Att minnas

Igår föll poletten ner. Trots att jag är hård som sten kunde jag igår inte motstå att bli lite tjejigt snyftig. När jag snyftat färdigt skämdes jag. Vilket sätt att bete sig på. Jag som är så cool. Dom som lurade fram kärringen i mig var Majs & Titti.

När mamma och pappa skiljde sig var Majs alltid asjobbig och skulle vara den som kramade mamma och pappa sist vid bytet. Igår frågade jag Maj varför fan hon ville sitta och åka fram o tillbaka till stockholm.
- Jag vill va den som kramar dig sist, svarade hon med tårar i ögonen
Mina systrar är det vackraste jag har i mitt liv. Utan dom skulle jag inte överleva. Dom är mina bästa vänner och för mig de viktigaste personerna. Linda och Mariah vet hur jag är och lär nog trilla baklänges när dom läser vad jag skrivit. Varför jag är som jag är får vi nog aldrig veta, men vad dom vet och aldrig behöver tveka på är att jag älskar dom mer än allt annat.

Vissa människor klickar man med. Vissa människor förstår man hur dom tänker, just för att dom tänker lika som en själv. Vissa (läs väldigt få) människor skrattar med dig i saker ingen annan förstår. Titti är en av dom som jag klickat med på två sekunder. Hon är vacker och jag ska förvandla henne till en chiuaua så jag kan plocka upp henne ur min fräcka lilla hundväska och mysa. BÄBIIIS!

Vi som förstår