 2 av 5 toast.
Lärorikt med överskattat.


Lillan är stråt vassare än jag i köket.



Ekonom

FREDAG! ÖLDAG! LYCKODAG!

Först måste jag sova för att kunna vakna som en snyggare person. När jag och Carro gled in på Liljeholmens Cenrum fick hon skämmas för mig och jag för henne. Det är fantastiskt hur naturlig man kan se ut efter en svettig dag i skolan. Jag råkade se mig själv i spegeln och insåg att jag var fulast i hela gallerian. Förmodligen fulast i hela Liljeholmen. Det var en tråkig upptäckt.

Tur att min vackra sambo är vänlig och inte dömmer hunden efter håren.
Jag är då den tänkta hunden som inte blir dömd.
Lillan och jag ska ha fredagsmys med matlagning, där jag är diskansvarig, innan jag möter upp mina hönor. Av någon anledning tar alla mina pengar slut kring den 5:e, så idag fick vi lira stark öl på stor burk till liten peng. Jag är dålig på att hushålla med pengar. På något vis har jag lyckats lura pappa att jag är ekonomisk och ansvarsfull. Är man ansvarsfull får man låna pengar vilket jag gjorde för att skaffa något en ekonomisk person har. Ett sparkonto.

Att ha ett sparkonto är en trygghet och något som gör att man kan unna sig saker då och då. Jag kände mig kanontrygg och unnade mig saker hela tiden. Nu är det lånade sparkontot nästan slut och jag kan känna viss ånger i mitt smarta beslut att låna för att kunna spara. Jävla oflyt!

Igår hade jag en romantiskt kväll med officern. Efter 45 romantiska minuter i videoaffären insåg vi att det inte fanns någon film som båda ville se.
Mina förslag till film var Rädda Willy 4 och dansfilmen Step up 3.
Hans förslag var Krig, pang, bom utan handling 3,4 och 5 .
Då det inte fanns någon film båda ville se hyrde vi en som ingen ville se.
Rättvist ska det vara.

Bullmamma

Idag är det onsdag, imorgon torsdag och efter det fredag.
Redan i måndags taggade jag för helg. Att vara nykter en helg har gjort mig deprimerad och jag funderar på om jag behöver oroa mig. Under min nyktra helg kom jag fram till att Stockholm är en skitstad i ett skitland där det är skitkallt. Kan summan av kardemumman, som Carro skulle sagt, vara att man måste supa på helgerna för att överleva i fula Sverige?

Alkohol gör mig gott.
Jag blir nästan inte bitchig alls.
Jag får en fantastisk sångröst.
Jag kan få för mig att kramas.
Jag får bredare östgötska.
Jag delar viktiga upplevelser och erfarenheter.
Jag talar högt och tydligt.
Jag fryser inte trots att det är skitkallt.

I högstadiet hade man hemkunskap som jag absolut, uppenbarligen, inte drog någon lärdom av. Man jobbade i team där man skulle turas om att diska. Jag fick alltid diska. Dom menade att jag måste dra mitt strå till stacken. Vilket strå? Jag bevakade ju konkurrenterna och var förste provsmakare.
En lektion skulle var och en baka bullar utan sitt team. Eget ansvar. Jag ville göra kanelbullar, men fick nöja mig med kardemumma då kanel säkert var för dyrt. Allt gick fantastiskt. Fantastiskt fram till slutskedet där jag saltade istället för att sockra.

På rasten mumsa alla barnen bullar utom Malle,
för hon har en hjärna slö som en avtänd balle. 
Summan av kardemumman.
Kardemummabullar.
Binder bara ihop inläggets röda tråd.
KLART!

Alla hjärtans dag

Alla hjärtans dag, eller, every hearts day- som det heter på amrikanska.

Tänk så många fagra fruar som blir besvikna just idag för att deras gubbar inte fattar vad dom ska göra. Tänk så många dejter som önskas genomföras med aldrig blir av pga spelregler. Tänk så många bitterfittor som svär över att behöva köpa sina egna äckliga gelehjärtan. Fantastiska dag.

Jag har fått blommor en gång i mitt liv. Jag vart så nervös att jag glömde att tacka och sa att blommorna luktade konstigt. Dom luktade inte konstigt.
Jag lyckas döda en kaktus och tycker plastblommor är praktiskt. Skulle jag få blommor igen skulle jag självklart uppskatta det galet och försöka komma ihåg att vattna dom, men blommor är oviktiga till den dagen man överrskas med det, och inte får det för att det förväntas ges.

