Farmor

Min farmor är polack, precis som pappa och nästan som jag- vilket sammanträffande. Min farmor är vacker och hon är mitt största fan. Jag är alltid bäst på föreställningar, uppvisningar och auditions. Hon brukar säga att jag fått min envishet och målmedvetenhet från det polska blodet. Polen är bäst- ingen protest. Det roligaste med farmor är att hon pratar lite svängig svenska. Han blir hanses och hon blir ju såklart honses, och man får stryk om man säger något annat. Fyller man i när hon söker efter ord får man inget fika och skrattar man när hon säger fel ord så meningen blir kul får man åka hem. Sääääg du- säger hon alltid när man berättar något. Alltid lika intresserad, alltid lika glad. På min student åkte vi nercabbat genom stan. Jag var pissfull, hon överlycklig och pappa skämdes nog lite. Efter sa hon att det var den bästa dagen och att det var så roligt. Jag älskar att hon uppskattar det lilla livet, det borde man göra oftare. Till Majsans student var hon taggad och förklarade att "osso synger vi- vart har du din mössa, var har du din mössa" Den hon egentligen sjöng på var "var e mössorna, tjalalalala"

Imorgon(idag) ska vi uppskatta det lilla i livet, för imorgon är det Platensonsdag. Platensonsdag betyder Platensfylla som betyder underbart omogen och okontrollerad dyngfylla. Om jag dricker tillräckligt mycket kanske jag lyckas döda dom hjärnceller som hållt mig vaken i snart tre dygn. Värt ett försök. Resultat uppdateras. Hela kvällen är ett genrep inför nästa onsdag då jag & ass har vår sista Platensfylla. Men jag tror vi kan utlova show trots detta.

Det känns sjukt konstigt att skriva saker till ingen. Vem har nytta av att läsa om min gamla farmor på min fula bajsblogg. Ingen. Just nu är det ju ingen som vet att jag ens skriver. Inte för att mitt skrivande skulle bli mer intressant om fallet vore annat. Det är just det som jag tyckt vart så töntigt med allt bloggande. Varför ska man lägga ner tid och energi på att skriva skitsaker i en skitblogg som knappt någon läser. Alla vet hur jag totalsågat detta larveri, men helt ärligt så känns de rätt skönt. Skönt att få skriva om ingenting till ingen. Ord för ord som till slut bildar någon som betyder mycket för mig själv.