Årskrönika på vis

Framtid

Dåtid

Nutid

Att vara rädd för framtiden är något säkert alla varit med om. Framtiden är något vi självklart kan påverka, men långt ifrån styra allt. Det vi inte kan styra försöker vi förutspå i brist på tålamod för att invänta den. Man målar upp skräckexempel på troliga situationer för att förbereda sig för det värsta.
När man läser det kan man tycka att det låter som en klok ide, men i samma stund som man befarar det värsta glömmer man att hoppas på det bästa.
Vågar man inte hoppas på att bra saker ska ske kommer dom förmodligen heller aldrig att göra det.
Vem ger sig in i något helt utan hopp om att det ska resultera i något bra?
Vem ger sig hän något man förväntar sig resultera i de troliga skräckexempel
man byggt upp?

Någon sa att man inte ska hoppas, för då blir man bara besviken. En annan sa att hoppet är det sista som överger en människa. Bara du kan välja vilken av dessa motsatser som du står för- jag har efter året som gått insett att det är dags att byta sida och tänka om. Att vara modig då man inte är rädd är ingen bragd, men att ta sig mod och ta sig an något skrämmande är styrka. Jag är livrädd för hur framtiden kommer att te sig, och jag är livrädd för att satsa och förlora. Men satsar jag inte går jag miste möjligheten att vinna, och då har jag automatiskt förlorat allt.

Vad vi helt förlorat kraften att påverka är vad som redan skett. Att minnas är vackert och något vi alltid kan bära med oss, men det är när minnen blir ältande vi missbrukar den vackra egenskap vi faktiskt har. Jag tror alla önskar sig kunna radera vissa minnen och upplevelser, men när det nu inte går finns ingen mening med att vi önskar det. Det är dessa önskningar vi gör, gång på gång, som blir ett ältande som bara håller oss fast vid en punkt vi inte var menade att vara kvar på. En punkt vi kanske en gång trivdes på och aldrig förstod varför det blev som det nu är. Att söka förståelse är en sak, men att jaga den är slöseri med tid. Låt det vara som det är när det inte blev som det skulle.
Ett inlägg fyllt av klyschor, men det är väl så det ska vara?

"Det är märkligt hur vissa meningar blir klyschor,

bara för att dom har sagts för många gånger.

Hur ord blir innehållslösa,

inte för att dom har upplevts,

utan för att dom har slitits verbalt.

Det är dags att uppleva klyschorna"

/Lars Winnerbäck på P3 för hundra år sen

Allt handlar om att leva i nuet. Vad kan jag göra idag för att nå mina mål i framtiden, och vad kan jag göra idag för att bevara eller undvara det som skedde igår eller för ännu längre sedan. Året som kommer är jag hellre en besviken optimist än en ovetandes pessimist. Det charmerande bitterfittan kommer självklart leva kvar, för det är ju jag, men hon kommer satsa för att vinna.
2011 blir året jag tar mig in på Danshögskolans pedagogutbildning, för trots svackor och en sviktande tro på hur mycket jag älskar- så älskar jag.

På slutet ska man tydligen ha något fyndigt tips till alla som sitter och undrar vem personen som rapat den Bajsbruna bloggen är.
Lev idag, med erfarenheter från igår,
och låt dom ta dig till ditt mål i framtiden
2011 ska bli det bästa året, för det ska jag se till.

Framtid

Dåtid

NUTID

Slut som artist

Just nu borde jag fira lilla nyår med ett gäng fina människor. Fast idag är dom inte så fina, ganska fula faktiskt, för det är ingen som ringt och undrat vart jag är. Man kan ju hoppas att Majsan informerat dom om att jag är mormor idag och valde att stanna hemma, annars har jag dåliga vänner. Eller så är jag en dålig gäst som inte hör av mig och meddelar att jag inte kommer att delta på festligheterna jag bjudits till. Beror på hur man ser det.

Tanken på alkohol ger mig inga fina vibbar. Jag blir lätt illamående och får rysning i nacken. Ja, man kan gå på barty utan att dricka, så länge man inte heter Malin Jonsson. Jag är för vek för att stå emot trycket när alla gapar om show och hetsar om att köra. Jag hade min enmanna show i söndags, och trivs fortfarande bäst i tanken av att köra ner huvudet i sandet, det får räcka.
Ingen show och inget köra ikväll.
Det är ju en dag imorgon också.

2010 var året där jag testade gränserna.
2011 blir året där jag dricker lagom.
(Kanske)

Prutt!

En Malin

Min dator som hade en skadad axel är nu lagad och ska skickas tillbaka till mig. Problemet är att jag vill ha den skickad hit till Linköping och inte till Solna. Eftersom jag ska bli en ordningsam människa 2011 tänkte jag träna redan nu och ta tag i saken och ringa leverantören.

Stackars människa på kundtjänst som hade ett långt samtal med otekniska mig, som inte fattade hur jag hittade något nummer han behövde. Jag erbjöd mannen i telefonen att ta min mail och lösen, logga in, och ta de nummer han behövde som jag uppenbarligen inte lyckades hittade. Det sa han att han inte fick. Efter 20 minuters samtal sa killen att han skulle ställa en dum fråga. Han frågade om jag verkligen hade Acer som leverantör. Min dator är från Asus och jag hade ringt fel kundtjänst.

Till slut fick jag tag i rätt kundtjänst och min dator levereras idag till lägenheten i Solna. Själv sitter jag i Linköping och funderar på hur lätt livet skulle vara om man tog tag i problem första gången man tänker att man borde göra det. Hade jag gjort det hade min dator varit här hos mig, i Linköping, nu.
Idag har jag även sagt upp mitt abonnemang på Tele 2 som jag haft i två år och brukat ca 6 månader.
Jag hatar verkligen att ringa kundservice- samtal. Undra varför.

Amen

Hej bloggen

Det har jag alltid velat skriva. Hej bloggen alltså. Hej fula bajsbloggen som handlar om absolut ingenting, men som trots det har ett gäng puckon som läser. När jag jobbade på juldagen kom nästan okända människor fram och sa att min blogg var vacker. Eller dom sa nästan så. Vad man verkar vara överens om är att jag inte riktigt har alla alla hästar hemma, eller alla chips i påsen, som man också kan säga.

Igår var det personalfest med den fantastiskt hetsiga besättningen på Plateu. Den hetsiga besättningen hetsar varandra att hetsdricka vilket är anledningen till att alla personalfester spårar. Innan igår trodde jag att jag nått min topp gällande hur full en människa kan bli utan att dö. Det hade jag inte, för den toppen nådde jag igår. Idag mår jag medium.

-Ska vi också ha ett seriöst samtal?
-Ja... Hur rakar du din fitta?
Det finns ett raklödder som heter Se vad du gör. Det ska tydligen vara bra om man vill se vad man pysslar med och slippa riskera raka av klittan. Finns på apotekets intimhylla där även graviditetstest och bot för kli i paradiset finns. Även filmjölk funkar bra. Till paradiset som kliar alltså.
-Jag vet. Jag är över gränsen. Punkt.
På Harrys i Motala finns märkliga människor. En märklig man var en längre dvärg som tyckte att jag hade det vackraste ansiktet i hela jävla världen. Han kom fram titt som tätast och knackade mig på axeln med pekfingret. Han raggade även på Patrik och alla blonda tjejer som infunnit sig på Harrys den kvällen.
Jag kände mig bedragen.

Hur orutinerad min fylla än kan verka vara så är jag ändå nöjd med att min kropp gav upp först vid stängning. Jackuthämtningen resulterade i två arga ordningsvakter och en arg Malin. Vakterna tyckte inte att man fick gå ner för trappan jag ville gå ner för för att slippa gå runt. Efter två tjatförsök testade jag att gå runt hörnet, ta sats, för att sedan försöka springa genom dom två vakterna. Det gick inte. Bussen hem är inte registrerad som ens utförd i min hjärna vilket jag kanske ska vara glad för.

Jag har haft världens bästa jul som jag njöt av mer än mest.
"Jag ser ju ut dum i huvudet"
/En nöjd farmors sätt att tacka för den fina mössan.

SKEPP Å HOJ!

Är jag död nu?

-Hallåååå. Hallååååå..?
Så lät jag när jag nyligen vaknade. Så låter man nämligen när man vaknar med trosorna uppe i armhålorna utan att veta varför. När trosorna sitter knas kan man hoppas på att man haft ett trevligt ligg under natten, men så var inte alls fallet för mig. Jag kände säkert bara för att dra upp underbyxorna lite extra när jag spydde upp en veckas julmat samt tre liter sprit.

Så full som jag var igår har jag aldrig vart och planerar att aldrig bli igen. Tack vänliga själ som tog mig hem vilken jag misstänker vara min suster Mariah- bara hon skulle ta fram en papperspåse att spy i.
Papperspåsar är dåliga spypåsar- det vet jag.

