söndag 26 september 2010

Tappsson

Jag har nu beslutat att sälja min personlighet till en mycket billig peng.
Först till kvarn.

Jag vet inte vad som är värst
-att jag igår i min ensamhet drog hem min palm, eller bara det faktumet att jag äger en uppblåsbar palm som jag vägrar att göra mig av med
-att jag inte någonstans ens är nära att vara i närheten av att nästan någonstans kunna bete mig när jag har shotat. Varför, varför, VARFÖR shotar jag när jag VET hur jag blir?
-Att jag drömmer mystiska drömmar om en minigris. En jävla minigris. "Tänk om han biter mig.. äh, skit samma"

Klockan är 09.03. Det är söndag och jag vill helst dö. Jag dog nästan när jag skulle ta mig upp och till toaletten. Först höll jag på att inte ta mig upp då jag måste tappat balansen och landat hårt på något inatt när jag stod på huvudet. Jag skulle väl se om jag kunde stå på huvudet på fyllan vilket jag nu vet att jag inte kan. Varför måste jag alltid lära min allting den hårda vägen?
Min nära-döden-upplevelse fick jag när jag skulle ta mig ut genom dörren från mitt rum. Jag gick för tidigt och traska rakt in i hörnet på dörren.

Klockan är 09.04. Min pappa ska till jobbet snart och är av någon anledning jävligt pratglad. Han har redan jämfört mig med Joe Labero och föreslagit 73 olika tänkbara frukostförslag. Han noterade även att jag inte haft en kille hemma på hela tiden jag vart hemma. Jag tror det var menat som en uppmuntrande notis, men jag kände mig misslyckad. Inte kände jag det mer lyckat när jag tänkte på min minigris.

Klockan är 09.07. Pappa kom in igen och frågade vem jag misstänkte som toalettpapperstjuv. Storasyster Linda eller lillasyster Maria.
-För inte bajsar du så mycket som sex rullar?
Innan jag ens hunnit svara på den viktiga frågan undrade han om jag fisit
-Det luktar bajs här. Fyfan vad äckligt Malin
Så säger min pappa ofta till mig. "Fyfan vad äckligt Malin"

När jag var 12 år var jag askär i en kille som var 17 och hette Tommy. Han heter fortfarande Tommy, fast han är inte 17 år längre. Idag ska jag lifta med han till Stockholm. Vi har inte träffats på 4 år.
Stackars, STACKARS Tommy.

Söndagar är helt klart värst om man heter
Malin Elisabeth Tappsson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar