Premiär

Igår drog vi av första föreställningen. Känslan innan man går in på scenen är verkligen förjävlig. Finns inget med den nervositeten jag finner tillfredställande eller adrenalinfylld, men så fort första steget tas så rinner liksom allt av. Allt försvinner och kvar finns dansen. Känslan efter är den bästa jag upplevt. Allt blir plötsligt värt det när man står längst fram på scen, bländad av 439 lampor, ser publikens konturer och lyssnar till dess applåder. Kungligt!

"Var på dansföreställning igår, jag är en stolt vän till Malin Jonsson som förutom att vara en sjukt vacker person och en helt underbar vän också är en FANTASTISK dansare. Vilken känsla, vilka rörelser, hon är ett med hela sin kropp och jag var tåröggd när hon dansade. Känsla, inlevelse och passion!
All kärlek och respekt till dig min vän <3"
Ur VACKRA Carries bloggisch

Idag gör vi det igen gånger två.

Har pirr i magen som när man var fjorton, full på en halv 7.0 och kär i kärleken.

FAN- JÄVLA- TASTISKT!