På måndag börjar skolan på riktigt. Vi har blivit indelade i tre nivågrupper på dansen. Jag ska jazza i 3an, den högsta nivån vilket självklart känns sjukt kul och utmanande.
Vad som inte var lika kul ,men ack så utmanande, var när vi dansare tillsammans med musikalarna fick i uppdrag att sätta upp en musikal. Kristina från Duvemåla. Kristina vem sa dansarna i kör och såg ut som besvikna frågetecken. Vi tänkte- okej, då får vi jazza snyggt och dom sjunga vackert. Så var det inte alls tänkt. Vi skulle också sjunga. Vi skulle ställa oss i grupper om hur vi sjöng. Supraner och något och något till. Då det inte fanns någon grupp för tondöva fick jag vara en supran. När jag försökte weila fram en bra ton påpekade sångläraren en liten detalj- om vi kände att vi inte kunde sjunga fick vi mima. Supranen inom mig kände sig påhoppad men beslutade sig för att mima. Men det var inte så lätt ska jag säga då musikalen bara innehåller en massa låtar ingen någonsin hört. Det är klart "När guldet blev till sand" och "Du måste finnas" har man väl ett hum om hur dom går. Tyvärr var båda dom låtarna solon och tyvärr blev jag inte tillfrågad att sjunga något av dem. Typiskt. Jag improviserade mitt mimande till låtar jag förr aldrig ens hört. Sångläraren lade till ännu en liten detalj- kunde vi inte texterna och därmed heller inte mima fick man vara träd. Jag och hela min klass var träd i fyra timmar. Vi försökte med att få vara stenar. Det fick vi inte. Vid ett tillfälle skulle alla ta på sig ett klädelplagg från 1600- talet. Klädelplaggen luktade kuk. Jag fick en brun väst i mocka.
Tack Kulturama för en fin upplevelse.
Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar