Jag hatar ångesten innan beslutet tas, och ångesten efter, men under känns det rätt gött. Nu låter som jag prasslat till vänster, men det har jag inte. Jag har vart hemma från skolan fast jag inte är dödssjuk. Nog klämde jag fram något liknande en hostning under natten, men inte tror jag det räknas.
Klockan 05.00 blev sängen 90 kg lättare i vanlig ordning. Tanken var att den 08.00 skulle tappat ytterligare några kilo. Det gjorde den inte. Vid 10 vaknade jag och insåg att jag försovit mig. Jag tänkte att det var ofint av mig att dyka upp sent. Tanken bättre sent än aldrig försökte göra sig hörd. Jag lyssnade inte och tänkte istället på att det fanns chips och godis kvar från gårdagen. Jag tänkte på alla löjligt många kanaler som fanns på tvn, och att jag bara har fyran hemma hos mig.
Klockan 11.00 låg jag framför Sjunde himlen med ett rör Pringles under armen, godispåsen på magen, ett glas cola i ena handen och kontrollen i den andra. Efter Desperate Housewives och halvvägs in på Ellen fick jag ångest och kände mig som en skål potatismos. Tyvärr var det nu försent att ta sig till klass. Jag tog beslutet att aldrig skolka igen. Inte för att testa livet som soffpotatis i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar