If someone wants to be a part of your life,
they will make an effort to be in it
Don´t bother reserving a space in your heart for someone
who doesn´t make an effort to
STAY
torsdag 31 mars 2011
onsdag 30 mars 2011
Barca VS Ibiza
Em, Carro, Fyrst & Mal
AKA
Taggad, Taggare, Taggast & Övertaggad
Destinationen lutar år Barca. Jag röstade Ibiza men blev nedröstad.
Gratis klamydia menar dom, vacker bränna tänker jag.
"Fatta- uteservering, kvällssol, vin till dom vuxna och öl till barnen"
Enligt Fyrst är det jag som är barnet. Fyrst är då alkoliserad pensionär och Carro kulturdyrkaren. Em smugglar säkert med Oskar och leker ansvarsfull.
Jag och Fyrst kommer satsa helhjärtat på bränna och fylla. Carro kommer garanterat ligga. Hon är av någon anledning kåt på spanjorer och kommer dirr om en man säger olla. Det låter olla, men tror bestämt det stavas annorlunda. Em och Oskar tar romantiska promenader och hånglar i solnedgången.
-OLLA, OLLA kommer jag och Fyrst moget gapa för att sedan låtsasolla Oskar.
Oskar får nog inte följa med. Tror inte Em har en såndär flygbur, plus att jag tror de är asdyrt att ta med hunden utomlands. Em har en knasigt nära relation till sin hund. Lite som min syster Lindas relation till Alvar.
BÄR NER MIG TILL SJÖN
BÄR NER MIG TILL SJÖN
JAG KÄNNER ATT JAG MÅSTE I
OCH BADA
OCH NÄR DU BADAT MIG SÅ SKA DU TORKA MIG SEN VILL JAG
I IGEN!
Den sjöng vi på kyrkans barntimmar när jag var liten och min mamma trodde jag skulle bli snäll om jag blev lite religös. Funka dåligt.
Ska översätta låten till spanska och göra show på show på show.
YOYOYO
Mkt internt nu!
Heppåre
tisdag 29 mars 2011
Hora
Jag har legat inne HELA dagen.
Feber och en svullen hals som gör att jag knappt kan dricka. Löjligt hur något så litet kan göra så ont. Löjligt att jag vill slå sönder hela lägenheten i frustration. Jag har VERKLIGEN inte tid med det här.
Ska snart ta mig i kragen och vingla till ICA. Köpa 15 liter glass som jag ska trycka ner i halsen för att sedan skölja ner med 8 liter för varmt te. Imorgon ringer gymklockan 06.30 och då ska jag var fit för fajt.
Fantastiskt DÅLIGT humör!
Feber och en svullen hals som gör att jag knappt kan dricka. Löjligt hur något så litet kan göra så ont. Löjligt att jag vill slå sönder hela lägenheten i frustration. Jag har VERKLIGEN inte tid med det här.
Ska snart ta mig i kragen och vingla till ICA. Köpa 15 liter glass som jag ska trycka ner i halsen för att sedan skölja ner med 8 liter för varmt te. Imorgon ringer gymklockan 06.30 och då ska jag var fit för fajt.
Fantastiskt DÅLIGT humör!
måndag 28 mars 2011
Dumpad
Två veckor kvar till intensivvecka och föreställning. Stress över koreografier som inte sitter helt och de som inte ens är koreografiskt satta. Stressen blir inte mindre av att jag kan sätta en slant på att jag kommer vakna imorgon utan röst med reservklet i näsan. Haft en förkylning som inte velat ta mig fullt, men heller inte släppt taget helt. Låter som den tragiska kärlekshistoria vi alla vart med om.
Lillan var hemma förut. Jag blev jätteglad. Jag försökte få han att erkänna vem han lämnat mig för. Det gick inte, men det gjorde inget- nu var han ju tillbaka. När jag var som gladast insåg jag att han bara var hemma för att packa om sin väska. Övergiven och ensam ligger jag nu och försöker tycka att 4an är en bra kanal. Min sambo har flyttat hemifrån och mr officer befinner sig på okänd ort.
Jag hade hemlängtan igår så jag och officer åkte och storhandlade på Maxi- för det gör man på söndagar i Linköping. För att jag skulle känna mig extra hemma tvingade han mig att köra dit. Det gick ganska bra om man räknar bort några småsaker. Vi storhandlade tacos och diverse produkter som bygger en bra bas för en framtida fetma.
Tack och hej- tjocka tjej
Lillan var hemma förut. Jag blev jätteglad. Jag försökte få han att erkänna vem han lämnat mig för. Det gick inte, men det gjorde inget- nu var han ju tillbaka. När jag var som gladast insåg jag att han bara var hemma för att packa om sin väska. Övergiven och ensam ligger jag nu och försöker tycka att 4an är en bra kanal. Min sambo har flyttat hemifrån och mr officer befinner sig på okänd ort.
Jag hade hemlängtan igår så jag och officer åkte och storhandlade på Maxi- för det gör man på söndagar i Linköping. För att jag skulle känna mig extra hemma tvingade han mig att köra dit. Det gick ganska bra om man räknar bort några småsaker. Vi storhandlade tacos och diverse produkter som bygger en bra bas för en framtida fetma.
Tack och hej- tjocka tjej
fredag 25 mars 2011
Omväxling förnöjer
Denna vecka har vart den mest fysiskt krävande vecka jag upplevt. Hela min kropp är som en överkokt spagetti. Den överkokta pastan mådde nyss illa på mattan och fick upp dagens intag av mat. Tror spagettin behöver vila.
Jag har börjat inse att det snart är dags för audition där min framtid avgörs. Det är verkligen så. Danshögskolan har antagning till pedagogutbildningen varannt år. Kommer jag inte in i år har jag svårt att se hur jag ekonomiskt ska täcka två års dansträning. Tyvärr räcker det inte att ta några klasser i veckan för att uppräthålla teknik, än mindre utvecklas. Vad jag kan göra nu är att ge mer än allt. Fokus. Jag är livrädd för att hoppas och tro på en antagning för mycket. Mitt hjärta kommer gå sönder.
Mitt skyddsnät har på något vis blivit att hellre se mina brister än styrkor. På så vis arbetar jag aktivt med dessa brister samtidigt som jag aldrig tror för högt om mig själv. Problemet uppstår när man löst en brist så hittar man alltid tre nya då man automatiskt höjer ribban. Problem uppstår även när man ser för mång brister och få styrkor.
Brister kommer alltid finnas, och det är på något vis det jag beundrar med dansen- man blir aldrig fulländad- det finnas alltid mer att lära.
Anledning till denna tankeställare är många, men en spcifik. Mamma insåg idag att hon jobbar med en av danslärarna från Lunnevad och frågade om hon hade haft mig vilket hon hade.
- Hon är en fantastisk dansare, om hon bara kunde inse det själv
Jag har hört det så många gånger förr, men alltid stängt av. För att klara detta är det dags att börja tro. Tro att jag kan klara det om jag jobbar hårt. Tro på mig själv utan att tro för högt om mig själv. ARMEN.
På tok för seriöst inlägg för bajsbloggen!
Snart börjar jag väl fråga om läsarnas åsikt och annordnar läsarträffar
Ni är ett bra gäng puckon som är inne här dagligen.
Frågan är bara om det hissas eller dissas.
Är jag BB- Sara eller BB- Rosa. Det är sånt vi inte vet så mycket om.
Ja, jag följer BB slaviskt. Är lika irriterad efter varje avsnitt.
Stackars dom som stänger in sig.
Hundra dagar utan heder.
Stackars dom som lever så,
stackrs dom som tittar på,
hur märkligt kan man må?
Jag har börjat inse att det snart är dags för audition där min framtid avgörs. Det är verkligen så. Danshögskolan har antagning till pedagogutbildningen varannt år. Kommer jag inte in i år har jag svårt att se hur jag ekonomiskt ska täcka två års dansträning. Tyvärr räcker det inte att ta några klasser i veckan för att uppräthålla teknik, än mindre utvecklas. Vad jag kan göra nu är att ge mer än allt. Fokus. Jag är livrädd för att hoppas och tro på en antagning för mycket. Mitt hjärta kommer gå sönder.
Mitt skyddsnät har på något vis blivit att hellre se mina brister än styrkor. På så vis arbetar jag aktivt med dessa brister samtidigt som jag aldrig tror för högt om mig själv. Problemet uppstår när man löst en brist så hittar man alltid tre nya då man automatiskt höjer ribban. Problem uppstår även när man ser för mång brister och få styrkor.
Brister kommer alltid finnas, och det är på något vis det jag beundrar med dansen- man blir aldrig fulländad- det finnas alltid mer att lära.
Anledning till denna tankeställare är många, men en spcifik. Mamma insåg idag att hon jobbar med en av danslärarna från Lunnevad och frågade om hon hade haft mig vilket hon hade.
- Hon är en fantastisk dansare, om hon bara kunde inse det själv
Jag har hört det så många gånger förr, men alltid stängt av. För att klara detta är det dags att börja tro. Tro att jag kan klara det om jag jobbar hårt. Tro på mig själv utan att tro för högt om mig själv. ARMEN.
På tok för seriöst inlägg för bajsbloggen!
Snart börjar jag väl fråga om läsarnas åsikt och annordnar läsarträffar
Ni är ett bra gäng puckon som är inne här dagligen.
Frågan är bara om det hissas eller dissas.
Är jag BB- Sara eller BB- Rosa. Det är sånt vi inte vet så mycket om.
Ja, jag följer BB slaviskt. Är lika irriterad efter varje avsnitt.
Stackars dom som stänger in sig.
Hundra dagar utan heder.
Stackars dom som lever så,
stackrs dom som tittar på,
hur märkligt kan man må?
onsdag 23 mars 2011
Slut som artist
Vakna. Gym. Rep. Frukost. Balett. Jazz. Lunch. Balett. Rep. Gym. Middag.
Fortsätter jag så här kommer folk undra vad det är för pojk som springer runt i bikini sen i sommar när jag entrar plajan.
Tur att jag inte har några kompisar här i Stockholm, för dom hade jag aldrig haft tid träffa. På tal om vänner så tror jag Lillan har flyttat hemifrån. Han har tröttnat på Cirkus Malibu kan jag tro. När pappa hade skjutsat mig och mina grejer hit efter årsskiftet gav han mig ett värdefullt råd innan han puttrade tillbaka.
-Du Malle, det här är en kanonlägenhet, så bete dig lite så du får bo kvar.
Majsan skrattade och jag funderade över vad för tråkig bild pappa fått av mig. Nu i efterhand kanske jag skulle ha lyssnat på min ytterst kloka far. Hade jag gjort det kanske Lillis inte lämnat mig.
Jag ska öva in lite specialtricks så Lillan flyttar hem igen. Det är så fasligt tomt utan han, plus att han måste diska ur kastrullen som står och luktar anus i kylen.
Min kropp är tröttast i stan. Musklerna värker mer än någonsin och blåmärkena täcker snart hela mig. Jag har koreograferat en duett med vackra lyft och kast som jag och Daniel repar till föreställningen. Innan allt sitter och samarbetet är som det ska kan det bli lite fellandningar så att säga. Istället för att landa graciöst som en prima ballerina kommer marken för snabbt och jag dunkar i som en övergödd kossa. Smällar man får ta. Ordvits.
Min träningsvärk gör mig stel som ett badkar och hur jag ska ta mig upp från sängen sedan är sånt vi inte vet så mycket om. Träningsvärken och det kvaddade yttre kommer aningens oläglig då jag lovat bort min kropp till en fotograf på fredag. Som tur är ska jag bara ligga naken och se kåt ut. Typ.
1, 2... 3!
Fortsätter jag så här kommer folk undra vad det är för pojk som springer runt i bikini sen i sommar när jag entrar plajan.
Tur att jag inte har några kompisar här i Stockholm, för dom hade jag aldrig haft tid träffa. På tal om vänner så tror jag Lillan har flyttat hemifrån. Han har tröttnat på Cirkus Malibu kan jag tro. När pappa hade skjutsat mig och mina grejer hit efter årsskiftet gav han mig ett värdefullt råd innan han puttrade tillbaka.
-Du Malle, det här är en kanonlägenhet, så bete dig lite så du får bo kvar.
Majsan skrattade och jag funderade över vad för tråkig bild pappa fått av mig. Nu i efterhand kanske jag skulle ha lyssnat på min ytterst kloka far. Hade jag gjort det kanske Lillis inte lämnat mig.
Jag ska öva in lite specialtricks så Lillan flyttar hem igen. Det är så fasligt tomt utan han, plus att han måste diska ur kastrullen som står och luktar anus i kylen.
Min kropp är tröttast i stan. Musklerna värker mer än någonsin och blåmärkena täcker snart hela mig. Jag har koreograferat en duett med vackra lyft och kast som jag och Daniel repar till föreställningen. Innan allt sitter och samarbetet är som det ska kan det bli lite fellandningar så att säga. Istället för att landa graciöst som en prima ballerina kommer marken för snabbt och jag dunkar i som en övergödd kossa. Smällar man får ta. Ordvits.
Min träningsvärk gör mig stel som ett badkar och hur jag ska ta mig upp från sängen sedan är sånt vi inte vet så mycket om. Träningsvärken och det kvaddade yttre kommer aningens oläglig då jag lovat bort min kropp till en fotograf på fredag. Som tur är ska jag bara ligga naken och se kåt ut. Typ.
1, 2... 3!
måndag 21 mars 2011
Telenor..
är en hora och kommer aldrig bli något annat
Hade nyss ytterligare ett trevligt samtal med telenors vackra personal.
Tror jag sitter i telefonen med dom fler timmar än någon när eller kär.
1 Första månaden kunde jag inta ens ansluta
2 Nu har jag problem att bli ansluten
3 När jag lyckas ansluta håller det runt en timma, sen kopplas jag ifrån
4 Hastigheten suger
Jag vill säga upp skiten. Tyvärr går inte det då testerna jag skickat in visat att jag har UPP TILL 3 någonting per sekund. Dom menar att jag som betalar för 16 någonting per sekund ska vara nöjd med det.
Att jag inte kan ansluta säger dom beror på olika saker.
Åfan.
Lägg på fetaste PMSen och förstå vilken trevlig själ jag är ikväll.
Hade nyss ytterligare ett trevligt samtal med telenors vackra personal.
Tror jag sitter i telefonen med dom fler timmar än någon när eller kär.
1 Första månaden kunde jag inta ens ansluta
2 Nu har jag problem att bli ansluten
3 När jag lyckas ansluta håller det runt en timma, sen kopplas jag ifrån
4 Hastigheten suger
Jag vill säga upp skiten. Tyvärr går inte det då testerna jag skickat in visat att jag har UPP TILL 3 någonting per sekund. Dom menar att jag som betalar för 16 någonting per sekund ska vara nöjd med det.
Att jag inte kan ansluta säger dom beror på olika saker.
Åfan.
Lägg på fetaste PMSen och förstå vilken trevlig själ jag är ikväll.
fredag 18 mars 2011
"Jag som älskar balett"
Idag var jag huslig och tvättade. Jag mosade in allt i maskinen, tryckte på 60 grader och gick upp i lägenheten och höll tummarna att inget skulle färga av sig. Jag hade tur idag. Min tvätt var lika vacker efter som innan. Som en nöjd hemmafru mosada jag omsorgsfullt in alla kläder i tummlaren och tryckte på exta torrt.
När jag kom tillbaka för att hämta min väldoftande tvätt var den borta.
-Jaha, är det dina grejer, sa en trevlig dam som tvättade i maskinen brevid.
"Någon" hade slängt ut mina grejer så hon hade varit vänlig och vikt mina kläder. På ett bord tillsammans, blandat, med hennes grejer låg mina kläder fint upplagda. Hon hade vikt mina trosor och lagt dom i en trevlig hög. Jag tackade hjärtligt och började leta rätt på vad som var mitt.
Hon förklarade att hon tyckte om grönt. Därefter frågade hon om inte hon kunde få mina gröna jazzbyxor. Jag förklarade vänligt att jag behövde dom själv.
Hon berättade då att hon även var förtjust i vinrött och höll upp min vinröda dräkt. Jag förklarade att det var min balettdräkt och att jag behövde även den.
-Åh, balett, jag som älskar balett. Snälla?
Jag tittade frågande på den ganska kraftigt överviktiga 50+ kvinnan och undrade hur hon ens skulle få dräkten över knäna.
Den vänliga tanten som snällt hjälpt mig med tvätten var en fyllekärring som förmodligen planerat att sno alla mina kläder om jag inte dykt upp.
-Okej, vi säger 50 spänn. 10 då?
Det händer bara mig och det händer bara i Stockholm. Som tur är sitter jag nu på bussen mot en fantastisk stad- Linköping. Imorgon ska vi rocka bar och jag ska hora dricks som aldrig förr med Linköpings hetaste bäzar.
TAGGA!!!
När jag kom tillbaka för att hämta min väldoftande tvätt var den borta.
-Jaha, är det dina grejer, sa en trevlig dam som tvättade i maskinen brevid.
"Någon" hade slängt ut mina grejer så hon hade varit vänlig och vikt mina kläder. På ett bord tillsammans, blandat, med hennes grejer låg mina kläder fint upplagda. Hon hade vikt mina trosor och lagt dom i en trevlig hög. Jag tackade hjärtligt och började leta rätt på vad som var mitt.
Hon förklarade att hon tyckte om grönt. Därefter frågade hon om inte hon kunde få mina gröna jazzbyxor. Jag förklarade vänligt att jag behövde dom själv.
Hon berättade då att hon även var förtjust i vinrött och höll upp min vinröda dräkt. Jag förklarade att det var min balettdräkt och att jag behövde även den.
-Åh, balett, jag som älskar balett. Snälla?
Jag tittade frågande på den ganska kraftigt överviktiga 50+ kvinnan och undrade hur hon ens skulle få dräkten över knäna.
Den vänliga tanten som snällt hjälpt mig med tvätten var en fyllekärring som förmodligen planerat att sno alla mina kläder om jag inte dykt upp.
-Okej, vi säger 50 spänn. 10 då?
Det händer bara mig och det händer bara i Stockholm. Som tur är sitter jag nu på bussen mot en fantastisk stad- Linköping. Imorgon ska vi rocka bar och jag ska hora dricks som aldrig förr med Linköpings hetaste bäzar.
TAGGA!!!
Kompromiss
Idag höll jag på att knycka livet från en människa. Jag försöker att vara en god medmänniska som accepterar att vi alla är olika. Det är jättesvårt. Det är hemskt att alla känner det lika, och jag får dåligt samvete över hur mycket det stör mig. Jag tänker att vi kan jobba på vår relation.
Sluta upprepa allt som sägs. Sluta berätta för mig vart jag ska stå. Sluta berätta för mig vad jag ska göra. Sluta gissa vad vi ska göra. Sluta fyll i lärarens, eller någon annans, mening.
Sluta fråga om jag har en krona när jag sagt att jag inte har några kontanter!!
Sluta med det och jag lovar att ta ut minst 500 kr, växla till enkronor och förvara i mitt skåp så jag alltid har att ge dig när du frågar.
Deal?
Sluta upprepa allt som sägs. Sluta berätta för mig vart jag ska stå. Sluta berätta för mig vad jag ska göra. Sluta gissa vad vi ska göra. Sluta fyll i lärarens, eller någon annans, mening.
Sluta fråga om jag har en krona när jag sagt att jag inte har några kontanter!!
Sluta med det och jag lovar att ta ut minst 500 kr, växla till enkronor och förvara i mitt skåp så jag alltid har att ge dig när du frågar.
Deal?
onsdag 16 mars 2011
tisdag 15 mars 2011
Åh, din SKURK!
"Du har fått kallalse till rättegång din buse"
Man skulle kunna tro att det var jag som blivit stämd för ovårdat språk på allmän plats. Hets mot folkgrupp. Folkgruppen skulle kunna vara en bajskorv som tagit illa upp av mina skojiga skämt. Så var självklart inte fallet. Det var inte ens jag som var den anklagade busen. Tvärtom. Jag är ett oskyldigt vittne. Är man en trevlig ordningsvakt som jag händer det ibland, ganska ofta, att folk som vi tycker busat färdigt inte alls håller med. Då får man säga åt busen på skarpen. Lyder han inte då får man buffla lite. Bufflar han tillbaka för mycket blir det anmälan och rättegång. Våldsamt motstånd som det så fint kallas.
Händelsen inträffade i juni, och nu tror dom att jag ska minnas hur det gick till. Jag som knappt minns vad jag åt till frukost. Åt jag frukost? Jag är hungrig.
Tyvärr (läs som tur är) kommer jag inte kunna deta. Rättegången är tre dagar innan föreställning. Är man inte närvarande under de intensiva repdagarna innan blir man halshuggen. Förebyggande arbete mot brottslighet måste väl vara en helt okej anledning att inte närvara.
Man kan få ett trevligt samtal med domaren samma dag över telefonen. Medverka i sin frånvaro så att säga. Nu låter det som att jag är skurken igen, och det låter som att skurken rökt på. Yrar så jääävla i nattmössan.
Vi skyller på hungern. Jag är inte mig själv när jag är hungrig.
Kanske skulle jag äta mer sällan.
"Åh, din skurk" är från Pippi när Herr Nilsson stökar.
Lider med den som inte sett. Fantastiskt kul.
Nästan lika kul som Pippi för fan
http://www.youtube.com/watch?v=C9gYuUxqkZU
"Ajaj min stor fräkniga bullfitta skaver mot hästjäveln!"
Hepåre!
Man skulle kunna tro att det var jag som blivit stämd för ovårdat språk på allmän plats. Hets mot folkgrupp. Folkgruppen skulle kunna vara en bajskorv som tagit illa upp av mina skojiga skämt. Så var självklart inte fallet. Det var inte ens jag som var den anklagade busen. Tvärtom. Jag är ett oskyldigt vittne. Är man en trevlig ordningsvakt som jag händer det ibland, ganska ofta, att folk som vi tycker busat färdigt inte alls håller med. Då får man säga åt busen på skarpen. Lyder han inte då får man buffla lite. Bufflar han tillbaka för mycket blir det anmälan och rättegång. Våldsamt motstånd som det så fint kallas.
Händelsen inträffade i juni, och nu tror dom att jag ska minnas hur det gick till. Jag som knappt minns vad jag åt till frukost. Åt jag frukost? Jag är hungrig.
Tyvärr (läs som tur är) kommer jag inte kunna deta. Rättegången är tre dagar innan föreställning. Är man inte närvarande under de intensiva repdagarna innan blir man halshuggen. Förebyggande arbete mot brottslighet måste väl vara en helt okej anledning att inte närvara.
Man kan få ett trevligt samtal med domaren samma dag över telefonen. Medverka i sin frånvaro så att säga. Nu låter det som att jag är skurken igen, och det låter som att skurken rökt på. Yrar så jääävla i nattmössan.
Vi skyller på hungern. Jag är inte mig själv när jag är hungrig.
Kanske skulle jag äta mer sällan.
"Åh, din skurk" är från Pippi när Herr Nilsson stökar.
Lider med den som inte sett. Fantastiskt kul.
Nästan lika kul som Pippi för fan
http://www.youtube.com/watch?v=C9gYuUxqkZU
"Ajaj min stor fräkniga bullfitta skaver mot hästjäveln!"
Hepåre!
måndag 14 mars 2011
You say potato, I say potato
Jag hatar ångesten innan beslutet tas, och ångesten efter, men under känns det rätt gött. Nu låter som jag prasslat till vänster, men det har jag inte. Jag har vart hemma från skolan fast jag inte är dödssjuk. Nog klämde jag fram något liknande en hostning under natten, men inte tror jag det räknas.
Klockan 05.00 blev sängen 90 kg lättare i vanlig ordning. Tanken var att den 08.00 skulle tappat ytterligare några kilo. Det gjorde den inte. Vid 10 vaknade jag och insåg att jag försovit mig. Jag tänkte att det var ofint av mig att dyka upp sent. Tanken bättre sent än aldrig försökte göra sig hörd. Jag lyssnade inte och tänkte istället på att det fanns chips och godis kvar från gårdagen. Jag tänkte på alla löjligt många kanaler som fanns på tvn, och att jag bara har fyran hemma hos mig.
Klockan 11.00 låg jag framför Sjunde himlen med ett rör Pringles under armen, godispåsen på magen, ett glas cola i ena handen och kontrollen i den andra. Efter Desperate Housewives och halvvägs in på Ellen fick jag ångest och kände mig som en skål potatismos. Tyvärr var det nu försent att ta sig till klass. Jag tog beslutet att aldrig skolka igen. Inte för att testa livet som soffpotatis i alla fall.
Klockan 05.00 blev sängen 90 kg lättare i vanlig ordning. Tanken var att den 08.00 skulle tappat ytterligare några kilo. Det gjorde den inte. Vid 10 vaknade jag och insåg att jag försovit mig. Jag tänkte att det var ofint av mig att dyka upp sent. Tanken bättre sent än aldrig försökte göra sig hörd. Jag lyssnade inte och tänkte istället på att det fanns chips och godis kvar från gårdagen. Jag tänkte på alla löjligt många kanaler som fanns på tvn, och att jag bara har fyran hemma hos mig.
Klockan 11.00 låg jag framför Sjunde himlen med ett rör Pringles under armen, godispåsen på magen, ett glas cola i ena handen och kontrollen i den andra. Efter Desperate Housewives och halvvägs in på Ellen fick jag ångest och kände mig som en skål potatismos. Tyvärr var det nu försent att ta sig till klass. Jag tog beslutet att aldrig skolka igen. Inte för att testa livet som soffpotatis i alla fall.
söndag 13 mars 2011
Shit happens
... ibland
... ofta
... för ofta
... hela tiden
Någon sa att man lär av sina misstag. Uppenbarligen är jag ett bevis på att det inte stämmer. Inte alls. För två veckor sedan fick jag hem min plånbok på posten. Upphittad av en vänlig själ som lämnat den till polisen, som i sin tur vänligt lagt den på brevlådan. Undra om jag har lika tur denna gång?
I fredags fick vi brottom till tunnelbanan i vanlig ordning efter förkrök hos Em. Jag och Johanna sprang på ett skojsamt vis. Bredbent, vaggande och armarna rakt ut. Ölen i ena handen och min väska, som är mest känd för att hittas glömd på bardisken på Platå eller Platens, i den andra. Den skojiga stilen var så gungig att min plånbok innehållande körkort, bankkort, SL- kort, gymkort och CSN- kort måste ramlat ut. Typiskt.
Vad som är ännu mer typiskt är att jag idag upptäckte att minn pass gått vilse, vilket betyder att jag inte kan plocka ut något nytt bankkort, vilket betyder att jag kanske får nytta av min prao som hemlös.
4 mobiler
1 bankkort
2 körkort
1 pass
3 SL- kort
2 ½ nyckel är senaste årets klant- facit
Igår hade vi världens mysigaste dag. Vi vaknade upp i Liljeholmen då Mr tappat sin nyckel under fredagen. (Jag vet, vi är som gjorda för varann) In till staden, käka lunch, möta Ragge o Johanna, dricka öl, möta alla andra och några till för en grym kväll på Texas Longhorn. Nu kan man ju undra hur jag utan kort gjorde rätt för mig. Man kan tro att jag kanske dansade lite förföriskt för kockarna på Texas för att bli kvitt nota. Så var det inte. Som om herr Officer inte var manlig nog har han under helgen försörjt mig helt. Om man tänker på allt han har betalat för mig sen vi träffades första gången kommer man nog upp till en mindre motorcykel. Eller moppe. Jag råka kalla hans motorcykel för moppe. Det var opopulärt. Nu får jag dåligt samvete. Så dåligt samvete att jag nog ska styra upp en förförisk liten föreställning till kvällen.
