Det var ett jävla tjat, men min dator är skadad, sårad och förstörd av de okunniga teknikfolket som skulle rädda hans liv. Själv känner jag mig kränkt som moder då jag inte kan laga han själv. Tro mig, jag har försökt. Tyvärr har försöken lett till vansinnesutbrott, en bruten nagel, en halv tår och en repig dator. Undra hur många barn jag får, undra hur många som överlever.
Jag säger som jag alltid sagt- marsvin är trevliga djur.
Ny termin, ny bostad. På något vis har allt fallit på plats. Jag bajar inte längre brallan om jag tar tunnelbanan hem efter 21.30, jag ser nästan cool ut. Oftast vet jag åt vilket håll jag ska gå. Oftare än förr i alla fall. Skolan går riktigt bra och vid nästa tunga svacka ska jag minnas tillbaka på hur det känns nu, just exakt nu. Underbara känsla som den som inte dansar någonsin kan förstå. Hur mycket man än älskar det kommer det alltid komma stunder där man tvivlar.
Solna vs Liljeholmen 0-1. Allt med Liljeholmen är grymt. Lägenhet, gym, och framför allt restid till skolan. Sambolivet får fem av fem piroger med tacosmak.
Allt blev som det var tänkt och då tanken var god är vardagen fin. Amen.
Lillan är duktig och diskar efter sig, inga bajsränder i toan och jag har bara gjort sönder två glas.
Vad som ännu är oklart är Lillis kökskunskaper.
Hiss eller diss? Eller som jag- pest eller kolera?
Förra veckan brände han piroger (utan tackosmak) men igår gjorde han lasange. Då vi inte har någon micro valde han att steka resterna från tacopajen? Jag är förvirrad. När vi var och handlade tyckte han att vi skulle laga något enkelt som köttfärsås. Jag vet inte hur man gör köttfärsås. Jag fick bestämma och vi köpte färdiga köttbullar, makaroner och ketchup.
Lagom många ingredienser.
I fredags kom herr officer hem från Amerikat.
Nu håller vi tummarna att ingen bråkar i fjärran öst på ett tag.
Få människor förvånar mig.
Han är en av dom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar