Premiär

Igår drog vi av första föreställningen. Känslan innan man går in på scenen är verkligen förjävlig. Finns inget med den nervositeten jag finner tillfredställande eller adrenalinfylld, men så fort första steget tas så rinner liksom allt av. Allt försvinner och kvar finns dansen. Känslan efter är den bästa jag upplevt. Allt blir plötsligt värt det när man står längst fram på scen, bländad av 439 lampor, ser publikens konturer och lyssnar till dess applåder. Kungligt!

"Var på dansföreställning igår, jag är en stolt vän till Malin Jonsson som förutom att vara en sjukt vacker person och en helt underbar vän också är en FANTASTISK dansare. Vilken känsla, vilka rörelser, hon är ett med hela sin kropp och jag var tåröggd när hon dansade. Känsla, inlevelse och passion!
All kärlek och respekt till dig min vän <3"
Ur VACKRA Carries bloggisch

Idag gör vi det igen gånger två.

Har pirr i magen som när man var fjorton, full på en halv 7.0 och kär i kärleken.

FAN- JÄVLA- TASTISKT!

Beååååtch

Idag hade vi genrep och imorgon drar vi av första föreställningen. TAGGA!
Att sätta upp en föreställning är långt ifrån en dans på rosor. Det är en dans med jäfligt svåra steg så att säga. Spenderar man 10 timmar om dagen på en scen med människor som blir övertrötta, eller höga på socker vid olika tillfällen, går det inte att undgå viss irritation och konflikt. Sen finns det dom som bara är slöa i hjärnan sedan födseln vilket man inte kan göra så mycket åt. Tyvärr blir irritationen lika om inte större. Mycket större.

Luktar man svett, inte fattar vad man ska göra om man blir ombedd att ta två steg bakåt och gör 492 oviktiga ljud (läs ljud, inte ord) om dagen bli man automatisk placerad i min box bland människor med irriterande egenskaper. Welcome!
Nu låter jag som en riktig bitch, och det är jag ju, så varför hymla med det?
Värt att tillägga:
Personen i fråga vet inte vad internet är för något,
så oddsen att bajsbloggen sårar är näst intill obefintlig.
Have to live om the edge. 

Vet han inte om att han har en vårta på näsan?

Fast jag har inte vart en bitch hela dagen. Jag har vart världens lyckligaste hög på adrenalin och vackra kommentarer från lärare. Hon är en cm lång, huvudlärare i balett på Balettakademien och världens mest passionerade lärare. Man märker verkligen hur hon brinner för att undervisa, och blir därför en fantastisk pedagog som är ärligt engagerad i elevernas utveckling.

När jag kom hem blev jag lite överkänslig fast på ett vacket sätt då min bästaste Em skickade det vackraste mess jag fått. Hon är vacker. Vacker och en fantastiskt duktig dansare och framtida padagog.

"Mallsan brallsan, jag håller verkligen med Katarina, du är som gjord för belettakademien.
 Herre jösses vad du skulle skina där. Du är en så begåvad dansare gjord för scen fan, för guds skull, ge aldrig upp.
Love ya to death girl "

Nu ska jag sova och drömma samma dröm jag drömt hela veckan.

Butt(er)

"Malin, kan du inte skriva i din blogg?

Jag är inne varje dag,

men du skriver ju aldrig"

Fyrst behöver en hobby

Min kvällsmat är som känt inte så varierad. Senaste tiden har jag inte ens orkat sätta på ugnen för att värma en pirog, nej vi har fortfarande ingen micro, så kvällsmaten har bestått av två mackor och fil. Min mormor säger alltid att hon bara äter en HALV smööörgås och ett glas fil. Jag tror hon ljuger.
Ingen blir mätt på en halv macka, och vem äter fil ut ett glas?
Jag smörade glatt mina mackor som jag sedan bar in i mitt rum och la på sängen. Tillbaka ut i köket för att stress- dela en banan i lagom för stora bitar i försök om att lyxa till min tragiska måltid. Med bananen i filen sprang jag dom fyra långa metrarna från köket till mitt rum för att inte missa för mycket av Sveriges mästerkock (4an visar fortfarande bara matlagning och hockey)
Landar lagom kontrollerat i sängen för att direkt flyga upp igen och virra ut mot köket efter mackorna.
-KLOFF KLOFF, låter det bakom mig.
Ljudet kom från mackorna som lossnade från rumpan.

Jag svor över den förbannelse jag föddes med som gör mig till en av Sveriges mest otursamma människor. När jag accepterat min klantiga läggning och smörat nya mackor som jag fått med till rummet utan att tappa var det paus på tvn.
Det är skönt när det flyter!

Idag har vi satt ljus.
När ljus ska sättas gäller det att ha tålamod och beslutsamhet.
Två egenskaper Jesus glömde utrusta mig med.

HEJE

Brevbärarens dotter

Idag hade jag tur. Jag hittade något jag haft behov av under en lång tid, men alltid lyckats glömma att införskaffa. Ett frimärke. Av någon anledning är det alltid frimärket som drar ut på prosessen när man ska vara gammeldags och skicka något via posten. Jag hånglade glatt upp mitt nyfunna frimärket och fäst det på höger sida av mitt livsviktiga kuvert. Bakom mig sprang en stackars musikalare förbi och letade efter något. Sitt borttappade frimärke. Jag fick dåligt samvete, men tog beslutet att inte riva loss och lämna tillbaka det slemmigt frimärke.

Imorgon ska ska flaskan plockas fram. Nästa vecka är det intensivvecka inför föreställningarna vilket betyder 100 timmars rep om dagen. För många timmars rep leder till irritation, bråk och i vissa fall misshandel. Morgondagens fylla blir en förberedande avskedsfest om någon skulle råka avlida under veckan, eller om vi blir ovänner och aldrig mer pratar med varandra. Införskaffa minnen i förebyggande syfte så att säga.
Min vackra Carrie ska delta i showen och lär få egen följespott då hon hållt sig från fylla och utgång de senaste decenniet. Vi har mycket rutin och kan säkert hjälpa henne minnas hur man gör.

Mitt pass kom idag med posten från Linköping och min älskade Majsa som slagit på stort och lyxat till det med dubbla frimärken. Ser fram emot att slippa bråka med vakter och kassörskor om att jag inte är 12 år, utan bara en mycket slarvig själ som är gammal nog att gå på disco och köpa cigaretter.
I mitt pass låg en lapp som fick stenhårda mig tårögd.
Jag har världens bästa människor i mitt liv!

"Jag älskar dig 3 gånger
runt jorden och tillbaka"

Åker hon ett varv runt jorden så kommer hon ju automatiskt tillbaka.

Tror hon menade att hon tog en sväng till månen och tillbaka.

Blanda ihop saker är lite vår grej



Vackra Fyrst

"Det bästa var nog att se en liten bit av den riktiga Malin,

lite glad och lite galen.

Snart är du helt där igen fina-

mycket glad och mycket galen"

Ibland glömmer man vad som är viktigast.

Otaggat

Jag har ingen lust att skriva något klämkäckt idag. Går i min egen bubbla och funderar över föreställningen, auditions, framtid och det där som finns i huvudet hela tiden. Pencillinet gör att jag inte kan äta.
Jag skyller på pencillinet i alla fall.

Trött på ingen trött på allt. Tomhet. Blank. Just likgiltighet och tomhet är det värsta att känna. En känsla som bara finns där utan att fylla någon funktion.

Det bästa med min vardag är att jag kan välja att försvinna från den så fort musiken går igång. Allt man har samlat i huvudet om vardagen, livet och framtiden försvinner för en stund och allt fokus finns i dansen. Idag är dansen min räddning och mitt fall. Det sista jag borde göra är att dansa, det enda jag vill göra är att dansa. Jag försöker ta det lugnt och markera, men den som dansar vet att det är en omöjlighet. Jag har aldrig längtat mer till att kalendern ska slå ny vecka. Nästa vecka är jag frisk ocg taggad intensivvecka på scen inför föreställning. Veckan avslutas med tre dagars föreställning.

Scenen är en fantastisk plats att befinna sig på

Datatekniker

Idag skrev jag och Carro ut ansökningsblanketterna till Danshögskolan. I ansökan finns det en fin liten ruta där passfoto ska fästas med häftklämma. Jag har inget passfoto och skrev därför ut en sexig bild från fejan. Tanken var att storleken skulle bli den samma som ett passfoto. Det blev den inte. Från skrivaren kom mitt ansikte som fyllde ett halvt A4. Tänker att jag kan klippa bort min stora kaluffs och halva pannan så kanske mitt nylle får plats i den lilla rutan. Blir det tajt kan jag tycka att hakan är överskattad.
Någon häftklämma äger jag heller inte.
Får kolla om jag har något som kletar bra i kylen.

Lyckas man ta sig in på den nu femåriga ämnesutbildningen, som halva norden lär söka, får man ett ämne till utöver de två du får med din danspedagogexamen. Jag skojade med Carro och sa att jag skulle bli lärare i matkunskap.
Carro sa att det hette hemkunskap.
I högstadiet hade vi datorkunskap. Man fick lära sig hur man använde internet och word. Tänk vad gammal jag låter när man berättar sånt. Folk som ligger och skumpar fostervatten har facebook långt innan dess ömma moder spricker från punkt A till punkt B.

Ännu en anledning till att jag inte vill ha barn.

.

BFF

 

Tillit och kärlek skapar tillsammans
något man kallar bästa vänner.