Hade jag haft en kamera hade jag lagt upp en charmig bild på mig just i detta nu. Tyvärr har jag ingen kamera, så jag får skratta åt mig själv själv. Jag ser himlans rolig ut. Googlar man bakis kommer en bild på mig upp. Även ordet ful kan jag misstänka ge träffar. Charmig är vad jag är.
Charmig och väligt illamående.

MVH

Vinst

Självklart vinner Simon en resa till Mexico, värde 30 000 kr.
Jesus har något emot mig, det står nu klart.
Jag är glad för Simon. Jätteglad.

Uppesittarkväll

Ikväll ser jag nästan ut som en trevlig dam. Majsan kände knappt igen mig utan mina sexiga mjukisbyxor. När den nästan fina damen stod ute och finrökte greps hon av finpanik. En kackerlacka satt på hennes kind! Det var ingen kackerlacka, bara ett örhänge som blåste fram på kinden. 2011 ska bli året jag minskar mysbyxtimmar med 300% och tar slut på en mascara.

Uppesittarkväll betyder hos familjen Jonsson/ Carlfjort totalt kaos i sex timmar. Kvällen började 18.00 med tre personer i tid. Snabb starkglögg som alla hävde för att sedan få fläska in på julbordet. Det pappa Jackson fått ansvara över var halvfabrikat alternativt köpt på resturang. Petra däremot hade lagat från scratch som den husliga fru hon är. Undra om jag någonsin kommer bli så. En duktig fru som kan laga mat alltså. Möjligtvis en fru som är duktig på att beställa pizza. Det vill säga om pizzanissen hinner svara innan jag gjort sönder telefonen.

19.30 började Bingolotto och ljudvolymen gick från hög till högst på två sekunder. När alla skrikande konstaterat att lottjäveln var ihophäftad beslutade sig alla för att samtidigt, skrikande och gärna i falsett, förklara vad just dom skulle vinna. Simon insåg att hans lott var en kopia och började nästan gråta fast han inte vill erkänna det. Lotten var ingen kopia. Simon berättade att han ville mumsa på Lill- Babs mus. Smaklig måltid sa någon och tog en knäck. Petra fick beröm för knäcken som var god, men aningen hårt. Petra delade det fina tipset att suga på den så blir den mjuk. Simon öppnade åter sin smutsiga mun och menade att hans blir hårt om man suger på den. Petra förstod ingenting.
Strax därefter sväljer Simon en fis, det vet jag just för att han kände att han ville dela det med mig. Jag kände mig speciell samtidigt som jag led med ridpojken Charles som kom för att uppleva en normal jul. Helt fel familj för det. Majsan tog tillfället i akt att lära ut lite singalesiska, ja,  ifall vi skulle vinna Sir Lanka resan. Nu kan hela familjen tre meningar som låter nästan som singalesiska:
Jag är bajsnödig, Din fitta luktar äckligt 
& Jag är hungrig.
Tre meningar vi skulle få stor nytta av i ett främmande land.

Förra året fattade inte pappa reglerna för bingon. I år var det samma regler och pappa fattade fortfarande ingenting. Gustav blev Gunnar och pappa Jack överröstade sexiga Lotta som förgäves slängde ut nummer för döva öron. Halvvägs in i bingon hade pappa lyckats uppfatta fyra av dom elva nummer som ropats ut. Han menade att man inte hade alla nummer och höll fast vid det trots sju munnar mot sig. Jag tror pappa får heja nästa bingo. Klockan är nu 22.00 och det är två timmar kvar på denna fantastiska kväll.
"Stay strong" och "You can do it" säger en peppande amrikans mansröst i min hjärna.
"Föj faa-aan" klämms in i mellanåt av en östgötsk röst som låter som min egen.

Jack tycker till

-Vafan, har du rökt igen?
-Ja.
-Det luktar värre än en fjärt, vet du det?

Im such a drama queen

- Fjäääääärde avdveeeeeeeent, sjöng pappa vackert när jag tände det sista ljuset vid frukosten. Ljusstaken har jag skapat någon gång på 90- talet i träslöjden. Att mäta avstånden mellan hålen där ljusen skulle placeras var inget jag brydde mig om, och mitt ögonmått skulle förmodligen vinna pris för Sveriges sämsta. I *       **  *I
På framsidan står det GOD JUL med ful handstil. Ljusstaken är även den ett av de ordinarie julpyntet hos familjen Jonsson. Pappa Jack kan titta på ljusstaken och känna sig stolt över vilken intelligent dotter han har.

