Körkort

Tänk om det vore så att man var tvungen att ta om sitt körkort om man som jag tappat bort det. Jag tänkte tanken och googlade för säkerhets skull efter sanningen. Sanningen var att man såklart inte behövde köra upp igen. Hade fallet varit annorlunda hade jag fått ta bussen resten av livet. Att åldern påverkar bilkörning kan man ju förstå då reaktionsförmåga, syn och hörsel försämras, men att gå från säker bilförare till trafikkatastrof på två år är väl för konstigt?

Jag var faktiskt bra på att köra bil för två år sen. Pappa var imponerad över att jag av alla människor tagit körkort på rekordtid och helt på egen hand. Han vart ännu mer imponerad, eller snarare chockad, över att jag inte alls var mitt virriga jag bakom ratten, utan en lugn och säker fröken med inställning på förarsätet 1 mm från vindrutan. För två år sedan använde jag både backspeglar, broms och växlade vid rätt tillfälle. Hastigheten höll jag snällt och körde aldrig om. Kör man på det fina viset får man låna fräsiga bilar av pappas jobb.

Dom fräsiga bilarna fick mig att känna mig som en häftig rallyförare. Kör man så fräsiga bilar kan man inte slicka framrutan och slå i huvudet i takt om man råkar nysa. Man kan heller inte vara töntig och hålla hastighetsgränsen- då fattar ju folk att man inte är någon rallyförare- blott en snorunge som lånat pappas vrålåk.
Sätet sänktes så att jag nästan inte såg något, hastigheten höjdes och backspegeln användes endast för att rätta till glajorna. Jag blev lika förvånad varje gång jag blev omkörd. Förvånad och irriterad växlade jag ner och körde om idioten som just kört om mig. Efter omkörningen glömmer jag att växla upp och kör på trean alldeles för fort. Stackars motor.
I samband med att rallyföraren i mig flyttade in flyttade min krockoskuld ut. Under en sommar smällde jag tre gånger. Alla gånger när jag backade. Att köra baklänges är svårt. Extra svårt om man är cool som jag och går på känn.

Jag kan inte minnas sist jag körde bil.
Sist jag frågade pappa om jag fick köra skrattade han högt.
Något svar fick jag aldrig.

Verkligen tur att jag slipper köra upp igen då uppförningen (uppkörningarna) är något av det värsta jag gjort. Första gången jag körde upp kuggade jag. Min första uppkörning varade i ca 8 minuter. På 8 minuter hade vägverkets nisse fått bromsa två gånger för att vi inte skulle krocka, plus att jag hann köra mot rött en gång. Andra gången gick det lite bättre och jag fick körkort utan att ligga med körledaren. Det var tur, för han var inte så vacker och mindre trevligt.

Stek som ledord

Ett gäng bönder som gått vilse och hamnat på finfin stekarfest i Sthlms innerstad. Så kändes det.
Alla drack fin skumpa och vi drack öl och red bull- vodka. Fulsprit och låtsas red bull såklart. Hade någon berättat för Maja att man skulle smutta på en jägershot hade hon aldrig sagt hajjemän på bred skaraborgska och svept hela för att sedan få skämmas över sitt ursprung. Trots min allergi mot män med champangemage och ful stockholmska hade vi grymt kul.
Stekarna var trevliga och ibland nästan roliga.

Jag och Maja har inte setts på två år, och trots det kändes det som om vi aldrig vart ifrån varandra. Jag tror det är det man kallar vänskap.

Efter den stekiga förfesten skulle man gå vidare mot stekiga Stureplan och ännu mer stekiga Sturekompaniet. Där gick böndernas stek- gräns. Bönderna hade fått tillräckligt med stekos som satt sig i håret och gick istället vidare till Pure. Från Pure till White Room. I toalettkön på White lackar en fröken på en annan och den ena kallar den andra för en jävla förortsbrud. Jag skrattade högt och tog där beslutet att ett återbesök till White Room inte fanns på världskartan. Ni vet den där världskarta som jag har så bra koll på. Ni vet den där kartan där Kanada ligger i USA.
Ensam i natten skulle den charmiga östgöten med trasiga strumpbyxor ta sig till donken och herr Officer. Viss förvirring uppstod då jag missade att lyssna på min guide i telefonen och gick på magkänsla och något jag trodde var lokalsinne. Det var inget lokalsinne jag kände, blott en bubblig mage full på fisk och hungrig på mat.

