Man

Idag såg jag världens vackraste man. Jag svimmade. Nästan. Jag glodde som ett as. Han glodde tillbaka. Han undrade nog vad den svettiga tjejen med en halv banan intryckt i käften ville. Jag vart generad och tittade snabbt ner i marken på några viktiga stenar. Typiskt att man var tvungen att va sig själv just när man möter mannen i sina våta drömmar. Cräp.

Det är nu jag ska skriva att jag älskar Stockholm, men det gör jag inte. Däremot dansen här är underbar och helt sjukt jävla bra. Jag går på kulturama 9-16. Jazzen och baletten som är nivåindelad är grym och det är sjukt gott och vara 10 dansare på en lärare. Moderna och streeten går tyvärr lite lugnt fram än sålänge, men det hoppas vi kommer. 17- 20 eller 21.30 är jag på Danscenter. Galet många grymma pedagoger och duktiga dansare. Tar bara jazz och modern- klasser där. Två eller tre om dagen. Faaaan vad feeers en ska bläj! Långa dagar blir det, men just nu njuter jag varje sekund.

Vår lärare varnade oss idag för att stänga in oss i dansen. Att vi måste ha ett liv vid sidan om. Något att falla tillbaka på när man har svackor i dansen. Har man bara dansen i sitt liv raserar ju allt när det går motigt och man tvivlar. Hon återkom till pojkvännen typ 300 gånger. Jävla oflyt att jag skulle stå osminkad, fullproppad käft likt en hamster och lukta svett när jag mötte min framtida man. En söt liten hamster kanske kan vara en bra kandidat till mitt liv utanför dansen. Det lät bittert. Jag klarar mig utan den vackra mannen. Nu kan jag göra vad jag vill. Starka röror och så.

Säger som Björn Gustavsson
LIVIN DA DREAM    WOOOOOOOOOOOOOOO!!!