Min pappa är boss på ett bilföretag som heter Söderbergs. När jag var liten var jag cheerleader för det företaget. I mina hemmasnickrade tidningar jag sålde för en billig peng till grannskapet hade jag med reklamannonser om hur billigt det var på Söderbergs. På pappas jobb står en blå träbil. På träbilen står det:
Kom till Söderbergs- biligt och bra.
Även den är ett konstverk av mig där min intelligens träder fram. Som barn hade jag inte bara ett dåligt öga för mått och en taskig handstil, utan även problem med stavningen. Bilen är populär hos kunderna då dom tror att pappa har en smart liten unge som ändrat billigt till biligt för att snittsa till det. De senaste åren har allt fler kunder frågat om det är barnbarnet som gjort bilen
- Håll käften, har pappa svarat då och tagit extra belatt för vinterdäck.

Idag ska jag och mina fina systrar ha Sunes Jul- maraton. Dom vet inte om det än, men vi kommer att ha himlans trevligt. Jag kommer ofta på mig själv göra planer där andra är involverade utan att dom vet om det, sen blir jag irriterad att dom inte fattar att jag planerat och bestämt detta för länge sedan. Min hjärna tänker ibland så den nästan blir överhettad. Min hjärna är förmodligen världens bästa på att överanalysera och tänka sönder saker och ting. Allt ska hända på en sekund och gör det inte det blir jag rastlös, får panik och säger tack och hej. Enkel tjej? Nej.

Hem

Linköping är fantastiskt på så många vis. Inte bara staden i sig, utan framför allt människorna. Kända som okända. När jag gick från tåget till pappa möttes jag av två trevliga flickor som glatt önskade mig God Jul. Att klockan var åtta och flickorna var två fulla fjortisar hör inte hit. Trevligt var det.

När jag kom hem till pappa fick jag mat och pappa visade sin nya flashiga mobil från HTC. Pappa bläddrade självsäkert i telefonen för att visa mig det absolut HÄFTIGASTE. Telefonen har internet, GPS, roliga bildfunktioner, väderrapport och annat jag kunde tänkas imponera på min far. Vad skulle han välja?
-Kolla här, de absolut häftigaste, sa pappa och visade mig lampan som finns på baksidan av telefonen.
Lampan kunde ställas in i tre olika ljusstyrkor.

Pappa har julpyntat. När pappa julpyntar improviserar han vilt efter vad han tycker är snyggt och mysigt. Resultatet blir ofta aningen olikt andra familjers julpynt. Ett av det obligatoriska julpyntet är en trängårdstomte tomte på ca en halvmeter. För att tomten ska komma upp lite i höjd ställer pappa den på sin bongotrumma som han i sin tur ställer på en pall så tomten blir lika lång som jag.
På fönsterblecket i mitt rum ligger ett ihoprullat tuggummi. Det tuggummit har legat där sen i somras och anledningen till att det ligger kvar är för att jag helt enkelt inte tagit bort det. Tuggummit har ett stört kul minne och ju längre det ligger där ju roligare blir på något vis minnet. När pappa julpyntade och bytte ut lampan i mitt rum till en ljusstake lät han tuggumit ligga kvar. Tuggumit ligger i mitten av fönsterbläcket och över har pappa placerat en snygg ljusstake.

Minnen. Minnen, minnen, minnen. Överallt. Vissa minns jag med ett leende samtidigt som jag passerar, vissa minnen river upp sår och andra får mig att stanna till och tänka alldeles för mycket- sådär som bara jag kan.

Du kanske tror att det fortfarande handlar om dig?

Insändare i Metro

"Till min igelkott:

Jag älskar dig mer än ord kan förklara

Pussar din ekorre"

Seriöst?

Idag hatar jag allt och alla,

men mest igelkottar och ekorrar

Shit mother fucker fuck shit!

Från 0 till 100

Vad hände?
Planen var att ha en fantastiskt mysig kväll med Carrie innehållande mat, massa viktigt prat och Sex and the city. Så långt höll vi planen. En dag kommer Carrie bli världens bäsa mamma och fru. Lyckliga man. Lyckliga barn. Igår var jag något av de två nämnda för en kväll, vilken kan jag inte bestämma, men det lutar åt barn då jag inte tror Carries man skulle uppskatta allt som sas under kvällen. Efter två öl fick jag ett problem som Carrie peppade mig att ta tag i vilket jag gjordet. Det var där efter mina planer skenade iväg.

