Jag har ingen lust att skriva något klämkäckt idag. Går i min egen bubbla och funderar över föreställningen, auditions, framtid och det där som finns i huvudet hela tiden. Pencillinet gör att jag inte kan äta.
Jag skyller på pencillinet i alla fall.
Trött på ingen trött på allt. Tomhet. Blank. Just likgiltighet och tomhet är det värsta att känna. En känsla som bara finns där utan att fylla någon funktion.
Det bästa med min vardag är att jag kan välja att försvinna från den så fort musiken går igång. Allt man har samlat i huvudet om vardagen, livet och framtiden försvinner för en stund och allt fokus finns i dansen. Idag är dansen min räddning och mitt fall. Det sista jag borde göra är att dansa, det enda jag vill göra är att dansa. Jag försöker ta det lugnt och markera, men den som dansar vet att det är en omöjlighet. Jag har aldrig längtat mer till att kalendern ska slå ny vecka. Nästa vecka är jag frisk ocg taggad intensivvecka på scen inför föreställning. Veckan avslutas med tre dagars föreställning.
Scenen är en fantastisk plats att befinna sig på
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar