The hills- maraton, snöstorm, lussebullar, julmust, mat, godis.
Hills på tvn, datorn på magen och en hand som går mellan godispåsen och munnen allt för många gånger. Idag är första dagen på galet länge som jag tar helt ledigt från svett. I brist på ett mer stimulerande liv hann gymmet besökas tre gånger igår. Världens bästa känsla gånger tre. Tyvärr är mitt knä kärring igen och gnäller. Min stukade fot är fortfarende svullen men tack vare tejp hör man inte klagomålen. Idag känns som en söndag för länge sen.
Igår kväll toffla jag med Balfour. Mitt charmigt klumpiga jag såg ingen anledning till att låta Balfour undkomma min bristande kontroll på mig själv. Trots att jag knappt räcker upp för att bita han i bröstvårtorna, varför man nu skulle få för sig att göra det, lyckades jag bryta näsbenet på han. Balfour gjorde Bert- bettet. När Bert ser Nadja Nilsson biter han i luften och låter skojsamt. Jag vart så exalterad när jag insåg att Balfour hade koll på de viktiga sakerna i livet att jag gjorde ett Bert- bett samtidigt som jag liksom hoppade till. Vips hade vi en mosad näsa i lokalen. Pungkross, skallning, näsblod och ev brutna ben är vardag om man väljer att vara för närgången med mig.
Bert är mannen i mitt liv. Efter svettlöken Åke.
Sexiga pojkar
Klart slut- varulvstjut
söndag 28 november 2010
lördag 27 november 2010
Malin bakar
Åh, tänk när man bli vuxen. Jag ligger och tittar på Leila bakar på julvis. Tänk den dagen jag står och gör karamelliserade äpplen rullade i pistagenöt. Det ska nog inte vara så svårt. Det enda hon sa man bör akta sig för är att bränna sig på karamellen. Det skulle tydligen inte vara någon rolig historia. Hon nämnde även något om att brännt socker inte var så gott. Socker är alltid gott.
Igår fick jag min vilja igenom och därmed min efterlängtade tacokväll.
Min kropp reagerar dåligt på att inte längre få sitt veckointag av tacos. Ändring på det när jag efter jul blir sambo.
Är det okej att min sambo stöter på mina vänner? Dela med sig, eller snåla?
Jag delar gärna med mig, vilket jag även tycker Petters fru borde göra.
Sexiga, SEXIGA Petter.
När alla var för mätta på mat gick vi vidare till godis, nötter och chips. Skulle jag gå vilse i Solna närmaste veckan skulle jag överleva många dagar på dom tusentals kalorier vi duktigt fick i oss. Jag tror att jag tröståt en hel del. Jag tröståt för att jag vart utfryst, mobbad och kränkt då jag varken tycker att Linnea är bra, snygg eller sexig i världens största ballerinakjol. Att jag skulle ställa upp på ett samlag med Olle är något jag fick sota för. Och-
JAG ÄR BRA PÅ ATT HÄRMA GÅÅÅTLEENSKA.
Igår fick jag min vilja igenom och därmed min efterlängtade tacokväll.
Min kropp reagerar dåligt på att inte längre få sitt veckointag av tacos. Ändring på det när jag efter jul blir sambo.
Är det okej att min sambo stöter på mina vänner? Dela med sig, eller snåla?
Jag delar gärna med mig, vilket jag även tycker Petters fru borde göra.
Sexiga, SEXIGA Petter.
När alla var för mätta på mat gick vi vidare till godis, nötter och chips. Skulle jag gå vilse i Solna närmaste veckan skulle jag överleva många dagar på dom tusentals kalorier vi duktigt fick i oss. Jag tror att jag tröståt en hel del. Jag tröståt för att jag vart utfryst, mobbad och kränkt då jag varken tycker att Linnea är bra, snygg eller sexig i världens största ballerinakjol. Att jag skulle ställa upp på ett samlag med Olle är något jag fick sota för. Och-
JAG ÄR BRA PÅ ATT HÄRMA GÅÅÅTLEENSKA.
Leila sa att man ska vispa smeten så att den blir fluffig.
Fluffig smet= fluffig kaka.
Jag bakade en gång en kaka.
En sockerkaka.
Det vart ofluffig.
Nu vet jag varför.
fredag 26 november 2010
KK
Inatt pratade jag med vackra Kaj för första gången på för länge. Hon är fantastisk. Fantastisk dansare, person och vän. Jag älskar allt som finns under ytan. Det som finns men aldrig syns. Hur strålande hennes yttre än är så finns det så mycket där bakom. Så mycket tankar, funderingar och hemligheter som hon inte delar med någon annan än sig själv. Vi är lika på så många vis gällande just det vilket känns tryggt. Vi liksom vänder på varje ord, mening, gest och rörelse vilket vi sedan kan analysera sönder och fundera över allt för länge.
Jävla esteter.
Changing the stars
Det var vårt motto, det var det vi skulle göra. Vi skulle ta oss dit vi ville på ren viljesyrka och ingen skulle hindra oss från att nå vårt mål. Ingen. Det är konstigt att läsa om gamla planer när man vet hur det blev. Vem man var då och vem man är nu. Hur drömmar och människor ändras.
Är du verkligen den samma, eller är det jag som har förändrats?
I veckan var Kim här och jobbade. Eller, han sa att han var här och jobbade. Personligen tror jag han saknade mig så galet att han tog bilen upp för lite kvalitetstid med mig. Kim är bra på många vis. En bra sak med han är att han säger smarta saker när jag tänker dumma tankar. En bättre sak med Kim är att han säger många dumma saker. Vi skrattar sällan med varandra, desto oftare åt varandra. Vi pratade om julen då Kim berättade att han saknade julen. Jag tyckte inte man kunde säga så och menade att man längtade efter julen. Det tyckte han och förtydligade att han saknade julen.
Det ploppar ofta upp många frågor i min hjärna. Vissa mer dumma än andra. Man får vara lite försiktig med vilka frågor man ställer till vilken person då man inte vill framstå som en idiot. Kim kan man fråga allt då han redan genomskådat mig.
Av Kim får man oftast smarta svar.
-Vad är en katet?
-En potta typ...
Jävla esteter.
Changing the stars
Det var vårt motto, det var det vi skulle göra. Vi skulle ta oss dit vi ville på ren viljesyrka och ingen skulle hindra oss från att nå vårt mål. Ingen. Det är konstigt att läsa om gamla planer när man vet hur det blev. Vem man var då och vem man är nu. Hur drömmar och människor ändras.
Är du verkligen den samma, eller är det jag som har förändrats?
I veckan var Kim här och jobbade. Eller, han sa att han var här och jobbade. Personligen tror jag han saknade mig så galet att han tog bilen upp för lite kvalitetstid med mig. Kim är bra på många vis. En bra sak med han är att han säger smarta saker när jag tänker dumma tankar. En bättre sak med Kim är att han säger många dumma saker. Vi skrattar sällan med varandra, desto oftare åt varandra. Vi pratade om julen då Kim berättade att han saknade julen. Jag tyckte inte man kunde säga så och menade att man längtade efter julen. Det tyckte han och förtydligade att han saknade julen.
Det ploppar ofta upp många frågor i min hjärna. Vissa mer dumma än andra. Man får vara lite försiktig med vilka frågor man ställer till vilken person då man inte vill framstå som en idiot. Kim kan man fråga allt då han redan genomskådat mig.
Av Kim får man oftast smarta svar.
-Vad är en katet?
-En potta typ...
torsdag 25 november 2010
Systrar o systrar
Systrar o systrar är en dikt John- John skriver i den svenska filmen Vinterviken. Jag minns hur pirrig i magen han gjorde mig. Berättar man för mina systrar att man är betuttad i någon får man frågan om det pirrar i pullan. (?)
Min ena syster är minst lika bra som jag på att prata utan poäng, missuppfatta självklara saker och pyssla med mindre normala tillvägagångssätt. Hon är även en hejare på att sjunga med irriterande i reklamsnuttar. Oftast sjunger hon rätt, men ibland blir det fel. Ett sådant tillfälle var Bredbandsbolagets tv- reklam.
- Upp blev ner, upp blev ner, upp blev ner med Bredbandsbolaget.
Upplev mer. Upp blev ner. Same, same but diffrent.
Bilden nedan visar min siss Majsan när hon härmar en blind.
Min ena syster är minst lika bra som jag på att prata utan poäng, missuppfatta självklara saker och pyssla med mindre normala tillvägagångssätt. Hon är även en hejare på att sjunga med irriterande i reklamsnuttar. Oftast sjunger hon rätt, men ibland blir det fel. Ett sådant tillfälle var Bredbandsbolagets tv- reklam.
- Upp blev ner, upp blev ner, upp blev ner med Bredbandsbolaget.
Upplev mer. Upp blev ner. Same, same but diffrent.
Bilden nedan visar min siss Majsan när hon härmar en blind.
Min andra syster fru Ninna kan ibland utge sig för att vara aningen mer ordnad än vad hon faktiskt är. Bilden ovan är från nyårsafton. Klockan är nio och Linda tar en time- out i trappen för att lugna ner sig. Jag vet ingen som blir full på en fisk och pratar därefter i falsett kvällen lång. Hon blir obehagligt närgången och då menar jag inte på så vis att hon vill kramas och mysa. Hon vill ha djupa diskussioner. Hon vill gärna vara nära när hon pratar. Helst så nära att näsorna slår ihop. Linda har en katt som heter Alvar. Egentligen heter den Alva, men det är bara Linda som kallar den för det. Linda har en rolig relation till sin katt vilket är bevis nog att hon ,som trots allt är en flitig lärarstudent, är stolt medlem av
syskonskaran Jonsson- Virrsson
Miss- Mälardalen
Har man en dröm klamrar man sig fast vid den. Oavsett vad som händer så kommer man alltid ha sin dröm. Sitt mål. Eller?
Är en målgång en omöjlighet tvingas man kanske ovilligt acceptera det. Kanske kan man lära sig acceptera då man vet att man gjort allt och mycket mer där till. Helt ärligt skulle jag nog aldrig acceptera. Jag hejar på Gunde och tror att ALLT går om man VILL. Är målet nära men inte längre lika viktigt blir det svårt.
Att kämpa för något man vill är en sak,
men att kämpa för något man en gång ville är en annan.
Kan drömmar ändras?
När min Maddo hade inflyttningsfest i Skövdeland hade hon miss- tema.
Man fick en fin banderoll som man snällt fick ha på sig även på Boggan.
Jag var "Miss- allt eller inget". Jag ÄR miss- allt eller inget.
Nu syftar jag inte bara på det samma som Maddo gjorde när hon pikade mig om att jag inte kan dricka lagom mängd alkohol.
Jag går in helhjärtat och lite till i allt jag gör, eller så skiter jag i det helt och fullt.
Less is more är bullshit. The more the merrier. Det finns en porrfilm som heter så. Fråga mig inte hur jag vet det. Vad jag menar är att antingen gör man det man ska till fullo, eller så kan man ligga hemma och pilla navel. Det är ett talesätt. Rör någon min navel får den pilliga personen veta att han fingrat fel. Det värsta jag vet. Det värsta efter krig så klart.
Idag påminde Johanna mig om den passion jag hade förr. Första delen av terminen. Hon påminde mig om bruden som knappt hade tid att skaffa vänner då allt fokus fanns i utbildningen. Omedvetet utstrålade jag ett helt ointresse för vänskap. Vad jag tydligt visade var att jag var där för att gå i mål. Som tur var bröt sig några av dom bästa brudarna jag träffat förbi mina murar.
Tyvärr kan jag inte minnas sist jag var hon Johanna berskrev.
Kanske kommer hon tillbaka,
kanske inte.
Time will tell.
Är en målgång en omöjlighet tvingas man kanske ovilligt acceptera det. Kanske kan man lära sig acceptera då man vet att man gjort allt och mycket mer där till. Helt ärligt skulle jag nog aldrig acceptera. Jag hejar på Gunde och tror att ALLT går om man VILL. Är målet nära men inte längre lika viktigt blir det svårt.
Att kämpa för något man vill är en sak,
men att kämpa för något man en gång ville är en annan.
Kan drömmar ändras?
När min Maddo hade inflyttningsfest i Skövdeland hade hon miss- tema.
Man fick en fin banderoll som man snällt fick ha på sig även på Boggan.
Jag var "Miss- allt eller inget". Jag ÄR miss- allt eller inget.
Nu syftar jag inte bara på det samma som Maddo gjorde när hon pikade mig om att jag inte kan dricka lagom mängd alkohol.
Jag går in helhjärtat och lite till i allt jag gör, eller så skiter jag i det helt och fullt.
Less is more är bullshit. The more the merrier. Det finns en porrfilm som heter så. Fråga mig inte hur jag vet det. Vad jag menar är att antingen gör man det man ska till fullo, eller så kan man ligga hemma och pilla navel. Det är ett talesätt. Rör någon min navel får den pilliga personen veta att han fingrat fel. Det värsta jag vet. Det värsta efter krig så klart.
Idag påminde Johanna mig om den passion jag hade förr. Första delen av terminen. Hon påminde mig om bruden som knappt hade tid att skaffa vänner då allt fokus fanns i utbildningen. Omedvetet utstrålade jag ett helt ointresse för vänskap. Vad jag tydligt visade var att jag var där för att gå i mål. Som tur var bröt sig några av dom bästa brudarna jag träffat förbi mina murar.
Tyvärr kan jag inte minnas sist jag var hon Johanna berskrev.
Kanske kommer hon tillbaka,
kanske inte.
Time will tell.
tisdag 23 november 2010
Klumpeduns
Jag vet inte om jag vill bo i Stockholm.
Jag vet inte om jag någonsin kommer känna mig hemma här.
Jag lever inte ett liv utan en dröm
Jag lever min dröm men hinner inte med att leva
Jag tvivlar på vad jag är villig att offra och hur dåligt jag är beredd att må
Jag tvivlar på om jag någonsin kommer klara pressen från mig själv
Jag önskar jag kunde sluta pressa och njuta
Jag önskar jag kunde må bättre och leva i min dröm
Som OM jag inte var less nog på tillvaron så stukade jag foten idag på streeten.
Allt hade kännts så mycket mer okej om jag hade gjort det på ett värt sätt.
Alltså inte på det sättet jag gjorde. Alltså inte genom att studsa upp och ner samtidigt som man försöker se ut som en sparris. Onödigt Malin, onödigt.
Ännu en anledning till en personlighets- försäljning. Ingen normal människa skulle stuka foten på det kassa viset. Väx upp Malin!
Idag är en sån dag jag skulle behöva spendera hela kvällen på gymmet. Rensa hjärnan. Tur nog var jag där i morse och försvann från verkligheten en stund. Verkligheten suger just nu, och är jag inte hel imorgon så går jag i sjön-
som min gode vän Alva skulle sagt.
Armen.
When you try your best but you dont succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you cant sleep
When you lose something you cant replace
When you love someone but it goes to waste
Fix me!
Jag vet inte om jag någonsin kommer känna mig hemma här.
Jag lever inte ett liv utan en dröm
Jag lever min dröm men hinner inte med att leva
Jag tvivlar på vad jag är villig att offra och hur dåligt jag är beredd att må
Jag tvivlar på om jag någonsin kommer klara pressen från mig själv
Jag önskar jag kunde sluta pressa och njuta
Jag önskar jag kunde må bättre och leva i min dröm
Som OM jag inte var less nog på tillvaron så stukade jag foten idag på streeten.
Allt hade kännts så mycket mer okej om jag hade gjort det på ett värt sätt.
Alltså inte på det sättet jag gjorde. Alltså inte genom att studsa upp och ner samtidigt som man försöker se ut som en sparris. Onödigt Malin, onödigt.
Ännu en anledning till en personlighets- försäljning. Ingen normal människa skulle stuka foten på det kassa viset. Väx upp Malin!
Idag är en sån dag jag skulle behöva spendera hela kvällen på gymmet. Rensa hjärnan. Tur nog var jag där i morse och försvann från verkligheten en stund. Verkligheten suger just nu, och är jag inte hel imorgon så går jag i sjön-
som min gode vän Alva skulle sagt.
Armen.
When you try your best but you dont succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you cant sleep
When you lose something you cant replace
When you love someone but it goes to waste
Fix me!
måndag 22 november 2010
Inlägg av största vikt
-Nae Malin, vad ledsen jag blir.
Så brukar min mormor säga till mig med jämna mellanrum.
Orsaken till kommentaren är olika.
-Nae Apelninen, vad ledsen jag blir, utbrast jag upprört
Här har man suttit och så noggrant pillat bort allt det vita för att sedan smaska i sig en nyttig frukt. Att skala en apelsin kräver viss koncentration. När jag koncentrerar mig drar jag ihop ögonbrynen. En rynka mellan ögonbrynen är det lätt värt om apelsinen är smarrig- tyvärr lyckas jag alltid välja fel apelsiner.
Idag har jag varit hemma hela dagen. Jag är inte skapt för att vara hemma och göra inget. En viktig sak att göra då man har en hel dag hemma är att gå igenom facebook- mailen. Jag fick för mig att jag nyligen blivit bitterfitta, men så var visst inte fallet. Den 20e mars hade jag en trevlig konversation med en okänd man vid namn Omar
(knasigt namn, jag vet)
-Hej snygging, skrev jag till Omar över mailen.
-?, svarade han kort
-Vad menar du, frågade jag trevligt
-Jag menar: vem är du?, svarade han otrevligt
-Jag är Malin, svarade jag sexigt
-Okej, hej då Malin, svarade han ovänligt.
Fast egentligen var det ombytta roller. Omar var trevlig och tyckte att jag var en snygging. Jag var bitter, otrevlig och bitch. Vill jag undvika att bo i en etta ,med 34 olika reptiler, när jag är 45 kanske jag får sänka mina krav. Bjuda till lite. Han kanske bara behövde en vän. Jag är en dålig vän.
Idag har jag gjort en bra sak av dagen. Jag ringde och felanmälde min dator och bad dom komma och hämta den. När jag bråkat färdigt med han i telefonen var anmälan skickad. Bråket var inte mitt fel. Han tyckte att jag var trög och jag tyckte han förklarade som en smurf. Tur att jag inte är tillsammans med han.
HEJ DÅ
Så brukar min mormor säga till mig med jämna mellanrum.
Orsaken till kommentaren är olika.
-Nae Apelninen, vad ledsen jag blir, utbrast jag upprört
Här har man suttit och så noggrant pillat bort allt det vita för att sedan smaska i sig en nyttig frukt. Att skala en apelsin kräver viss koncentration. När jag koncentrerar mig drar jag ihop ögonbrynen. En rynka mellan ögonbrynen är det lätt värt om apelsinen är smarrig- tyvärr lyckas jag alltid välja fel apelsiner.
Idag har jag varit hemma hela dagen. Jag är inte skapt för att vara hemma och göra inget. En viktig sak att göra då man har en hel dag hemma är att gå igenom facebook- mailen. Jag fick för mig att jag nyligen blivit bitterfitta, men så var visst inte fallet. Den 20e mars hade jag en trevlig konversation med en okänd man vid namn Omar
(knasigt namn, jag vet)
-Hej snygging, skrev jag till Omar över mailen.
-?, svarade han kort
-Vad menar du, frågade jag trevligt
-Jag menar: vem är du?, svarade han otrevligt
-Jag är Malin, svarade jag sexigt
-Okej, hej då Malin, svarade han ovänligt.
Fast egentligen var det ombytta roller. Omar var trevlig och tyckte att jag var en snygging. Jag var bitter, otrevlig och bitch. Vill jag undvika att bo i en etta ,med 34 olika reptiler, när jag är 45 kanske jag får sänka mina krav. Bjuda till lite. Han kanske bara behövde en vän. Jag är en dålig vän.
Idag har jag gjort en bra sak av dagen. Jag ringde och felanmälde min dator och bad dom komma och hämta den. När jag bråkat färdigt med han i telefonen var anmälan skickad. Bråket var inte mitt fel. Han tyckte att jag var trög och jag tyckte han förklarade som en smurf. Tur att jag inte är tillsammans med han.
HEJ DÅ
lördag 20 november 2010
Bajsbrun
Jag har haft för mycket fritid de senaste dagarna. Det har resulterat i att jag funderat över viktiga saker i livet. Jag har funderat på att ta bort mitt tre veckor gamla nagelack. Jag la en tanke på de stackars män jag alltid glömmer när jag får för mig att gå igenom min ligga-lista. Jag funderade över varför man glömmer vissa fortare än andra och kom fram till ett sorgligt svar. Flest viktighetspoäng fick mina funderingar om att kanske bli brunett igen.
Att vara brunett har sina fördelar:
- Man ser inte ut som en blond bitch. Möjligtvis en bitchig brunett, men det är inte lika farligt.
- Eftersom man inte är en blond bitch får man fler vänner, såvida dom inte upptäcker att man är en förklädd beeeaatch
- Fläta, fläta, fläta. Alla flätor blir vackra i brunt hår.
- Sist men inte minst- man blir automatiskt smartare.
Tänk er vad snäll jag skulle uppfattas som.
Östgötsk brunett med inbakad fläta.
Kanske skulle stockholmsjävlarna sluta knuffas så dant på tunnelbanan då.
fredag 19 november 2010
Min grabb
Jag är kung Karlsson på att skjuta upp och glömma grejer.
I min förra lägenhet i Linköping tog det mig sex månader att hitta soprummet.
Min papperskorg bestod av en påse som stod i hörnet i köket. Tanken var att jag skulle köpa en papperkorg, men tiden gick och jag tänkte att jag ändå skulle flytta snart. Diskställ var även något som stod på inköpslistan när jag flyttade in, och något som stod kvar när jag flyttade ut.
Jennie gjorde en tabbe och lämnade ett allt för stort ansvar till mig i Solna lägenheten. Blommor. Dom blev krassliga ganska snabbt och gick från lite vissna till bruna små krullar. Jag tänkte ha begravning och släng dom straxt efter dess död i september. Kvarlevorna prydde mina fönster till för två veckor sedan. Nu står det tomma krukor i fönstrena.
Den andra november fyllde min älskade grabb 5 år.-Det kom jag på imorse.
I min förra lägenhet i Linköping tog det mig sex månader att hitta soprummet.
Min papperskorg bestod av en påse som stod i hörnet i köket. Tanken var att jag skulle köpa en papperkorg, men tiden gick och jag tänkte att jag ändå skulle flytta snart. Diskställ var även något som stod på inköpslistan när jag flyttade in, och något som stod kvar när jag flyttade ut.
Min dator är trasig och har varit det i tre månader. Jag har försäkring och behöver bara göra ett samtal för att leverantören ska komma och hämta min trasiga dator. Hur smidigt som helst. Jag tänkte ringa idag, men nu har dom stängt.
Jennie gjorde en tabbe och lämnade ett allt för stort ansvar till mig i Solna lägenheten. Blommor. Dom blev krassliga ganska snabbt och gick från lite vissna till bruna små krullar. Jag tänkte ha begravning och släng dom straxt efter dess död i september. Kvarlevorna prydde mina fönster till för två veckor sedan. Nu står det tomma krukor i fönstrena.
Den andra november fyllde min älskade grabb 5 år.
tisdag 16 november 2010
Ståfräs
För någon vecka sedan fick vi förfrågan om att göra ett gigg. Tanken var en flashmob på dagen för att sedan dansa på eventets efterfest. Allt var väldigt oplanerat och vad vi egentligen visste vara att det handlade om uppträdande för allmänheten plus VIP- visning för några skidmänniskor. Jag ryckte på axlarna och tyckte det var ovärt betalt tills nyheten nådde mig att det inte alls handlade om osexiga längdskidåkare vars tights skär in på ett mindre sexigt vis.
Det handlade om snowboardmän i världsklass.
De sexiga pojkarna ska på dagen underhålla skrikande fjortisar mitt i ett snöfritt Stockholm. Hur vet jag inte. Efterfesten kommer att hållas på White Room för allmänheten och Magneta, som tydligen är White rooms VIP, för de heta männen. Jag och några brudar i klassen ska dansa vackert för dessa män för att sedan dricka skumpa och festa natten lång med hunkarna.
Innan jag förstod vilka männen var vi vart ombedda att dansa för kände jag mig kränkt som kvinna och seriös dansare. Nu med facit i hand har jag och Em koreograferat en garanterat liggsäker koreografi.
Lite dirty, mycket glimten i ögat, höga kickar och svängande rumpor.
5 6 7 8
POSE!
Det handlade om snowboardmän i världsklass.
De sexiga pojkarna ska på dagen underhålla skrikande fjortisar mitt i ett snöfritt Stockholm. Hur vet jag inte. Efterfesten kommer att hållas på White Room för allmänheten och Magneta, som tydligen är White rooms VIP, för de heta männen. Jag och några brudar i klassen ska dansa vackert för dessa män för att sedan dricka skumpa och festa natten lång med hunkarna.
Innan jag förstod vilka männen var vi vart ombedda att dansa för kände jag mig kränkt som kvinna och seriös dansare. Nu med facit i hand har jag och Em koreograferat en garanterat liggsäker koreografi.
Lite dirty, mycket glimten i ögat, höga kickar och svängande rumpor.
5 6 7 8
POSE!
lördag 13 november 2010
Idiot!
Löjlig avreaktion:
På spinningen imorse var det en tant som satte sig på cykeln brevid mig som var "paxad" med en energidryck i hållaren. Hon såg energidrycken först då hon ställt in cykeln och skuttat upp. Hon frågade då om det var en vän till mig som satt där. Jag svarade att jag inte hade några vänner men att jag tyckte det var löjligt att paxa likt en pensionär som ska ha bästa solstolen på charterresan. Hon höll med. 30 sek innan passet började kom han instormande. Idioten. Man såg verkligen på han att han var en sån- hurtbulle som ser sig vara bättre än alla andra. Istället för att säga att han gärna ville ha cykeln han så löjligt hade tingat börja han gapa irriterat på den söta damen. Även efter att hon hade flyttat på sig hetsade han. När han suttit och muttrat i ett par minuter bad jag han lägga ner och fokusera iställen. Han fråga vad jag kom ifrån, var på jag svarade Linköping med att jag nu bodde här. Senare insåg jag att det inte var en fråga utan mer en irriterad kommentar.
Brevid cykeln han hade paxat var det förberett med svettband. Ett till vardera handled och ett oranget att ha i pannan. Han hade spinningskor och matchande löpset. Han såg ut att ha koll på utrustningen så att säga. All utrustning utom cykelt. Idioten körde hela passet utan motstånd, offbeat, hängdes på styret med rak rygg. Jag satt bara och väntade på att hans knän skulle smälla ur led. Det gjorde dom aldrig. Vad han heller aldrig gjorde var som vi andra. När vi satt så stod han, när vi spurtade hade han vattenpaus och när vi stod i trean stod han running. Fortfarande helt utan motstånd. Halva stretchen ängnade han åt att få upp och ner benet på styret då han trots sin stelhet likte ett kassaskåp skulle upp där och showa.
Jävla låtsas atlet!
På spinningen imorse var det en tant som satte sig på cykeln brevid mig som var "paxad" med en energidryck i hållaren. Hon såg energidrycken först då hon ställt in cykeln och skuttat upp. Hon frågade då om det var en vän till mig som satt där. Jag svarade att jag inte hade några vänner men att jag tyckte det var löjligt att paxa likt en pensionär som ska ha bästa solstolen på charterresan. Hon höll med. 30 sek innan passet började kom han instormande. Idioten. Man såg verkligen på han att han var en sån- hurtbulle som ser sig vara bättre än alla andra. Istället för att säga att han gärna ville ha cykeln han så löjligt hade tingat börja han gapa irriterat på den söta damen. Även efter att hon hade flyttat på sig hetsade han. När han suttit och muttrat i ett par minuter bad jag han lägga ner och fokusera iställen. Han fråga vad jag kom ifrån, var på jag svarade Linköping med att jag nu bodde här. Senare insåg jag att det inte var en fråga utan mer en irriterad kommentar.