En öl på sin höjs var tanken jag tänkt. En öl på ett sunkigt ställe på sönder blev för många shots på stekiga Spy bar på Sture.
Jag kan gå från nästan spiknykter till för full på 35 minuter. Det vet jag nu. Festligheterna avslutades på McD vilket var mitt krav för att jag skulle delta under kvällen. Vi slog oss ned vid några trevliga män som jag hade ett mycket givande samtal med. Någon knackar mig på axeln. När jag vänder mig om ser jag en Lillis som är fullare än fullast.
-Hej då, sa Lillis samtidigt som han vinkade lite okontrollerat, ställde sig upp och gick.
Hej då. Jag vinglade till Östermalmstorg och in i herr gevär som stod i snygg givakt när jag kom. Näsan. Full och fullare gjorde åter succe på tuben. Vi gick av fel och fick användning för mitt lokalsinne som ibland aktiveras under kraftig berusning. Min pappa skulle vart stolt.
 
Igår fick jag fasligt många nya vänner. Alla var vackra på sitt vis, men starkast band fick jag med den utländska mannen på tunnelbanan mellan Carrie och Spy bar. Mannen hette Sallad fast med ett r på slutet. Sallar. Vi började prata då han konstaterade att jag pratade en annan dialekt, vilket han kom fram till när han tjyvlyssnat på mitt organiserade samtal med Lillan. Sallar tyckte att jag skulle följa med på ett trevligt disco. Sen ville han hya ut ett rum nästan gratis. Sallar var jätteröd i ögonen. Jag tror han var lite ledsen eller något. Förkyld kanske. Eller allergisk. Stackarn.

Idag hade jag planer som ingen annan ville delta i. Jag ville hitta en lucia. Jag vet att man firar lucia imorgon, men jag var sugen på luciatåg idag. Jag vart nedröstat och uppröstad blev en bakisdag. En bakisdag utan lucia. När solen gick ner gick vi upp, och när lunch slutat serveras började min hemmafru med frukost. Nästa söndag ska jag vara obakis.

MVH
Mamma Andersson 

Ingen förstår oss..

.. förutom vi
Vi är KÄRLEK

Mal
Jag la en tanke på min vän, som jag önskar snart ska komma hem.
Det finns så mycket jag skulle vilja säga dej, lixom inte bara hej.
Så många upplevelser jag vill dela, även fast ragg är en del är det inte det hela.
Hur ska jag klara mig när du återigen far till fjärran öst, o kommer inte hem mer förän i höst?
-Hur kan du lämna mig din ruttna apa, är något en typisk jag skulle gapa.
Jag tänker om vi kanske skulle ge upp, att jag låter dig finna en annan tupp.
Men vet du va, det är dig jag vill ha. Jag vill ha dig nära så jag på dig kan titta- nu låter det lite som jag vill att du ska slicka min fitta. Det kan du väl få göra om du vill, men jag vet inte hur det skulle gå till- när jag är här, och du där- min vackra vän jag alltid ska hålla kär <3

Ew
ooooh ta mig fan!. de där va de vackrast ja hört!.
jag är inte så bra på rim så tror de är kört.
men du vet du la redan! så ja kör mitt gamla vanliga race!.
DU ÄR BÄST! ´
snart vi skall synas, de vill ja lova!.
men först. ska ja i thailand sov...a,.
jag ärdock hemma i jul.då ska vi hitta pånåt kul?
vilket datum är du hemma? så vi på varandra kan klämma?
fast mer som vänner.. för vi vet ju båda va varandra känner. d
u gör mig glad o vi har alltid roligt.. du kan väll förlja me dit det är soligt?
ja, vi måste prata. om livet, dudes och att ja är en skata?

slå en pling så fort du kan, så vi kan bestämma vem som blir min man?
du är så fin. om ja vore man skulle du va min.
men det är du redan. men va händer sedan?
du min vackra mö. utan dig skulle ja dö!.

Vi bor ohälsosamt lång ifrån varandra!

Sexguden Sigrid

Jag har världens bästa hemmafruar. När jag kom hem från träningen igår gled jag direkt in i duschen, och när jag kom ut stod maten på bordet.
Tacos och Idol har blivit en familjetradition som vi inte riktigt vet hur vi ska lyckas ersätta nu när Jay är framröstad segrare. Stackars Jays fruga, lämnad och övergiven för en tonåring med sneda tänder. Dumpad inför hela svenska folket. Så skulle jag aldrig göra mot mina fruar,
dom är ju bland det finaste jag har.