Im a pussy- pussy- pussycäät. Pussy- sussy- pussycäääääääääääääääät
http://www.youtube.com/watch?v=cwczz3UkMfI
Tänker mig något i den stilen.
Om man bortser från upprepat misstag så har jag haft en grym helg.
Mer än grym.
Fantastisk.
... ofta
... för ofta
... hela tiden
Någon sa att man lär av sina misstag. Uppenbarligen är jag ett bevis på att det inte stämmer. Inte alls. För två veckor sedan fick jag hem min plånbok på posten. Upphittad av en vänlig själ som lämnat den till polisen, som i sin tur vänligt lagt den på brevlådan. Undra om jag har lika tur denna gång?
I fredags fick vi brottom till tunnelbanan i vanlig ordning efter förkrök hos Em. Jag och Johanna sprang på ett skojsamt vis. Bredbent, vaggande och armarna rakt ut. Ölen i ena handen och min väska, som är mest känd för att hittas glömd på bardisken på Platå eller Platens, i den andra. Den skojiga stilen var så gungig att min plånbok innehållande körkort, bankkort, SL- kort, gymkort och CSN- kort måste ramlat ut. Typiskt.
Vad som är ännu mer typiskt är att jag idag upptäckte att minn pass gått vilse, vilket betyder att jag inte kan plocka ut något nytt bankkort, vilket betyder att jag kanske får nytta av min prao som hemlös.
4 mobiler
1 bankkort
2 körkort
1 pass
3 SL- kort
2 ½ nyckel är senaste årets klant- facit
Igår hade vi världens mysigaste dag. Vi vaknade upp i Liljeholmen då Mr tappat sin nyckel under fredagen. (Jag vet, vi är som gjorda för varann) In till staden, käka lunch, möta Ragge o Johanna, dricka öl, möta alla andra och några till för en grym kväll på Texas Longhorn. Nu kan man ju undra hur jag utan kort gjorde rätt för mig. Man kan tro att jag kanske dansade lite förföriskt för kockarna på Texas för att bli kvitt nota. Så var det inte. Som om herr Officer inte var manlig nog har han under helgen försörjt mig helt. Om man tänker på allt han har betalat för mig sen vi träffades första gången kommer man nog upp till en mindre motorcykel. Eller moppe. Jag råka kalla hans motorcykel för moppe. Det var opopulärt. Nu får jag dåligt samvete. Så dåligt samvete att jag nog ska styra upp en förförisk liten föreställning till kvällen.
Im a pussy- pussy- pussycäät. Pussy- sussy- pussycäääääääääääääääät
http://www.youtube.com/watch?v=cwczz3UkMfI
Tänker mig något i den stilen.
Om man bortser från upprepat misstag så har jag haft en grym helg.
Mer än grym.
Fantastisk.
onsdag 9 mars 2011
Naturkunskap
Min sträckning börjar i hamstring, jobbar sig upp mot röven, viker av och upp mot härligheten så att säga. Smärtan som uppstår vid en hög kick skulle kunna jämföras med att bli våldtagen av en blåval.
Den får mig även att gå som om jag hade en blåvalsbebis där bak.
Jag funderar på att slå upp ett tält här utanför, hyra ut mitt rum, och på såvis ha pengar över att lägga på kiropraktor. Min tar ju bara 500 för 30 minuter, och jag behöver ju bara en till två behandlingar i veckan.
Det är vildmarks- mässa i Sthlm denna helg. Officer förljer gärna med.
I fredagskväll kollade jag på BB och han på tält på datorn.
I söndagskväll var det BB igen, då tog han fram en broschyr om båtar.
Vi har olika intressen. Jag får be om en privatkurs i indian- liv innan jag flyttar in i mitt tält.
Den här veckan har vart den fulaste på mycket länge. Jag är trött på att vara ful, svettig och iförd trikåer. Jag vill ha klackar och vanliga kläder. Beslutsångest framför en välfyllda garderob. Lite smink och kanske ett sprut parfym. En frissyr som är vad som helst annat än en knut mitt på huvudet.
- Vilken dräkt skaaa jag ta idag? Marinblå? Vinröd? Svart?
Eller kanske festa till det med grått?
- Oh, herregud, svarta eller vita trikåer? Gah! Jag kan INTE välja!!
Den får mig även att gå som om jag hade en blåvalsbebis där bak.
Jag funderar på att slå upp ett tält här utanför, hyra ut mitt rum, och på såvis ha pengar över att lägga på kiropraktor. Min tar ju bara 500 för 30 minuter, och jag behöver ju bara en till två behandlingar i veckan.
Det är vildmarks- mässa i Sthlm denna helg. Officer förljer gärna med.
I fredagskväll kollade jag på BB och han på tält på datorn.
I söndagskväll var det BB igen, då tog han fram en broschyr om båtar.
Vi har olika intressen. Jag får be om en privatkurs i indian- liv innan jag flyttar in i mitt tält.
Den här veckan har vart den fulaste på mycket länge. Jag är trött på att vara ful, svettig och iförd trikåer. Jag vill ha klackar och vanliga kläder. Beslutsångest framför en välfyllda garderob. Lite smink och kanske ett sprut parfym. En frissyr som är vad som helst annat än en knut mitt på huvudet.
