Mallan svanslös

Den första skoldagen är som alltid lite nervös. Med tanke på att jag blir fetaste tönten och hur blyg som helst i ny stor grupp så tycker alla fortfarande att jag är helt normal. Jag ger det en vecka innan jag blir avslöjad. Klassen verkar bra. I början är alla så atiga och ler vackert när man berättar något ointressant. Om några dagar tror jag vi alla blir mänskliga och hur underbara som helst. Nästa vecka får vi börja dansa. Då kommer vi delas in i tre nivåer, 1-3, 3 är den högsta. Denna vecka är introvecka och vi ska lära oss var toaletter och papperskorgar finns.

Efter skolan var jag och Ännabanäna på staden. Vi såg ascoola ut när vi snurrade runt på Hötorget och undrade åt vilket håll vi skulle. Vi avslutade med att snurra rakt in i varandra innan vi ramlade in på adidasbutiken.
-Jag känner mig som en svans, sa Anna och gick sin egen väg.
Efter det kunde vi inte hitta varandra. Tur att det finns mobil. Vi beslöt oss för att det var  bäst om vi förblev varandras svansar. När jag stod och kollade på smycken litade jag på att min svans var med.
-Oooooo vilken fiiiiiiiin diiamaaaaant, sa jag charmigt till min svans.
Min svans var borta. På hennes plats stod en irriterad tant som ville gå förbi. Förlåt så mycket då sa jag och gick och skällde på min svans.

Carrie ringde nyss och tyckte att vi skulle ta ett glas på East på onsdag. Det tyckte jag med. Sen tyckte hon att jag skulle kolla när jag slutade skolan den dagen. Det tyckte jag med. Mitt schema låg i den viktiga pärmen innehållande dom viktiga koderna och inloggningsuppgifterna som vi fick idag i skolan. Den pärmen skulle vi inte virra bort. Min är bortvirrad. Carrie tyckte jag var slarvig. Det tyckte jag med.

Tack o hej- virrig tjej