Ikväll ska jag på romantisk dejt med min vackra Carrie.
Vi ska laga mat och prata om viktiga saker som vaginala orgasmer, märkliga människor och sexiga män. Egentligen är det Carrie som ska laga mat. Jag blir väl som alltid assistenten som får duka, fast bara om det inte är för dyra tallrikar som kan gå sönder. Caroline är en mycket speciell person som en gång i tiden gav mig handsvett. I början var jag livrädd för Carro. Hon gick i dansklassen året över mig och hade inte alls någon lust att släppa in mig i gänget när jag började hänga med Sigga som gick i samma klass.
När jag tänker efter ser jag ett mönster bland mitt urval av vänner. Ett mönster där första intrycket av dessa personer skriker bitch.
När jag tänker på det ännu mer är det bara Sigga av mina närmsta som inte gav mig ett bitchigt första intryck. Nu menar jag inte att alla mina damer var lika bitchiga som Titti, utan mer att alla hade garden uppe lite. Alla utom min vackra Sigga som även fick även mig att sänka min alldeles för tidigt.
Vänner är vackert, men även konstigt när man tänker på vilka personligheter man faller för och fungerar med.
Vad som även är konstigt är att jag vet att Sigga är grym i sängen. Det kom jag på igår. Bara sådär som en klockren uppenbarelse när jag såg en bild på hennes blogg.
Jag tror jag är synsk.
Grattis Henka.

Innan jag bråkar mig tillbaka till gymmet måste jag sova. Natten gav ca 22 minuters sömn. Max. Någon hade mardrömmar vilket resulterade i ett jävla liv och bök i min 105 säng. Imorse noterade jag x antal nya blåmärken och kraftigt mörka ringar under ögonen. Charmigt. Mitt vanliga jag hade delat ut en varningsspark i sidan som utan respons direkt leder till en ny sovplats för det störande objektet.
Mitt ödmjuka nya jag sparkades inte och lät sprattelgubben ligga kvar.
Sprattelgubben som drömmer om saker man bara ser på tv är fin.



Bitterfittorna..



... och hon som får ligga



Ny soffa

Den här veckan har vart konstig på många vis. Bra, men konstig. Skulle skolan dela ut pris för bästa skolkare under en och samma vecka så skulle jag vinna. Hoppas jag vinner en ny soffa, för det skulle jag o Lillis behöva då vi i nuläget kommer få mysa på golvet framför tvn. En stor soffa med många kuddar skulle vara trevligt. Undra om det är rektorn eller Nella jag ska lämna mina önskemål till..

I måndags försov jag mig till streeten, vilket även Carro gjorde. Vi tänkte gå på moderna, sen tänkte vi på hur tråkigt det är och att vi skulle ha dubbelklass i ämnet. Vi kom på att vi var hungriga och att det finns mysiga fik i Gamla stan. Vi försökte ha lite dåligt samvete för att vi missade klass för att fika och snacka skit, men det gick inget vidare.

När jag kom hem från morgonträningen i tisdags tittade jag mig i spegeln och såg en heffaklump. Tanken av att klämma ner den stackars heffaklumpen i en balettdräckt kändes för tråkig. Jag tyckte synd om heffaklumpen och gav den ledigt från första balettlektionen. Tackar. På kvällen fick heffaklumpen besök av en sockersjuk människa, så fru heffa fick bli hög på socker själv.
Det klara hon bra.

Onsdagen kändes bara så rätt att ta ledigt hela dagen efter en slitig vecka. Fettofrukost allt för sent och mördarblick till den som försöker dra upp persiennen. Ryggläge i en mysigt trång soffa hela dagen var vad som stod på schemat. Mystemat fortsatte på kvällen hos Linnea med fina klassen och julbak. Jag är dålig på att baka och agerade istället kritiker. Kritiker Jonsson vart lagom populär och fick lämna pepparkaksbaket och stå och röra i knäcken.

Idag masserade Em min sjärt. Det är sant.
- Fan Malin, vad het röv du har, får jag klämma lite?
Okej sa jag och lät henne smeka mig ömt. Nästan så gick det till. Det sämsta med dansvärlden är att man måste vara på tok för närgången med folk för min smak. Konstiga övningar och massage-uppgifter man ska göra på varandra. Det är säkert jättenyttigt och helande för kroppen att låta någon massrea och trycka på ens utåtvridningsmuskler, men när Em grävde i röven efter mina sittben kändes det mindre mysigt.
-Ööööhp, nu är du lite väl nära anus vännnen
När det var min tur att ge gav jag Em en kärleksfull
stjärtmassage med ena armbågen

Ge och ta, det är det livet går ut på.

All that jazz

Av någon anledning koreograferar jag absolut bäst när jag är bakis.

Gårdagens bakfylla resulterade i en lyrisk jazz till en av tidernas bästa låt.

Det är den typen av skapande som gör alla uppoffringar värda.

Allt blir värt det när den känslan upplevs

 Coldplay- Fix You  

Art!

Byta nr?

Gårdagen var fantastisk på alla vis. Jag har efter 22 år vant mig och accepterat att jag är född klumpig och deppar därför inte över min mobbes dyk i toan. Bilderna från kvällen som fanns där på är dock ovärdeliga.  På förfesten hos Carro fick supranen inom mig återigen komma till liv och göra nya öron skadade för livet. Singstar är min grej och skiter det sig med dansen kan jag bli nya Brittan. Lätt. Slå mig bäbis en gång till.

Inför gårdagens festligheter hade jag slagit på stort och rakat benen. Jag tyckte alla kunde kalla mig Lena, men det var ingen som nappade på det. Jag försökte berätta om mina lena ben för Finland, men hon fattar aldrig vad jag säger- eller så var hon helt enkelt inte intresserat av mina sexiga ben. Ibland har jag brist på samtalsämne, då är det bra att ha några ess i ärmen- som tex lena ben.
Trots mitt löfte om att aldrig mer sätta min fot på stekiga Berns var det där vi hamnade och stannade hela kvällen. Även om jag är den sista att erkänna när jag har fel så hade jag faktiskt stört kul igår. Dock tror jag inte Bernta hade så mycket med saken att göra.

Kommunikation är inte min grej vilket jag igår fick svart på vitt då jag samtalade med en trevlig man i sina bästa år. Till en början gick det bra, men sen blev det lite fel som det ibland kan bli när jag är inblandad i något. Mr tyckte att vi skulle byta nummer. Det tyckte INTE jag. Det var ju bara min TELEFON som var trasig, mitt NUMMER vill jag ju ha kvar. Mr gjorde ett nytt försök och frågade lite tydligare om jag ville byta nummet.
- Vadå, är du försäljare!?,
frågade jag på befallning av min smarta hjärna som återigen kopplade fel.

Konstigt nog så förklarade Mr en sista gång så även jag förstod frågans innerbörd vilket resulterade i att vi fick veta att Mr hunk var en sexig officer som skjuter först och lagar sen.

En söt liten flicka är kär i en militär

- för ingen kan ge henne ett skjut som en kille med gevär

Mkt internt, mkt kul.

Kvällen får 4 av 5 toast.
HEJ DÅ

Mobilförbrukning 09/10

 Mobil nr 1, som jag fortfarande betalar av på, fick sig ett dopp när jag skulle vara snäll och koka bullens varmkorv till min syster. När jag lämnade in den korvspadsstinkande telefonen fick jag skämas då min lögn avslöjades. Inte visste jag att man tydligt kunde se i telefonen om det blivit fuktskadad eller inte.
Rött, rött, rött. I telefonen och även i mitt huvud. Så genant.

Mobil nr 2 tog sig en simtur i mitt vallenglas. Jag var charmigt full som en kastrull och låg i sängen. För att inte skada min fina nya telefon genom att dregla på den var tanken att lägga den i soffan över natten. Tanken var god, men så blev det inte. Varsamt kastate jag telefonen från liggande ställning till soffan. Mobilen landade inte i soffan.
PLOPP. Mitt i prick, en på miljonen, once in a lifetime.
När jag tände lampan såg jag det jag befarade- mobben i vattenglaset som fortfarande stod upp.

Mobil nr 3 var nästan inte mitt fel. Inte visste jag att man kunde sätta i laddaren så oförsiktigt att skiten gick sönder. Killen i 3- butiken förstod min tanke och menade att jag inte skulle vara ledsen eller känna mig som en heffaklump vilket värmde gott i hjärtat.

Mobil nr 4 tog sig ett dyk i toaletten. Jag har haft mobilen i bakfickan en gång i mitt liv. En gång i fem minuter. Just den gången var igår, och under just dom fem minutrarna vart jag akut kissnödig. Brallorna ner och likaså mobilen. Em hann knappt reagera innan jag dykt efter telefonen ner i toaletten och fiskat upp han. Tyvärr gällde inte tresekundersregln i detta fall vilket betyder att jag nu är telefonlös ännu en söndag.

