Beååååtch

Idag hade vi genrep och imorgon drar vi av första föreställningen. TAGGA!
Att sätta upp en föreställning är långt ifrån en dans på rosor. Det är en dans med jäfligt svåra steg så att säga. Spenderar man 10 timmar om dagen på en scen med människor som blir övertrötta, eller höga på socker vid olika tillfällen, går det inte att undgå viss irritation och konflikt. Sen finns det dom som bara är slöa i hjärnan sedan födseln vilket man inte kan göra så mycket åt. Tyvärr blir irritationen lika om inte större. Mycket större.

Luktar man svett, inte fattar vad man ska göra om man blir ombedd att ta två steg bakåt och gör 492 oviktiga ljud (läs ljud, inte ord) om dagen bli man automatisk placerad i min box bland människor med irriterande egenskaper. Welcome!
Nu låter jag som en riktig bitch, och det är jag ju, så varför hymla med det?
Värt att tillägga:
Personen i fråga vet inte vad internet är för något,
så oddsen att bajsbloggen sårar är näst intill obefintlig.
Have to live om the edge. 

Vet han inte om att han har en vårta på näsan?

Fast jag har inte vart en bitch hela dagen. Jag har vart världens lyckligaste hög på adrenalin och vackra kommentarer från lärare. Hon är en cm lång, huvudlärare i balett på Balettakademien och världens mest passionerade lärare. Man märker verkligen hur hon brinner för att undervisa, och blir därför en fantastisk pedagog som är ärligt engagerad i elevernas utveckling.

När jag kom hem blev jag lite överkänslig fast på ett vacket sätt då min bästaste Em skickade det vackraste mess jag fått. Hon är vacker. Vacker och en fantastiskt duktig dansare och framtida padagog.

"Mallsan brallsan, jag håller verkligen med Katarina, du är som gjord för belettakademien.
 Herre jösses vad du skulle skina där. Du är en så begåvad dansare gjord för scen fan, för guds skull, ge aldrig upp.
Love ya to death girl "

Nu ska jag sova och drömma samma dröm jag drömt hela veckan.