En gång i tiden var jag så upptagen med att vänta, och förvänta, att det alltid slutade med att jag blev besviken.
Senare har jag förstått att besvikelsen inte handlade om matriella saker jag aldrig fick, utan besvikelse över att känslor inte kändes som dom borde eller fanns där.
Att vara kär i kärleken kan fungera till en början, men aldrig efter ett tag.
Matriella saker kommer för mig aldrig spela någon roll.
Vad som spelar roll är att bli omhållen, pussad i pannan och tittad på när man inte vet.

Tänk så många människor som får ligga idag för första gången på veckor.
På alla hjärtans dag kan man inte skylla på huvudvärk... 
Oavsett vad folk säger så är sex A och O, eller i alla fall A, eller O, i ett förhållande.

Amen

Vitt är fult

Klockan är 09.25, det är söndag och jag vaknade nyss. Jag visste vart jag var och min hjärna satt på plats. Jag ser inte ut som en friterad bajskorv, och jag luktar heller inte som en. Jag var nykter igår. Nykter!
 Efter att ha spenderat hela dagen med herr soldat gled jag in i videobutiken och hyrde Dear John som alla mina fruar tjatat om. När jag kom hem insåg jag att filmen handlade om en yrkessoldat som blir ivägskickad från sin mö och aldrig kommer tillbaka. Det var en dålig film.
Mr visste att filmen var dålig att se och tog tuben ut till förorten.
Han är vacker.

Lillan har problem.. Han var en gång i tiden precis som jag. Han har aldrig varit fiskarens bästa vän, men däremot tequilans. En vänskat han klippt av helt för att istället hyra film och sova innan 22. Nu har Lillan en nästan okej anledning till sitt tråkiga liv. Han jobbar. Han jobbar, men inte som vanliga människor jobbar och inte som en. Han väger fem arbetsnarkomaner. Ett problem vi måste lösa och en trend vi måste bryta. Kanske måste jag ställa upp med en utgång nästa helg.
Jag hade tänkt att jag skulle vara nykter MINST två helger, men en sån här nötsituation kräver nödlösningar och uppoffringar.

Det här håller inte.
Nästa helg köör vi!

Tur i oturen

Det senaste dygnet har jag haft lite tur och lite otur. Mobiltelefoner är något som drabbats kraftigt av mina klump och virrgener. Klumpgenerna resulterar alltid i att telefonerna tar sig ett dopp. Virrgenerna gör att jag tappar bort telefonerna. När jag kom fram till gymmet igår insåg jag att min mobil tappat bort sig. Otur. Carro ringde ett antal gången för att sedan få svar.
-Borttappad telefon
En vänlig själ hade hittat min mobbe i skolan och snällt lämnat in den i repan. Tur. Idag vid lunch insåg jag att min mobil var på villovägar igen. Otur. Skamset fick jag traska upp till repan igen för att hämta min telefon. Min telefon fanns inte i repan. Den låg snällt kvar i en utav danssalarna. Tur.

Jag bor tillsammans med en stjärnkock. Tur. Igår bjöd min hemmafru på kalkon lindad i bacon, fylld med feta och annat min finsmakarmun inte kunde uppfatta. Till det serverades ugnsbakad sötpotatis och en rödvinssås. Till och med salladen till var för avancerad för att jag skulle uppfatta vad som var i den. Avokado kände jag igen. Att steka kött är jobb nog, att sedan stoppa saker inuti och klistra grejer utanpå måste klassas som överkurs. Godaste jag ätit sen sist jag åt på McDonalds. Jag imponerade med min matlåda idag, men tanken att jag lagat tänkte ingen. Otur.

Viktig information:
Toapapper finns nu i hushållet!
Jag har fått fin potträning på offentliga toaletter do. Det är bra. Jag hatar offentliga toaletter, men har de senaste dygnet gjort stora framsteg.
Tänk så mycket som kan hände på 24 timmar. Fantastiskt.