Brevid cykeln han hade paxat var det förberett med svettband. Ett till vardera handled och ett oranget att ha i pannan. Han hade spinningskor och matchande löpset. Han såg ut att ha koll på utrustningen så att säga. All utrustning utom cykelt. Idioten körde hela passet utan motstånd, offbeat, hängdes på styret med rak rygg. Jag satt bara och väntade på att hans knän skulle smälla ur led. Det gjorde dom aldrig. Vad han heller aldrig gjorde var som vi andra. När vi satt så stod han, när vi spurtade hade han vattenpaus och när vi stod i trean stod han running. Fortfarande helt utan motstånd. Halva stretchen ängnade han åt att få upp och ner benet på styret då han trots sin stelhet likte ett kassaskåp skulle upp där och showa.
Jävla låtsas atlet!
fredag 12 november 2010
Häftig på låtsas
Ikväll har vart en trevlig kväll. Inte bara för att jag ätit tre kg pepparkakor, utan även för att jag haft en grym kväll med några av dom bästa.
Det värsta med myskvällar är att dom tar slut vilket betyder en svettig färd hem till förorten. Jag försöker se cool ut så ingen vill mucka med mig, men svetten i pannan och dom fladdrande näsborrarna avslöjar mig. Jag råkade få ögonkontakt med en äldre man av utländsk härkomst. Inget illa om blattar, far min är Mohammed själv fast på polskt recept. Mitt hjärta börja slå löjligt fort. Jag bläddrade upp polisnumret man kan ringa när man är stockholmare som jag och känner sig hotad om natten. Just som jag hittat numret i mobilen insåg jag att mannen hade gått av tåget. Han ville varken våldta eller mörda mig, inte heller sno mitt kontokort med 27 kr på. Det var en nedrans tur, för mina bananer är slut. Jag drog en lättnande suck och fortsatte att jobba på min B-girl image.
Wanna mäss mä mäj mother fuckör!?
Det låter extra häftigt om man säger det på redig östgötska.
Vill man göra det old style säger man
Håll truten och sluta bråks, annars får du på plytet!
samtidigt som man studsar fram och tillbaka och drar hotfullt med tummen över näsan lagom många gånger.
På tåget fanns en personer utöver mig som var låtsashäftig. Han var inte bara häftig på låtsas, utan saknade även den del av hjärnan som sköter humorn.
Ni vet den del jag har dubbelt av.
-Det är inte varmt i Akalla, sa han samtidigt som han bet sig i läppen för att inte le.
Hans kompis titta på han som om han vore en idiot vilket han var.
Skojaren försökte rädda situationen genom att förklara det fortfarande lika tråkiga skämtet.
-Akalla. A- KALLA. Kalla. Kallt. Inte varmt. Kallt
Arma barn tänkte tant Malin och tittade lidande på han. Men inte för länge, för det får man inte göra här i Stockholm. Ibland får jag samma reaktion på mina braiga skämt, men det handlar inte om skämtets kvalitet utan mina medmänniskors bristande humor. Och hör sen.
Nu ska jag sova och drömma om den sexiga läraren vi hitta i skolkatalogen.
Jag har fått kvarsittning och herr magister lär mig ett och annat.
Det slutar med att vi gifter oss efter en kortare pornografisk scen.
Adjö
Det värsta med myskvällar är att dom tar slut vilket betyder en svettig färd hem till förorten. Jag försöker se cool ut så ingen vill mucka med mig, men svetten i pannan och dom fladdrande näsborrarna avslöjar mig. Jag råkade få ögonkontakt med en äldre man av utländsk härkomst. Inget illa om blattar, far min är Mohammed själv fast på polskt recept. Mitt hjärta börja slå löjligt fort. Jag bläddrade upp polisnumret man kan ringa när man är stockholmare som jag och känner sig hotad om natten. Just som jag hittat numret i mobilen insåg jag att mannen hade gått av tåget. Han ville varken våldta eller mörda mig, inte heller sno mitt kontokort med 27 kr på. Det var en nedrans tur, för mina bananer är slut. Jag drog en lättnande suck och fortsatte att jobba på min B-girl image.
Wanna mäss mä mäj mother fuckör!?
Det låter extra häftigt om man säger det på redig östgötska.
Vill man göra det old style säger man
Håll truten och sluta bråks, annars får du på plytet!
samtidigt som man studsar fram och tillbaka och drar hotfullt med tummen över näsan lagom många gånger.
På tåget fanns en personer utöver mig som var låtsashäftig. Han var inte bara häftig på låtsas, utan saknade även den del av hjärnan som sköter humorn.
Ni vet den del jag har dubbelt av.
-Det är inte varmt i Akalla, sa han samtidigt som han bet sig i läppen för att inte le.
Hans kompis titta på han som om han vore en idiot vilket han var.
Skojaren försökte rädda situationen genom att förklara det fortfarande lika tråkiga skämtet.
-Akalla. A- KALLA. Kalla. Kallt. Inte varmt. Kallt
Arma barn tänkte tant Malin och tittade lidande på han. Men inte för länge, för det får man inte göra här i Stockholm. Ibland får jag samma reaktion på mina braiga skämt, men det handlar inte om skämtets kvalitet utan mina medmänniskors bristande humor. Och hör sen.
Nu ska jag sova och drömma om den sexiga läraren vi hitta i skolkatalogen.
Jag har fått kvarsittning och herr magister lär mig ett och annat.
Det slutar med att vi gifter oss efter en kortare pornografisk scen.
Adjö
torsdag 11 november 2010
Vräkt
Em var ner idag och som den gode vän jag är försökte jag muntra upp henne. Det gick inte så bra. Jag saknade något. Något som pom- poms. Jag skulle nog vara en bra cheerleader.