- Vilken dräkt skaaa jag ta idag? Marinblå? Vinröd? Svart?
Eller kanske festa till det med grått?
- Oh, herregud, svarta eller vita trikåer? Gah! Jag kan INTE välja!!
 |
| Blåvalens penis är 5.5 meter. Välutrustad grabb. |
tisdag 8 mars 2011
.
Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen?
Jag hatar när känslan dyker upp. Tyvärr gör den det med jämna mellanrum, och tyvärr är den lika svårhanterad varje gång. Klumpen lägger sig för att ligga på obestämd tid. Ovillig att försvinna. Villig att växa sig större, upp mot halsen, som ett ständigt tryck över bröstet.
Att sakna kan vara en vacker känsla och ett kvitto på vilka som betyder mest. När saknaden blir för stor, till för många och till för mycket, är det inte längre lika vackert. Jag saknar allt som har med hemma att göra. Mina vackra systrar, familjen, vänner, staden, jobbet. Tryggheten. Hemma.
Jag känner stress över förlorad tid med människor jag älskar. Jag älskar det jag gör och är här för att göra det jag älskar. Vad som slagit mig är att mitt "tillfälliga" boende i Stockholm kommer kunna avslutas först sommaren 2016 om jag ska slutföra det jag kom hit för att göra.
Det finns två sätt att se på situationen.
Så mycket förlorad tid med människor jag älskar,
eller så mycket tid att lära känna nya människor.
Dagens bitterfitta tycker att hon inte behöver fler människor
- hon har redan dom bästa.
Jag börjar inse problematiken, som han tidigt varnade mig för, med att tycka om någon som sällan är hemma. Att sakna någon som befinner sig i ett tryggt Sverige mån- fre är en sak. Men hur kommer det bli om ett tag när det inte längre handlar om dagar, utan månader. Månader där han inte längre befinner sig i ett tryggt Sverige.
Han skulle passa så bra på Konsum.
Jag har träffa fantastiska människor och vänner för livet här. Till och med en och annan stockholmare. Vem kunde ana det? Jag som nyser så fort någon säger e istället för ä. Utan dom hade inget av det här varit värt det. Den tanken får mig att tvivla på hur mycket jag älskar det jag gör.
Orka ha min hjärna en dag som denna.
Nu ska fru bitterfitta laga mat.
Eller köpa pizza.
Pizza.
Över o ut.
Jag hatar när känslan dyker upp. Tyvärr gör den det med jämna mellanrum, och tyvärr är den lika svårhanterad varje gång. Klumpen lägger sig för att ligga på obestämd tid. Ovillig att försvinna. Villig att växa sig större, upp mot halsen, som ett ständigt tryck över bröstet.
Att sakna kan vara en vacker känsla och ett kvitto på vilka som betyder mest. När saknaden blir för stor, till för många och till för mycket, är det inte längre lika vackert. Jag saknar allt som har med hemma att göra. Mina vackra systrar, familjen, vänner, staden, jobbet. Tryggheten. Hemma.
Jag känner stress över förlorad tid med människor jag älskar. Jag älskar det jag gör och är här för att göra det jag älskar. Vad som slagit mig är att mitt "tillfälliga" boende i Stockholm kommer kunna avslutas först sommaren 2016 om jag ska slutföra det jag kom hit för att göra.
Det finns två sätt att se på situationen.
Så mycket förlorad tid med människor jag älskar,
eller så mycket tid att lära känna nya människor.
Dagens bitterfitta tycker att hon inte behöver fler människor
- hon har redan dom bästa.
Jag börjar inse problematiken, som han tidigt varnade mig för, med att tycka om någon som sällan är hemma. Att sakna någon som befinner sig i ett tryggt Sverige mån- fre är en sak. Men hur kommer det bli om ett tag när det inte längre handlar om dagar, utan månader. Månader där han inte längre befinner sig i ett tryggt Sverige.
Han skulle passa så bra på Konsum.
Jag har träffa fantastiska människor och vänner för livet här. Till och med en och annan stockholmare. Vem kunde ana det? Jag som nyser så fort någon säger e istället för ä. Utan dom hade inget av det här varit värt det. Den tanken får mig att tvivla på hur mycket jag älskar det jag gör.
Orka ha min hjärna en dag som denna.
Nu ska fru bitterfitta laga mat.
Eller köpa pizza.
Pizza.
Över o ut.
söndag 6 mars 2011
Andreas
Bio har aldrig vart min grej. Att sitta still utan att prata och utan att råka bli kissnödig är inget som landar i topp över saker jag helst gör.
Hemmafrus- sysslor är heller inte min grej, men något jag ska försöka ta tag i. När jag ändå beslutat mig för att ta i saker och ting tog jag tag i mina biobiljetter som legat i en flyttlåda för länge.
Biomys och drille med Carrie, Andreas och Andreas var gårdagens planer. Jag tyckte Andreas skulle följa med, men han hade bokat dejt med Andreas och dissa därför oss och Andreasorna. Andreas är ett fint namn som uppenbarligen var
80- talets hetaste.
Cirkus Mallibu höll dock på att förstöra den välplanerade kvällen. Inte bara genom att vara försenad (obligatoriskt) utan även med ett vagt minne som bov. Det är så tråkigt när man ska iväg och upptäcker grej efter grej som man glömt att ta med eller att göra innan man gick.
I trapphuset kom jag på att jag glömt mina cigg. Löst. Halvvägs till tunnelbanan inser jag att jag glömt linskopp och linsvätska (alltid rustad för bortamatch)
På tunnelbanan ser jag att jag glömde ta bort mitt halvt avskavda nagellack som satt kvar sen förra helgen. Nästan framme vid bion inser jag att jag glömt biobiljetterna.
Carrie vart arg och kalla mig slamp- Malin. Jag tänkte bråka tillbaka och kalla henne för snorgubbe, men insåg mitt misstag och la mig. När jag tänker efter så sa hon nog klant- Malin. Tur att jag ine högg med en snorgubbsattak. Carrie var duktig på att prata och löste situationen. Hon började varje samtal med de olika människorna i personalen på samma sätt:
-Klanten här, sa hon med en anklagande röst och pekade agressivt mot den skyldiga cirkusprinsessan.
Musarm är ett roligt ord.
Hej då.
Hemmafrus- sysslor är heller inte min grej, men något jag ska försöka ta tag i. När jag ändå beslutat mig för att ta i saker och ting tog jag tag i mina biobiljetter som legat i en flyttlåda för länge.
Biomys och drille med Carrie, Andreas och Andreas var gårdagens planer. Jag tyckte Andreas skulle följa med, men han hade bokat dejt med Andreas och dissa därför oss och Andreasorna. Andreas är ett fint namn som uppenbarligen var
80- talets hetaste.
Cirkus Mallibu höll dock på att förstöra den välplanerade kvällen. Inte bara genom att vara försenad (obligatoriskt) utan även med ett vagt minne som bov. Det är så tråkigt när man ska iväg och upptäcker grej efter grej som man glömt att ta med eller att göra innan man gick.
I trapphuset kom jag på att jag glömt mina cigg. Löst. Halvvägs till tunnelbanan inser jag att jag glömt linskopp och linsvätska (alltid rustad för bortamatch)
På tunnelbanan ser jag att jag glömde ta bort mitt halvt avskavda nagellack som satt kvar sen förra helgen. Nästan framme vid bion inser jag att jag glömt biobiljetterna.
Carrie vart arg och kalla mig slamp- Malin. Jag tänkte bråka tillbaka och kalla henne för snorgubbe, men insåg mitt misstag och la mig. När jag tänker efter så sa hon nog klant- Malin. Tur att jag ine högg med en snorgubbsattak. Carrie var duktig på att prata och löste situationen. Hon började varje samtal med de olika människorna i personalen på samma sätt:
-Klanten här, sa hon med en anklagande röst och pekade agressivt mot den skyldiga cirkusprinsessan.
Musarm är ett roligt ord.
Hej då.
torsdag 3 mars 2011
Husets man
Tillbaka i Stockholm med nya ambitioner efter en minst sagt fantastisk helg i vackra Linköpig. Jag har gjort kålpudding (!?). Det luktade nästan gott. Mormor var vänlig och bjöd mig på just kålpudding igår. Jag lovade att jag skulle ta tag i mina hemmafru- skills. Mormor ville öka oddsen och försåg mig med ett startbidrag till min husmanskost. Först tänkte jag köpa godis för pengarna. Det gjorde jag inte.
Att vara en bra hemmafru är ett heltidsjobb. Tonfisk och ris går på tio minuter. Kålpuddingsjäveln skulle mysa i ugnen i över en timma. Mycket disk blev det också. Kålpuddingen jag tillagade smakade inte alls som mormors och såg ut som en spya. I den stekta kålen skulle man blanda i sirap och vatten. Köttfärsen skulle kryddas efter behag. Mitt behag var att ösa på salt, för det har jag sett på Sveriges mästerkock att man ska göra. Kryddningen blev godkänd. Tyvärr hade jag i 2 liter för mycket sirap och min kålpudding skulle bättre kallas knäckpudding. Knäck är gott och kött är gott, och det ska ju ändå blandas i magen tänkte positive Per och försökte se glad ut. När jag åt min knäckpudding som serverades med överkokt potats kunde jag inte låta bli att känna mig lite stolt. Men var det värt att spendera 90 minuter i köket för att uppnå? Aldrig.
Apropå jobb måste jag hitta en bra bar att rocka i.
Rocka bakom istället för framför tänker jag.
Skaka drinkar i takt till musiken och hångla för dricks.
Nej, det gör jag inte. Skakar drinkarna i takt alltså.
Jag saknar att jobba bar.
Att vara en bra hemmafru är ett heltidsjobb. Tonfisk och ris går på tio minuter. Kålpuddingsjäveln skulle mysa i ugnen i över en timma. Mycket disk blev det också. Kålpuddingen jag tillagade smakade inte alls som mormors och såg ut som en spya. I den stekta kålen skulle man blanda i sirap och vatten. Köttfärsen skulle kryddas efter behag. Mitt behag var att ösa på salt, för det har jag sett på Sveriges mästerkock att man ska göra. Kryddningen blev godkänd. Tyvärr hade jag i 2 liter för mycket sirap och min kålpudding skulle bättre kallas knäckpudding. Knäck är gott och kött är gott, och det ska ju ändå blandas i magen tänkte positive Per och försökte se glad ut. När jag åt min knäckpudding som serverades med överkokt potats kunde jag inte låta bli att känna mig lite stolt. Men var det värt att spendera 90 minuter i köket för att uppnå? Aldrig.
Apropå jobb måste jag hitta en bra bar att rocka i.
Rocka bakom istället för framför tänker jag.
Skaka drinkar i takt till musiken och hångla för dricks.
Nej, det gör jag inte. Skakar drinkarna i takt alltså.
Jag saknar att jobba bar.
 |
tisdag 1 mars 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)