På min skola finns en kille som diskar sin matlåda i 10 minuter. Att diska en matlåda under 10 minuter är väldigt lång tid. När man tror han är klar så börjar han om. Han diskar även diskborsten innan han diskar sin lådan.
Jag åt spenat förra veckan. Bevis på det finns kvar på mina slarvigt diskade matlådor. Mötas halva vägen?

Adjö

Den där Karlsson

Jag är kung Karlsson på att göra pannkakor. Pannkakor, keso och sylt. Rätten kommer självklart aldrig konkurrera ut ris och tonfisk, men en god silvermedaljör. Du kom ju bara tvåa

Den vita veckan har börjat bra. Det är tisdag och jag har ännu inte vart full. Varken bak eller fram. Full alltså. Bakfull. Framfull. Framfull. Malin- full.
Idag var jag på dansaerobic. På dansaerobic samlas ett gäng halft taktlösa människor för att dansa in i varandra. Ingen är riktigt säker på åt vilket håll man ska gå när, så alla går lite som dom vill. Det är fantastiskt hur olika människor kan uppfatta olika rörelser. Hur två steg fram kan bli tre steg bak, eller rent av en snurr som avslutas med ett graciöst litet skutt. Av tidigare erfarenhet vet jag att det är galet trångt längst fram då alla dras som småflickor till Idol- Olle mot instruktören. Just därför vara jag smart och ställde mig idag långt bak.
Halft taktlösa människor står längst fram.
Helt taktlösa människor står längst bak.

Ligger nu framför Smala Sussie och luktar som ett vanvårdat gym med mögelskador. Min kropp verkar tycka att jag borde träna mindre, supa mindre, äta mer nyttigt och mindre skit. Kort sagt vill min kropp att jag ska dissa allt roligt och hissa allt tråkigt. Som att sitta hemma en lördag och knapra linfrön.

Igår ringde sexiga herr Officer och väckte mig. Yrvaket svarade jag och undrade vad som hänt för att han ska ringa och väcka mig mitt i natten. Klockan var 21.30. Undra vilken tid jag kommer gå till sängs när jag är pensionär.
Förra veckan var jag bakis och åt chips i sängen. När jag äter hamnar ungefär hälften i munnen och hälften utanför, och i det här fallet i sängenr. Jag har under en veckas tid sovit på en halv påse chips. Jag han tänkt ta bort det, men har ofrivilligt lyckats somna  på det varje kväll.
Jag är inte bara kung Karlsson på att göra pannkakor, utan även på att skjuta upp saker. Nu ska jag påminna Lillan om att han inte får bajsa, för jag råka skjuta upp på att inhandla toapapper.

Kniiiiiiip!

Hittson

När jag bokade min hemresa från Linköping tänkte jag osamrt. Söt tanke även om aningen tofflig. Min buss går om en timma tillbaka till storstaden. I Linköping lysen solen och mina fyllehönor ska om några timmar äta onyttig mat och prata trevliga minnen. I stället för att bakfyllekäka med mina vackra ska jag skumpa buss brevid en illadoftande främling som aldrig kan vara tyst eller snarkar. Jag har alltid otur med resekamrat vid kollektivtrafik. Alltid. Påvägen hit hade killen bakom mig hade inte mycket att leva för. Allt var skit och bajs och astråkigt så han ville dö. Den killen kommer aldrig bli cheerleader. Way to bitter för det.

Helgen har varit fanjävlatastisk. Jag har världens skönaste vänner. Jag liksom nästan kommer av bara tanken på dom. Fontän på dirren.
I fredags fick jag träffa min wunderbara bordellmamma. Efter Lindas frumiddag mötte jag och Maj upp Tuttis som gick in i dimman med mig. Majsan den svikersen gick hem och låg medans jag och Titti fick avsluta kvällen dyngkåta i Tittis kök med vasin kebab.

Lördagen var tänkt som den stora utgångsdagen då mina vilsna hönor lyckats samlas i hemstaden på samma gång för första gången på för länge. Hela lördagen var en tänkt kalasdag då Linda skulle firas med hela tjocka släkten. Hela tjocka släkten är vana vid att jag dyker upp bakis på denna typ av tillställningar. Jag är svart under ögonen, luktar konstigt och går och lägger mig efter en timma. Det är standard. Igår höll jag mig vaken enda till kalaset nästan var slut.
Linda är en vuxen kvinna som önskar sig blommor när hon fyller år och längtar till julen för att hon tycker om att göra julgruppen. Konstigt, jag vet. Hon har även en sambo som hon tillsammans bor i Linköpings vackraste lägenhet i. Lindas sambo heter Johan och han har en mamma och en pappa som jag förr aldrig träffat. Dom var med på kalaset och Johans mamma gav mig en fin komplimang. Hon sa att det var bra att vara lite udda. Det var vänligt sagt. Eller?