-Heja, heja sa jag och svängde på stjärten och log så stort att jag såg obehaglig ut.
Just när jag tänkte skriva att jag faktiskt är bra att prata med kom jag på vad Em beslutade tack vare mig. Typiskt mig att dra ner alla i mitt fixeringsträsk.
Jag ska sparka upp henne ur det imorgon. Här är inte alls något trevligt att vara om man inte har min dumma hjärna.
För att få Em att må bättre snackade jag lite skit om musikalarna som inte kan dansa. Hon vart inte gladare och musikalarna bakom oss blängde ilsket på mig. Skiter det sig med dansen kan jag ju alltid bli kurator.
Magkänslan kan vara svår att lita på. Hjärnan ännu värre. Det är hjärnan som lurar att inte lita på magkänslan, fast man någonstans vet att den brukar stämma. Magkänslan ger ofta ganska tydliga direktiv om vad som är fel. Helt fel. Går inte att blanda ihop med en akut diarrè. Hjärnan däremot kan man aldrig lita på. Inte min hjärna i alla fall. Ger jag den ett mattetal så räknar den alltid fel. Ber jag den upplysa mig om en delstat i USA, vilken som, får jag aldrig något svar. Jag som skulle blir cheerleader i Amerikat.
Min hjärna trodde att jag ville ha något som min magkänsla inte alls ville. Dumt nog lyssnade jag på min hjärna. Just nu har mina tankespöken fest där inne. Dom stör mig och jag ska ringa och klaga. Snart har dom tre prickar och försvinner då ur mitt liv.
Snart Snart Snart
-Heja, heja sa jag och svängde på stjärten och log så stort att jag såg obehaglig ut.
Just när jag tänkte skriva att jag faktiskt är bra att prata med kom jag på vad Em beslutade tack vare mig. Typiskt mig att dra ner alla i mitt fixeringsträsk.
Jag ska sparka upp henne ur det imorgon. Här är inte alls något trevligt att vara om man inte har min dumma hjärna.
För att få Em att må bättre snackade jag lite skit om musikalarna som inte kan dansa. Hon vart inte gladare och musikalarna bakom oss blängde ilsket på mig. Skiter det sig med dansen kan jag ju alltid bli kurator.
Magkänslan kan vara svår att lita på. Hjärnan ännu värre. Det är hjärnan som lurar att inte lita på magkänslan, fast man någonstans vet att den brukar stämma. Magkänslan ger ofta ganska tydliga direktiv om vad som är fel. Helt fel. Går inte att blanda ihop med en akut diarrè. Hjärnan däremot kan man aldrig lita på. Inte min hjärna i alla fall. Ger jag den ett mattetal så räknar den alltid fel. Ber jag den upplysa mig om en delstat i USA, vilken som, får jag aldrig något svar. Jag som skulle blir cheerleader i Amerikat.
Min hjärna trodde att jag ville ha något som min magkänsla inte alls ville. Dumt nog lyssnade jag på min hjärna. Just nu har mina tankespöken fest där inne. Dom stör mig och jag ska ringa och klaga. Snart har dom tre prickar och försvinner då ur mitt liv.
Snart Snart Snart
onsdag 10 november 2010
Krossad tomat
Vakna
Frukost
Dansa
Äta
Dansa
Lunch
Dansa
Hem
Sova 30
Äta
Gym
Duscha
Äta
Sova
Vardag
Dans är utbildning, fokus och prestation.
Gymmet är min frizon. Alla krav och måsten försvinner,
och kvar blir jag och 15 liter svett.
Efteråt ser jag ut som en röd lycklig tomat.
Idag ramlade den lyckliga tomaten påväg hem.
Tomaten vart generad, men det syndes inte.
Frukost
Dansa
Äta
Dansa
Lunch
Dansa
Hem
Sova 30
Äta
Gym
Duscha
Äta
Sova
Vardag
Dans är utbildning, fokus och prestation.
Gymmet är min frizon. Alla krav och måsten försvinner,
och kvar blir jag och 15 liter svett.
Efteråt ser jag ut som en röd lycklig tomat.
Idag ramlade den lyckliga tomaten påväg hem.
Tomaten vart generad, men det syndes inte.
fredag 5 november 2010
Otur när jag tänker
Nu sitter jag hemma hos Lindabinda fet på tacos och kollar på Cirkus Möller. Under mellanstadiet var jag fruktansvärt betuttad i en ung man som jag tycker vi kan kalla Markus just för att han heter det.
Markus var snyggast i klassen och alla ville vara ihop med honom.
Om man ville fråga chans på någon skickade man en lapp.
Vill du bli ihop med mig?
Under texten gjorde man rutor den tillfrågade skulle kryssa i.
JA, NEJ eller KANSKE.
Jag skickade lapp till Markus x antal gånger och fick till slut ett kryss i JA- rutan.
Jag kom bara att tänka på att Markus var och är slående lik just Måns Möller.
Att göra en kort historia lång är min speciallitet.
Eftersom jag fortfarande är anställd på Nautilus Linköping får jag träna med instruktörskort på Sveriges alla anläggningar. Jag kikade på kartan i hopp om att förstå hur jag skulle hitta till anläggningen i Solna samt hur lång tid det skulle ta att gå dit. Jag räknade ut att Nautilus ligger 14 min gångväg från min lägenhet.
Det tar 7 minuter att gå till T-banan och på kartan var avståndet dit en halv tumme. Till nautilus var det två halva tummar.
Vart går gränsen?
Här går gränsen:
10- åriga Malin skrev ett kärleksbrev till Markus som hon sedan lade på postlådan. I samma stund som hon släppte brevet kom hon på att herr brevbärare inte skulle leverera brever då kuveret saknade frimärke. Adressen var även Markus med stora bokstäver. Det ska börjas i tid.
Just som jag satt och funderade på hur mitt liv sett ut om inte Markus dumpat mig för Emma frågade Linda hur länge jag hade tänkt vara kvar. Finkänsligt dumpad funderar på att gå hem till min kära far som jag undvikit idag för att slippa ev frågor om inatt.
Jag var full och handlade på ett vis jag inte borde.
Dumma fisk.
Markus var snyggast i klassen och alla ville vara ihop med honom.
Om man ville fråga chans på någon skickade man en lapp.
Vill du bli ihop med mig?
Under texten gjorde man rutor den tillfrågade skulle kryssa i.
JA, NEJ eller KANSKE.
Jag skickade lapp till Markus x antal gånger och fick till slut ett kryss i JA- rutan.
Jag kom bara att tänka på att Markus var och är slående lik just Måns Möller.
Att göra en kort historia lång är min speciallitet.
Eftersom jag fortfarande är anställd på Nautilus Linköping får jag träna med instruktörskort på Sveriges alla anläggningar. Jag kikade på kartan i hopp om att förstå hur jag skulle hitta till anläggningen i Solna samt hur lång tid det skulle ta att gå dit. Jag räknade ut att Nautilus ligger 14 min gångväg från min lägenhet.
Det tar 7 minuter att gå till T-banan och på kartan var avståndet dit en halv tumme. Till nautilus var det två halva tummar.
Vart går gränsen?
Här går gränsen:
10- åriga Malin skrev ett kärleksbrev till Markus som hon sedan lade på postlådan. I samma stund som hon släppte brevet kom hon på att herr brevbärare inte skulle leverera brever då kuveret saknade frimärke. Adressen var även Markus med stora bokstäver. Det ska börjas i tid.
Just som jag satt och funderade på hur mitt liv sett ut om inte Markus dumpat mig för Emma frågade Linda hur länge jag hade tänkt vara kvar. Finkänsligt dumpad funderar på att gå hem till min kära far som jag undvikit idag för att slippa ev frågor om inatt.
Jag var full och handlade på ett vis jag inte borde.
Dumma fisk.
onsdag 3 november 2010
Mor
Igår var jag hos min mormor och hjälpte henne byta till vinterdäck.
Eller, jag hämtade bilen för att dagen därpå köra den till verkstan.
Min mormor heter Monica. När jag var liten trodde jag att hon hette Jessica.
Jag var ett mycket vilsen liten människa som barn.
Min mormor är rutten i kanalen.
Det vet jag just för att hon lättade sitt hjärta en allt för lång stund.
Hon hejdade sig dock mitt i berättelsen och skrattade till och undrade vad jag skulle med den informationen till. Sen fortsatte hon berätta.
-Jäkla värktabletter, avslutade mormor och gick på toa.
Gasen i botten och mot bondeland och Rimforsa. Mamma Lotta är av den mer hispiga typen och vägrar erkänna att hon är nervös när hon åker med mig. Vi smällde nästan i Vallarondellen. Twice. Till mitt försvar är det en av Sveriges största rondeller.
-Nu får du sakta ner lite. BLINKA! SVÄNG! Bromsa lite. Bromsa. BROMSA!
-Kan du sluta!? Jag KAN köra bil
-Jag ger ju bara vägbeskrivning
Mamma hetsa så dant att rutorna imma igen. När jag sa att jag inte såg något sa hon att jag visst såg. Stackas Maria satt där bak och blev påsatt av vinterdäcken som flög fram och tillbaka pga kängrubensinen min moder framkallat.
Mamma o Jögga har inskaffat en braskamin som mamma nästan eldade upp.
Hemma hos mamma bor det en katt. Katten heter Vilma och är så tjock att magen nästan släpar i marken. Vilma, AKA Vimsan, är inte alls gosig och gör aldrig som man säger. Ibland biter hon mig, sen får JAG skäll för att jag kallar den tjocka katten könsord. Jag gillar inte katter.
Eller, jag hämtade bilen för att dagen därpå köra den till verkstan.
Min mormor heter Monica. När jag var liten trodde jag att hon hette Jessica.
Jag var ett mycket vilsen liten människa som barn.
Min mormor är rutten i kanalen.
Det vet jag just för att hon lättade sitt hjärta en allt för lång stund.
Hon hejdade sig dock mitt i berättelsen och skrattade till och undrade vad jag skulle med den informationen till. Sen fortsatte hon berätta.
-Jäkla värktabletter, avslutade mormor och gick på toa.
Gasen i botten och mot bondeland och Rimforsa. Mamma Lotta är av den mer hispiga typen och vägrar erkänna att hon är nervös när hon åker med mig. Vi smällde nästan i Vallarondellen. Twice. Till mitt försvar är det en av Sveriges största rondeller.
-Nu får du sakta ner lite. BLINKA! SVÄNG! Bromsa lite. Bromsa. BROMSA!
-Kan du sluta!? Jag KAN köra bil
-Jag ger ju bara vägbeskrivning
Mamma hetsa så dant att rutorna imma igen. När jag sa att jag inte såg något sa hon att jag visst såg. Stackas Maria satt där bak och blev påsatt av vinterdäcken som flög fram och tillbaka pga kängrubensinen min moder framkallat.
Mamma o Jögga har inskaffat en braskamin som mamma nästan eldade upp.
Hemma hos mamma bor det en katt. Katten heter Vilma och är så tjock att magen nästan släpar i marken. Vilma, AKA Vimsan, är inte alls gosig och gör aldrig som man säger. Ibland biter hon mig, sen får JAG skäll för att jag kallar den tjocka katten könsord. Jag gillar inte katter.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)