Ibland är det tugnt att heta Malin Jonsson

Min dator är trasig by da way. Jag satte mig på den så skärmen hoppa ur led. När jag ringde ASUS berättade just att min skärm hoppat ur led dumföklara han mig och sa att man inte kunde säga så.

Vart går gränsen?

En gång var vi främligar

Kring jul för x antal år sedan klämdes några av dom vackraste människorna ut. Nu syftar jag inte bara på hunkiga Jesus som spräckte fina Maria mellan punkt A och punkt B. Nä, ut med en andra och en tredje innan mellangården har läkt som en klok dam en gång sa.
Igår var det tjugo- någonting år sedan en fantastisk kvinna föddes. Även idag är det tjugo- någonting år sedan ännu en underbar kvinna gjorde ett vaginahål obehagligt stor. Efter man fyllt 20 är man 20- någonting, när man fyllt 30 är man fortfarande 20 plus, och när man passerat 40 slår man ner den som påstår att man är en dag över 32. Dessa två damer har trots att de aldrig träffats otroligt många gemensamma nämnare. Inte bara det att dom har fångat mitt hjärta, utan även dess personlighet och kanske därmed anledningen till att de båda är två människor som betyder oerhört mycket för mig. Första intrycket jag fick av dessa fröknar är dock ingen barnvänlig historia. Första gången jag träffade dessa damer var jag säker på att dom var två bitchiga brudar jag förmodligen skulle hamna i catfight med inom en snar framtid.

Titti var rent ut sagt en hora. Hon ville knappt hälsa på mig. När jag vart törstig på jobbet och bad om en cola var jag säker på att surfittan spottat i glaset. Då jag inte är den som pallar slicka röv för bossen fick jag några tuffa första praktiktimmar i baren. Om blickar kunde döda..
Efter några pass insåg bordellmamman att det nya bitchen i baren kunde hora dricks och jag blev därmed accepterad i flocken. Man kan indirekt säga att jag köpte min vänskap hos Titti, eller i alla fall någon typ av godkännande. När jag betalat min medlemsavgift fick jag se alla de fina sidor hos vår bordellmamma som gör henne till den person som alla älskar. Trots att vi båda är stenhårda på ytan fann vi något där hos varandra som gjorde det nästan naturligt att prata och visa sårbarhet. Vackert.

När Caroline pressenterade sig första dagen i skolan visste jag att jag hade fått konkurans gällade titeln "klassens bitch". Jag var helt säker och det tog mig ganska lång tid innan jag ens pratade med Carro för första gången. Efter två minuters samtal kunde jag fira min charmerande titel som blev självklar då jag insåg att Carro var en av dom mest ödmjuka människor jag träffat. Hon är någon som alltid sätter andra i första rum. Att hon är väldigt fysisk och gärna kramar och klappar är nu något jag vant mig vid efter en första tids obehagskänsla. Caroline är en fantastisk trygg och ärlig människa. Hon har de egenskaper i sin personlighet som man själv önskar sig hade lite mer utav. Underbar.

Det vackraste världen har sett

Tänk om vi aldrig möts.

Hemska tanke.

Vackra verklighet.

Hunk

-Ska jag dra ner brallorna på Nella så du kommer åt bättre att slicka henne i röven?
Älskar hur Em uttrycker sin frustration över den runda lilla musikalarens ass- kissing.

Något som är fantastiskt intressant är hur olika människor tränar. Vilka övningar och tekniker man använder sig av. De märkligaste övningarna finner man på stretchmattan. Där är mycket hemlagat, mindre skonsamt för kroppen och vad som stretchas eller töjs är ofta oklart.
Fria vikter är knepigt och underhållande oavsett vem som utför. Då crossen är placerad så man ser rakt in bland de fria vikterna blir varje pass trevligt.Låtsaserfarna är roligast att titta på. Välpumpade karlar är trevligt att titta på- om dom är riktiga hunkar. Det finns nämligen riktiga hunkar och låtsashunkar. Låtsashunkarna är dom som tränar i linne, med träningshandskar och mössa. Mössa, why? Valkar i händerna är manligt och handskar är gay. Låtsashunkar har fula gaddningar i form av tribals och dom tränar endast överkropp. Trots en schysst överkropp är dom sjukt avtändande.
Riktiga hunkar går inte att ta miste på.
Tyvärr är det dåligt om dom i Sthlm.
Mycket champangemage och ullrock blir det.