Runt klockan 16.03 idag insåg jag att jag tappat mina kort. Körkort, gymkort och SL- kort. Bankomatkortet hade jag vart smart nog och lägga på annat ställe och för säkerhets skull kontrollerade jag om mobilen var fuktskadad vilket den inte var. Jag kom på mig själv bli lättad över att jag inte tappat bort eller gjort sönder någon värre. Jag funderade sedan över varför just mina grejer försvinner eller går sönder vid festliga tillställningar och kom bara fram till ett bra svar.

Nu ska jag ringa och skälla på pappa som smittat mig med klump och oturs- gener
Tack och hej- bajsnödig tjej

Fula Sture

Oj oj. Tanken var att ta till vara på den sovmorgon vi idag hade- istället ligger jag nu förlamad och funderar på att dö för en stund. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta vid närmare eftertanke på igår. Sjukt grym kväll som tyvärr straffar sig fint idag.

Allt börja gå utför redan när jag kom till Em och insåg att Carro köpt 5 burkar öl iställen för flaskor. På burköl blir man jättefull och speciellt om man är stor som jag och väljer och dra i sig allihop.
- Har du hittat min bh än?
På förmyset kom vi fram till att alla legat i Ems lägenhet. Först var det en rolig upptäckt, sen beslutade vi oss för att inte tänka mer på det. Efter att grannarna klagat på vår bristande musiksmak, eller ljudvolym, rörde vi oss in mot staden. Tanken var Söder, men tanke blev som vanligt aldrig verklighet.

Först hamna vi på en bar, en bar där alla bönder och lätt utstötta hängde. Efter en drink vart vi för coola för stället och tog en taxi med Sthlms kanske virrigaste taxichaffis. Vi ville till Amba, han körde oss till en gränd. Tack sa vi svennigt och kissade sen i nerförsbacke. Jag satt åt fel håll. Det vart konstigt.
Mitt i allt möter vi Rasmus och hans nästan normala vänner. En ragga på alla, en hade tappat rösten och en som Em o Carro ville mumsa på som ett team. Vi började på Cafet för att sedan hamna på Spybar. Trots att vi bestämt oss för att hata Stureplan är det av någon anledning alltid där vi hamnar. Stureplansbrudar är ju bara för tråkiga. Att stå i en ring med varsin Cosmopolitan, blänga på varenda höna som går förbi samtidigt som man dansar i baktakt kan väl aldrig vara kul tänker jag.

Igår fick jag användning för min fantastiska amrikänska då vi träffa massa folk som antingen skulle se eller tävla i Streetstar. Jag la som vanligt på min fylleaccent som låter nästan som brittisk. I vanlig ordning var det ingen som fatta vad jag sa då det mer låter som finska. Jag hjärta Finland.
Jag  var duktig och tog tuben hem. Alla var morgontrötta och påväg till jobbet, jag var pruttfull och påväg hem från krogen. Tur att jag glömde bry mig om att skämmas, annars hade det kunnat bli en jobbig resa.
Nu vet jag vem herr Ågren är. Bättre sent än aldrig.

Gym och tonfisk eller film och godis?
Make the right choice Miss backdrunk.

Stek

Det var ett jävla tjat, men min dator är skadad, sårad och förstörd av de okunniga teknikfolket som skulle rädda hans liv. Själv känner jag mig kränkt som moder då jag inte kan laga han själv. Tro mig, jag har försökt. Tyvärr har försöken lett till vansinnesutbrott, en bruten nagel, en halv tår och en repig dator. Undra hur många barn jag får, undra hur många som överlever.
Jag säger som jag alltid sagt- marsvin är trevliga djur.

Ny termin, ny bostad. På något vis har allt fallit på plats. Jag bajar inte längre brallan om jag tar tunnelbanan hem efter 21.30, jag ser nästan cool ut. Oftast vet jag åt vilket håll jag ska gå. Oftare än förr i alla fall. Skolan går riktigt bra och vid nästa tunga svacka ska jag minnas tillbaka på hur det känns nu, just exakt nu. Underbara känsla som den som inte dansar någonsin kan förstå. Hur mycket man än älskar det kommer det alltid komma stunder där man tvivlar.

Solna vs Liljeholmen 0-1. Allt med Liljeholmen är grymt. Lägenhet, gym, och framför allt restid till skolan. Sambolivet får fem av fem piroger med tacosmak.
Allt blev som det var tänkt och då tanken var god är vardagen fin. Amen.
Lillan är duktig och diskar efter sig, inga bajsränder i toan och jag har bara gjort sönder två glas.
Vad som ännu är oklart är Lillis kökskunskaper.
Hiss eller diss? Eller som jag- pest eller kolera?
Förra veckan brände han piroger (utan tackosmak) men igår gjorde han lasange. Då vi inte har någon micro valde han att steka resterna från tacopajen? Jag är förvirrad. När vi var och handlade tyckte han att vi skulle laga något enkelt som köttfärsås. Jag vet inte hur man gör köttfärsås. Jag fick bestämma och vi köpte färdiga köttbullar, makaroner och ketchup.
Lagom många ingredienser.

I fredags kom herr officer hem från Amerikat.
Nu håller vi tummarna att ingen bråkar i fjärran öst på ett tag.
Få människor förvånar mig.
Han är en av dom.

Minuspoäng

-Oj, har den ramlat?
-Störtat. Ja.
 

Teknikens värld

-Ditt jäääääävla FITTanus!
Min dator var hel inuti men trasig utanpå. Efter reparationen var min dator hel på utsidan, men trasig på insidan. Efter närmare en månad utan min fina, men något stora, bärbara dator som jag nu efter 37 års avbetalning äger, hade jag sett fram emot att se fejan i större format än vad min mobbe har att erbjuda.
Så blev det inte.
När saker inte blir som jag vill, speciellt gällande teknik, freakar jag.
FAKKAR ur på ett mindre charmigt vis, som en god vän skulle sagt.
Datorn sattes på. Och startades om. Sattes på. Och startades om.
Jag log snällt mot datorn för att visa mitt tålamod, för att sedan skrika på den när den startades om.
Jag log ännu snällare mot datorn för att visa mitt lugn, för att sedan skrika ännu högre när idioten startades om.
Stackars pojk på kundtjänst. Nu ska datorn skickas in igen. Då dom snott min orginalkartong när dom laga den första gången blev inslagningen av datorn gjort på vis. På mitt vis. Handduk runt datorn, i en Willyspåse, med massa silvertejp runt. Jag tog lite extra, läs ganska mycket extra, tejp för att jävlas med idioterna som förstört den och nu ska laga den. Moget handlande av en mogen kvinna. Både mogen och kvinna klingar fel.

MVH

Han vill ju in i dig, känner du inte det?

Sitter nu hos Em. Min vackra Em som jag inte sett på hela lovet. Hon ser likadan ut. Nästan. Lite mörkare hår, fast inte så stor skillnad att jag inte kände igen henne. Det hade vart tråkigt. Om jag inte känt igen henne menar jag. Vi kollar på älskade Mia & Klara och har delat vårt fantastiska lov med varandra. Lovet var fantastiskt, men det är underbart att vara tillbaka i Sthlm. Att jag skulle använda underbart och Sthlm i samma mening var kanske otippat, men helgen har vart fantastisk och våren kommer bli grym.

Ibland lever min mun sitt eget liv. Ord bildar meningar. Så länge funkar allt som det ska. Där jag brister i mitt tal, förutom en mindre charmig rikssvenska, är dess avslut. Mina ord blir så många och meningarna så långa att jag liksom hinner glömma bort vad poängen till mundiarren var. Jag tänkte att jag skulle träna bort det, men efter ett samtal med en öm moder, som råkade vara min, kom jag fram till att lära mig leva med det. Fast jag lider inte så mycket mer än att det ibland gör ont att se mina nära och kära lida när jag berättar en trevlig historia.
Mamma tyckte inte jag skulle vara ledsen för att jag aldrig kom till punkt,
jag var ju bra på andra saker.
-Som att laga mat va?, skojade jag
Mamma såg ut som en mamma som insett att hon misslyckats helt med uppfostran av sitt barn.

Min dator är frisk, lagad och utskriven. Jag har även löst bredband på ett sätt som är typiskt mig: Bli pålurad den dyraste skiten med 30 års bindningstid. Fin donger do. Gymkort är löst och tanten i kassan trodde att jag var en av nyårslöftarna som inte tränat på 17 år. Hon sa att jag va duktig som tog tag i träningen.
-Tack ska du ha, sa jag och förklarade att jag var
träningsnarkoman och pluggade till dansare.
Nästan. Jag vart ledsen för hon uppenbarligen tyckte jag såg jul- pluffsig ut.
Hora.

USA är långt bort.
För långt.

Mobilblogg

sitter i flyttbilen påväg upp till sthlm. kaos. snökaos. nästan allt har gått mot oss och nästan inget går som vi tänkt. först gick vindrutetorkarna sönder. sen gick jag vilse i nyköping. nästan vilse, jag såg vilsen ut. maria ramla i en snödriva och oljan tog slut. vi hamnade bakom en plogbil och fick puttra i 50 hundra mil. plogbilen försvann och vi tvingades sakta ner ännu mer för atti nte dö. nu är det bilkö o jag lär dö i tristess då inggen orkar prata med mig. pappa bad mig vänligt med bestämt att tagga ner ett par hekto. majsan den svikersen sitter och sover.

vi dog nästan förut. pappa tyckte att de va en bra ide att ta kort på lastbilen som körde om oss o sprutade tusen liter snö runt sig. nästa lastbil som kom bad pappa majsan ta kort. när maj inte förstod hur man gjorde sa pappa att maj var dum i huvudet. jag höll med men pappa fick dpligt samvete. nu är det tryckt stämmning i bilen som vi snart spenderat 4 timmar i.

adjö o grattis till vackra stäääjv som fyller nästan vuxen idag.

Hello sunshine

Två veckor är ungefär vad jag och min kära far klarar med varandra. Han är jätteglad när jag kommer, men efter ett tag liksom tröttnar han på att ha mig hängandes här. Lite som när man var liten och köpte ett marsvin. Det var askul första dagarna, sen ledsnar man.
Pappa klagar på att jag inte äter, sen när jag väl äter får jag skäll för att jag ätit fel saker. Pappa menar att jag ska äta köttbullarna, och inte hans casewnötter.

På torsdag flyttar jag, och fadern min ska hjälpa mig och köra upp allt. Jag var noga med att tidigt informera min far om att säng, tv och kartonger skulle med upp då han brukar gnälla på min bristande planering. Idag frågade pappa vad som skulle med upp och efter det fick jag skäll för att han glömt boka flyttbil på jobbet. Skäll är att ta i, men han muttrar och suckar sådär irriterat som bara han kan- även fast det är hans fel. Innan han gick och la sig kom han in i sina sidenkallingar och informerade mig om att det skulle bli värsta ovädret på torsdag. Jag hade även glömt att låsa ytterdörren och jag drack min medicin fel.

Hoppas pappa har PMS,
annars blir jag nog bortadopterad.

När jag var liten hotade faktiskt mamma & pappa med att adoptera bort mig.
Till deras försvar var jag en pain-in-the-ass unge.
Till mitt försvar hade jag ett hett temprament.

Nästan perfekt

Så känns allt idag.

Förutom att jag luktar fis och måste duscha.
Kvällen spenderas med bästa brudarna hos bordellmamman.

KÄRLEK