Igår var jag för bakis för show och jag var för första gången någonsin mormor och traskade hem innan lamporna tänts och musiken stängts av. Majsan agerade farmor. Farmor gick och köpte mat till mormor som fått ont i magen av all alkoholhaltig dryck. Farmor och mormor åt för att sedan krypa till kojs. Det positiva med mina nyfunna pensionärspoäng är väl den något lindrigare bakfyllan idag.

På återseende
Fru toffel

Mata mig!

När jag kom hem från träningen igår hade Lillis vart en duktig hemmafru. Han styrde i köket, och när jag kom in från min recover- cigg stod maten på bordet. Mitt tvivel om Lillans matkunskaper är nu bortblåsta då han är grym på att laga mat. Min köttfärsås smakar peppar och för mycket salt. Lillis smakade som mammas, och det är ett gott betyg.
4/5 toast. Kanonkul!

Fast jag är inte så dålig som jag verkar. Anledningen till att jag lever på ris och tonfisk är för att det är lätt och går snabbt. Riset är självklart boil in bag som enligt mig är en av världens bättre uppfinningar. Med boil in bag slipper man bränna fast alla riskort utom två. Jag är duktig på att bränna saker. Därför lagar jag obrännbara saker- som boil in bag. Antingen blir riset för hårt eller för mjukt, men aldrig bränt. Det är bra. Efter återkommande pikar om min illa doftande tonfisk tog jag mig själv i balettdräkten i måndags. Jag förvandlades till Jamie Oliver minus läspningen. Fiskpinnar, potatis och spenat. Kung var jag. Bäst är att jag kom på att man kunde ha fiskpinnarna i ugnen. Eller kom på- det stod på baksidan. Att steka fiskpinnar är svårt. Paneringen blir svart och ramlar av- ett tidigare problem som nu är historia.

Idag ringde min vackra Maddo. Hon var imponerad av mina kockskills. Nästan. Madde är träningsnarkoman som nu blivit hälsofreak på köpet. Hon sa att hon mådde illa av tanken vad som faktiskt finns i allt halvfabrikat. Jag sa att halvfabrikat var min bästa vän. Hon suckade en suck som lät som en suck som suckades för man tycker att någon är värd en suck. Suck.
Jag saknar min Maddo.

Suck.

Körkort

Tänk om det vore så att man var tvungen att ta om sitt körkort om man som jag tappat bort det. Jag tänkte tanken och googlade för säkerhets skull efter sanningen. Sanningen var att man såklart inte behövde köra upp igen. Hade fallet varit annorlunda hade jag fått ta bussen resten av livet. Att åldern påverkar bilkörning kan man ju förstå då reaktionsförmåga, syn och hörsel försämras, men att gå från säker bilförare till trafikkatastrof på två år är väl för konstigt?

Jag var faktiskt bra på att köra bil för två år sen. Pappa var imponerad över att jag av alla människor tagit körkort på rekordtid och helt på egen hand. Han vart ännu mer imponerad, eller snarare chockad, över att jag inte alls var mitt virriga jag bakom ratten, utan en lugn och säker fröken med inställning på förarsätet 1 mm från vindrutan. För två år sedan använde jag både backspeglar, broms och växlade vid rätt tillfälle. Hastigheten höll jag snällt och körde aldrig om. Kör man på det fina viset får man låna fräsiga bilar av pappas jobb.

Dom fräsiga bilarna fick mig att känna mig som en häftig rallyförare. Kör man så fräsiga bilar kan man inte slicka framrutan och slå i huvudet i takt om man råkar nysa. Man kan heller inte vara töntig och hålla hastighetsgränsen- då fattar ju folk att man inte är någon rallyförare- blott en snorunge som lånat pappas vrålåk.
Sätet sänktes så att jag nästan inte såg något, hastigheten höjdes och backspegeln användes endast för att rätta till glajorna. Jag blev lika förvånad varje gång jag blev omkörd. Förvånad och irriterad växlade jag ner och körde om idioten som just kört om mig. Efter omkörningen glömmer jag att växla upp och kör på trean alldeles för fort. Stackars motor.
I samband med att rallyföraren i mig flyttade in flyttade min krockoskuld ut. Under en sommar smällde jag tre gånger. Alla gånger när jag backade. Att köra baklänges är svårt. Extra svårt om man är cool som jag och går på känn.