BÄSTA FRUGAN FAN!

Den bittra fittan

Jag är nu halvvägs genom försöket att slå världsrekord.
KATEGORI:
överleva tristess för instängd östgötsk bitterfitta med utmärkt festsinne

Det är lördag och jag är instängd i samma rum som jag nu spenderat hela veckan i. Fortfarande ryggläge, fortfarande feber och fortfarande bara 4an att välja på tv. När min pencillinkur är över ska jag leka Allan och vara kung i baren. Skulle döda för att vara nyduschad med en Peroni i ena handen och en plattång i den andra. Musik på högsta och hundra sms fram och tillbaka om kvällens outfit. Stressa till tuben och glömma hälften av grejerna jag borde haft med hemma. Känna taggen och lyckliga pirr i magen.

Pirrar dåligt nu ska jag säg

Det roligaste som hänt idag var när jag skulle får ut en stol på balkongen. Hålet ut var för liten och det tog mig 32 svordommar att få ut stolen. Under en cigg hann dörrhålet banta och stolen står nu kvar på balkongen. Hoppas det inte börjar regna så Lillans stekstol blir blöt. Med mitt flyt denna vecka är det garanterat skyfall just i detta nu utanför fönstret som fortfarande är täckt av persiennen.

4an bjuden på Körslaget under kvällen.
Tar jag dubbel dos pencillin och värktabletter som jag sköljer ner med en hutt av Lillans starkglögg kanske jag somnar och vaknar på måndag. Klart värt att testa.

SKÅL!

Kimmy

När man är sjuk får man mycket tid över till viktiga saker. Viktiga saker som att räkna smulor i sängen, kolla hur vädret är i Danmark och att läsa gamla blogginlägg man själv skrivit.
Att läsa gamla blogginlägg väcker fantastiska minnen. Ett minne var när Kim hälsade på i storstaden och metropolen Solna i slutet av november. Jag hade undrat vad en kartet var och Kim hade förklarat att det var en potta typ.
Han berättade även att han saknade julen. Jag vet, man kan inte sakna julen, man längtar. Inlägget fick mig att inse att jag inte pratat med Kim på 100 år och att jag saknade honom och ringde därför upp.

Kim är någon av de roligaste jag vet och vi pratar extra charmig östgötska med varandra. Han visste fortfarande inte vad en kartet var vilket jag heller inte lärt mig. Jag satsade på att det var en sjukhusgrej som typ stomipåse, och han gissade på något som vart smalare och smalare. Vad som blev smalare och smalare är sånt vi inte vet så mycket om.
Långt in i samtalet konfronterade jag mr Kim och frågade varför han inte ringt på alldeles för länge. Han frågade varför inte jag ringt. Jag hade inget svar. Hans anledning till uteblivna samtal kom att bli det roligaste idag.

Kim är en kärring. 
Världens vackraste kärring 
Samtalet fick mig att inse hur mycket jag saknar min
vän som nästan är lika rolig som jag.



Bästa, bästa, BÄSTA!



Plötsligt händer det

Jag hade mer oflyt denna gång än vanligt gällande sjukdom. Jag har idag varit hos herr doktor som var en fru som konstaterade att jag inte hade lunginflammation. Fick knark som ska bota mig och laga mina lungor som smärtar som om dom just vart i ett gängslagsmål mot Hells Anglels. Två lungor mot 40 arga moppedister.

Imorse var jag inte katig. Varje hostning kändes som 12 knivhugg och efter en hostattak gav jag upp min hårda yta och ringde gråtandes som en femåring efter hjälp. Tyvärr svarade ingen hjälp. Den enda hjälpen som svarade var min lärare Nella som tror att jag är gjord av sten. Hon freaka och jag freaka. När vi freakat klart ringde alla hjälpar samtidigt och Carro tog mig till läkare. Coolare har jag ju vart i mina dagar.

Nu är jag hemma och lyssnade nyss av min svarare på mobben. Trots smärtan kunde jag INTE sluta garva åt mina fantastiska vänner med penis. Dom befinner sig nu i sälen med hockeylaget. Skulle bli förvånad om dom ens hunnit med ett åk då prio ett ligger i flaskan. Törstiga grabbar. Daniel och Adde gjorde show igår vilket fångades på min svarare. Daniels gotländska och Addes östgötska kommer fram så galet charmigt vid dyngfylla.

D- Hej Malin, det är Daniel dihä. Jag skulle bara säga att... undrar vart du är någonstans. och... orolig för dig. o jag sakner dig.  jag skulle vilja att du ringer mig så fort du hör det här så jag inte behöver vare så orolig
A- o JAG MED!
D- o han också.
D- hejdå
A- vi är oroliga!
D-  ja
A- hejdå
D- hejdå

B1 o B2   Piff o Puff   Bill o Bull