Kimmy

När man är sjuk får man mycket tid över till viktiga saker. Viktiga saker som att räkna smulor i sängen, kolla hur vädret är i Danmark och att läsa gamla blogginlägg man själv skrivit.
Att läsa gamla blogginlägg väcker fantastiska minnen. Ett minne var när Kim hälsade på i storstaden och metropolen Solna i slutet av november. Jag hade undrat vad en kartet var och Kim hade förklarat att det var en potta typ.
Han berättade även att han saknade julen. Jag vet, man kan inte sakna julen, man längtar. Inlägget fick mig att inse att jag inte pratat med Kim på 100 år och att jag saknade honom och ringde därför upp.

Kim är någon av de roligaste jag vet och vi pratar extra charmig östgötska med varandra. Han visste fortfarande inte vad en kartet var vilket jag heller inte lärt mig. Jag satsade på att det var en sjukhusgrej som typ stomipåse, och han gissade på något som vart smalare och smalare. Vad som blev smalare och smalare är sånt vi inte vet så mycket om.
Långt in i samtalet konfronterade jag mr Kim och frågade varför han inte ringt på alldeles för länge. Han frågade varför inte jag ringt. Jag hade inget svar. Hans anledning till uteblivna samtal kom att bli det roligaste idag.

Kim är en kärring. 
Världens vackraste kärring 
Samtalet fick mig att inse hur mycket jag saknar min
vän som nästan är lika rolig som jag.



Bästa, bästa, BÄSTA!