Jag kan inte minnas sist jag körde bil.
Sist jag frågade pappa om jag fick köra skrattade han högt.
Något svar fick jag aldrig.

Verkligen tur att jag slipper köra upp igen då uppförningen (uppkörningarna) är något av det värsta jag gjort. Första gången jag körde upp kuggade jag. Min första uppkörning varade i ca 8 minuter. På 8 minuter hade vägverkets nisse fått bromsa två gånger för att vi inte skulle krocka, plus att jag hann köra mot rött en gång. Andra gången gick det lite bättre och jag fick körkort utan att ligga med körledaren. Det var tur, för han var inte så vacker och mindre trevligt.

Stek som ledord

Ett gäng bönder som gått vilse och hamnat på finfin stekarfest i Sthlms innerstad. Så kändes det.
Alla drack fin skumpa och vi drack öl och red bull- vodka. Fulsprit och låtsas red bull såklart. Hade någon berättat för Maja att man skulle smutta på en jägershot hade hon aldrig sagt hajjemän på bred skaraborgska och svept hela för att sedan få skämmas över sitt ursprung. Trots min allergi mot män med champangemage och ful stockholmska hade vi grymt kul.
Stekarna var trevliga och ibland nästan roliga.

Jag och Maja har inte setts på två år, och trots det kändes det som om vi aldrig vart ifrån varandra. Jag tror det är det man kallar vänskap.

Efter den stekiga förfesten skulle man gå vidare mot stekiga Stureplan och ännu mer stekiga Sturekompaniet. Där gick böndernas stek- gräns. Bönderna hade fått tillräckligt med stekos som satt sig i håret och gick istället vidare till Pure. Från Pure till White Room. I toalettkön på White lackar en fröken på en annan och den ena kallar den andra för en jävla förortsbrud. Jag skrattade högt och tog där beslutet att ett återbesök till White Room inte fanns på världskartan. Ni vet den där världskarta som jag har så bra koll på. Ni vet den där kartan där Kanada ligger i USA.
Ensam i natten skulle den charmiga östgöten med trasiga strumpbyxor ta sig till donken och herr Officer. Viss förvirring uppstod då jag missade att lyssna på min guide i telefonen och gick på magkänsla och något jag trodde var lokalsinne. Det var inget lokalsinne jag kände, blott en bubblig mage full på fisk och hungrig på mat.

Runt klockan 16.03 idag insåg jag att jag tappat mina kort. Körkort, gymkort och SL- kort. Bankomatkortet hade jag vart smart nog och lägga på annat ställe och för säkerhets skull kontrollerade jag om mobilen var fuktskadad vilket den inte var. Jag kom på mig själv bli lättad över att jag inte tappat bort eller gjort sönder någon värre. Jag funderade sedan över varför just mina grejer försvinner eller går sönder vid festliga tillställningar och kom bara fram till ett bra svar.

Nu ska jag ringa och skälla på pappa som smittat mig med klump och oturs- gener
Tack och hej- bajsnödig tjej

Fula Sture

Oj oj. Tanken var att ta till vara på den sovmorgon vi idag hade- istället ligger jag nu förlamad och funderar på att dö för en stund. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta vid närmare eftertanke på igår. Sjukt grym kväll som tyvärr straffar sig fint idag.

Allt börja gå utför redan när jag kom till Em och insåg att Carro köpt 5 burkar öl iställen för flaskor. På burköl blir man jättefull och speciellt om man är stor som jag och väljer och dra i sig allihop.
- Har du hittat min bh än?
På förmyset kom vi fram till att alla legat i Ems lägenhet. Först var det en rolig upptäckt, sen beslutade vi oss för att inte tänka mer på det. Efter att grannarna klagat på vår bristande musiksmak, eller ljudvolym, rörde vi oss in mot staden. Tanken var Söder, men tanke blev som vanligt aldrig verklighet.

Först hamna vi på en bar, en bar där alla bönder och lätt utstötta hängde. Efter en drink vart vi för coola för stället och tog en taxi med Sthlms kanske virrigaste taxichaffis. Vi ville till Amba, han körde oss till en gränd. Tack sa vi svennigt och kissade sen i nerförsbacke. Jag satt åt fel håll. Det vart konstigt.
Mitt i allt möter vi Rasmus och hans nästan normala vänner. En ragga på alla, en hade tappat rösten och en som Em o Carro ville mumsa på som ett team. Vi började på Cafet för att sedan hamna på Spybar. Trots att vi bestämt oss för att hata Stureplan är det av någon anledning alltid där vi hamnar. Stureplansbrudar är ju bara för tråkiga. Att stå i en ring med varsin Cosmopolitan, blänga på varenda höna som går förbi samtidigt som man dansar i baktakt kan väl aldrig vara kul tänker jag.

Igår fick jag användning för min fantastiska amrikänska då vi träffa massa folk som antingen skulle se eller tävla i Streetstar. Jag la som vanligt på min fylleaccent som låter nästan som brittisk. I vanlig ordning var det ingen som fatta vad jag sa då det mer låter som finska. Jag hjärta Finland.
Jag  var duktig och tog tuben hem. Alla var morgontrötta och påväg till jobbet, jag var pruttfull och påväg hem från krogen. Tur att jag glömde bry mig om att skämmas, annars hade det kunnat bli en jobbig resa.
Nu vet jag vem herr Ågren är. Bättre sent än aldrig.

Gym och tonfisk eller film och godis?
Make the right choice Miss backdrunk.

Stek

Det var ett jävla tjat, men min dator är skadad, sårad och förstörd av de okunniga teknikfolket som skulle rädda hans liv. Själv känner jag mig kränkt som moder då jag inte kan laga han själv. Tro mig, jag har försökt. Tyvärr har försöken lett till vansinnesutbrott, en bruten nagel, en halv tår och en repig dator. Undra hur många barn jag får, undra hur många som överlever.
Jag säger som jag alltid sagt- marsvin är trevliga djur.

Ny termin, ny bostad. På något vis har allt fallit på plats. Jag bajar inte längre brallan om jag tar tunnelbanan hem efter 21.30, jag ser nästan cool ut. Oftast vet jag åt vilket håll jag ska gå. Oftare än förr i alla fall. Skolan går riktigt bra och vid nästa tunga svacka ska jag minnas tillbaka på hur det känns nu, just exakt nu. Underbara känsla som den som inte dansar någonsin kan förstå. Hur mycket man än älskar det kommer det alltid komma stunder där man tvivlar.

Solna vs Liljeholmen 0-1. Allt med Liljeholmen är grymt. Lägenhet, gym, och framför allt restid till skolan. Sambolivet får fem av fem piroger med tacosmak.
Allt blev som det var tänkt och då tanken var god är vardagen fin. Amen.
Lillan är duktig och diskar efter sig, inga bajsränder i toan och jag har bara gjort sönder två glas.
Vad som ännu är oklart är Lillis kökskunskaper.
Hiss eller diss? Eller som jag- pest eller kolera?
Förra veckan brände han piroger (utan tackosmak) men igår gjorde han lasange. Då vi inte har någon micro valde han att steka resterna från tacopajen? Jag är förvirrad. När vi var och handlade tyckte han att vi skulle laga något enkelt som köttfärsås. Jag vet inte hur man gör köttfärsås. Jag fick bestämma och vi köpte färdiga köttbullar, makaroner och ketchup.
Lagom många ingredienser.

I fredags kom herr officer hem från Amerikat.
Nu håller vi tummarna att ingen bråkar i fjärran öst på ett tag.
Få människor förvånar mig.
Han är en av dom.

Minuspoäng

-Oj, har den ramlat?
-Störtat. Ja.
 

Teknikens värld

-Ditt jäääääävla FITTanus!
Min dator var hel inuti men trasig utanpå. Efter reparationen var min dator hel på utsidan, men trasig på insidan. Efter närmare en månad utan min fina, men något stora, bärbara dator som jag nu efter 37 års avbetalning äger, hade jag sett fram emot att se fejan i större format än vad min mobbe har att erbjuda.
Så blev det inte.
När saker inte blir som jag vill, speciellt gällande teknik, freakar jag.
FAKKAR ur på ett mindre charmigt vis, som en god vän skulle sagt.
Datorn sattes på. Och startades om. Sattes på. Och startades om.
Jag log snällt mot datorn för att visa mitt tålamod, för att sedan skrika på den när den startades om.
Jag log ännu snällare mot datorn för att visa mitt lugn, för att sedan skrika ännu högre när idioten startades om.
Stackars pojk på kundtjänst. Nu ska datorn skickas in igen. Då dom snott min orginalkartong när dom laga den första gången blev inslagningen av datorn gjort på vis. På mitt vis. Handduk runt datorn, i en Willyspåse, med massa silvertejp runt. Jag tog lite extra, läs ganska mycket extra, tejp för att jävlas med idioterna som förstört den och nu ska laga den. Moget handlande av en mogen kvinna. Både mogen och kvinna klingar fel.

MVH

Han vill ju in i dig, känner du inte det?

Sitter nu hos Em. Min vackra Em som jag inte sett på hela lovet. Hon ser likadan ut. Nästan. Lite mörkare hår, fast inte så stor skillnad att jag inte kände igen henne. Det hade vart tråkigt. Om jag inte känt igen henne menar jag. Vi kollar på älskade Mia & Klara och har delat vårt fantastiska lov med varandra. Lovet var fantastiskt, men det är underbart att vara tillbaka i Sthlm. Att jag skulle använda underbart och Sthlm i samma mening var kanske otippat, men helgen har vart fantastisk och våren kommer bli grym.

Ibland lever min mun sitt eget liv. Ord bildar meningar. Så länge funkar allt som det ska. Där jag brister i mitt tal, förutom en mindre charmig rikssvenska, är dess avslut. Mina ord blir så många och meningarna så långa att jag liksom hinner glömma bort vad poängen till mundiarren var. Jag tänkte att jag skulle träna bort det, men efter ett samtal med en öm moder, som råkade vara min, kom jag fram till att lära mig leva med det. Fast jag lider inte så mycket mer än att det ibland gör ont att se mina nära och kära lida när jag berättar en trevlig historia.
Mamma tyckte inte jag skulle vara ledsen för att jag aldrig kom till punkt,
jag var ju bra på andra saker.
-Som att laga mat va?, skojade jag
Mamma såg ut som en mamma som insett att hon misslyckats helt med uppfostran av sitt barn.

Min dator är frisk, lagad och utskriven. Jag har även löst bredband på ett sätt som är typiskt mig: Bli pålurad den dyraste skiten med 30 års bindningstid. Fin donger do. Gymkort är löst och tanten i kassan trodde att jag var en av nyårslöftarna som inte tränat på 17 år. Hon sa att jag va duktig som tog tag i träningen.
-Tack ska du ha, sa jag och förklarade att jag var
träningsnarkoman och pluggade till dansare.
Nästan. Jag vart ledsen för hon uppenbarligen tyckte jag såg jul- pluffsig ut.
Hora.

USA är långt bort.
För långt.

Mobilblogg

sitter i flyttbilen påväg upp till sthlm. kaos. snökaos. nästan allt har gått mot oss och nästan inget går som vi tänkt. först gick vindrutetorkarna sönder. sen gick jag vilse i nyköping. nästan vilse, jag såg vilsen ut. maria ramla i en snödriva och oljan tog slut. vi hamnade bakom en plogbil och fick puttra i 50 hundra mil. plogbilen försvann och vi tvingades sakta ner ännu mer för atti nte dö. nu är det bilkö o jag lär dö i tristess då inggen orkar prata med mig. pappa bad mig vänligt med bestämt att tagga ner ett par hekto. majsan den svikersen sitter och sover.

vi dog nästan förut. pappa tyckte att de va en bra ide att ta kort på lastbilen som körde om oss o sprutade tusen liter snö runt sig. nästa lastbil som kom bad pappa majsan ta kort. när maj inte förstod hur man gjorde sa pappa att maj var dum i huvudet. jag höll med men pappa fick dpligt samvete. nu är det tryckt stämmning i bilen som vi snart spenderat 4 timmar i.

adjö o grattis till vackra stäääjv som fyller nästan vuxen idag.