Den där Pernilla

Lördag. Söndag. Måndag.
Full. Bakis. Fokus.

Igår var en bra kväll. Riktigt bra. Jag blev kär.
Han slicka mig natten lång tills han till slut somnade på mig. Han snarkade sött när jag smekte hans håriga rygg.
Han heter Rio. Han väger 25 kg och är den sexigaste bullterrier jag mött. Namnet Rio tyckte jag lät lige gay, så jag döpte om honom till Pernilla efter min spargris som också är himlans söt. Egentligen heter min spargris Fredrik- Pernilla, men det vart så långt att säga. Pernilla diggade min hudlotion och mumsa i sig allt från mina ben. Jag gick från att ha luktat mango till att lukta dålig hundandedräkt. Schysst Pillan.

Idag är jag sådär skojsamt backdrunk som bara jag kan bli. Maj provade ett par jeans som var väldigt höga i midjan. När hon som är så smal fick på sig dom såg hon ut som en mormor med jättelång vagina.
- Vart skär dom in då?
- Ja vart skär dom inte in? Dom börjar där bak och jobbar sig fram, om jag säger.
Hon köpte aldrig jeansen. Bakissmarta jag kom på en grej som på Lyxfällan skulle gilla:

Ex. Man ska köpa ett par skor som kostar 1000 kr. Innan man köper skorna tittar man på ett par jeans som kostar 500 och en tröja som kostar 300. Man beslutar sig för att INTE ta jeansen och tröjan- Och vipps har man sparat 800 kr och får då skorna för bara 300. Perfekt.

Från och med imorgon är jag en fin dam som inte röker. Eller iaf en dam som inte röker. Från och med imorgon börjar det jag lämnat så mycket bakom mig för. Det är upp till mig att se till att det blir värt det. Det kommer att vara värt det. Jag är för stolt och envis för att ge upp eller misslyckas.
Mot stjärmorna.

Förfest bloooogg

Nu sitter vi i Majsans lägenhet, läs min, och försöker bli fulla. Det går bra. Jag mår bra. Vi är bra. Jag älskar oss. Det är galet hur sjukt mycket jag lyckats sakna Linköping på bara fyra dagar.
Anna är lycklig, sambo och nästan gift. Jag och Bettan är bitterfittor, kåta och hur heliga som helst.
Anna berättar om sitt underbara sexliv och vi låtsas tycka det är sött och vacker. Egentligen hatar vi alla som får ligga bra. Är det för mycket begärt att finna en karlslok som utan karta och kompass kan hitta klittan?
-NEEEEJ- nu pullar du min navel igäään!
Kanske är det dags att inse hur det ligger till. Inse att det är dags att köpa en såndär Rabbit
-Vart är vi påväg!? På semester älskling..

Puss o knull- nu ska vi bli full

Malin

Jag pratar fort och sluddrar.
Det jag berättar har sällan en poäng och kan tyckas ganska ointressant.
Utanför danssalen är jag klumpig och är utom vetskap vad min fladdriga kropp styr med.
Jag spiller ofta och det jag tappar går alltid sönder.
Jag utger mig för att vara pedant men är galet slarvig.
Jag är okontaktbar när jag tittar på TV.
Jag hör dåligt.
Jag är dålig på att laga mat.
Jag kan aldrig göra två saker samtidigt.
Jag är en evig tidsoptimist.
Jag har aldrig röstat.
Jag har inget lokalsinne.
Jag är kass på geografi.
Jag är oallmänbildad.
Jag är omogen.
Jag har dålig humor.
Jag har ofta otur.
Malin-turen.
Att göra en Malin.

Jag är Malin.

Den där Kristina

På måndag börjar skolan på riktigt. Vi har blivit indelade i tre nivågrupper på dansen. Jag ska jazza i 3an, den högsta nivån vilket självklart känns sjukt kul och utmanande.

Vad som inte var lika kul ,men ack så utmanande, var när vi dansare tillsammans med musikalarna fick i uppdrag att sätta upp en musikal. Kristina från Duvemåla. Kristina vem sa dansarna i kör och såg ut som besvikna frågetecken. Vi tänkte- okej, då får vi jazza snyggt och dom sjunga vackert. Så var det inte alls tänkt. Vi skulle också sjunga. Vi skulle ställa oss i grupper om hur vi sjöng. Supraner och något och något till. Då det inte fanns någon grupp för tondöva fick jag vara en supran. När jag försökte weila fram en bra ton påpekade sångläraren en liten detalj- om vi kände att vi inte kunde sjunga fick vi mima. Supranen inom mig kände sig påhoppad men beslutade sig för att mima. Men det var inte så lätt ska jag säga då musikalen bara innehåller en massa låtar ingen någonsin hört. Det är klart "När guldet blev till sand" och "Du måste finnas" har man väl ett hum om hur dom går. Tyvärr var båda dom låtarna solon och tyvärr blev jag inte tillfrågad att sjunga något av dem. Typiskt. Jag improviserade mitt mimande till låtar jag förr aldrig ens hört. Sångläraren lade till ännu en liten detalj- kunde vi inte texterna och därmed heller inte mima fick man vara träd. Jag och hela min klass var träd i fyra timmar. Vi försökte med att få vara stenar. Det fick vi inte. Vid ett tillfälle skulle alla ta på sig ett klädelplagg från 1600- talet. Klädelplaggen luktade kuk. Jag fick en brun väst i mocka.

Tack Kulturama för en fin upplevelse.
Amen.

Korvfest

Idag har halva familjen Jonsson haft korvfest. På en korvfest träffas man och äter korv. Bullens varmkorv för att det ska vara en riktig korvfest. Innan festen började tog jag en cigg. Pappa kom ut och frågade om jag inte slutade röka i måndags. Jag sa att jag hade sagt fel, vad jag hade menat var nästa måndag. Pappa muttra och gick in. Maria kom ut och skvallra att pappa sagt att jag inte var en trovärdig person. Jag vart ledsen.

Pappa hade gjort ett kap på Citygross i Mantorp och fått 40 korvar till en billig penning, därav festen. Samtidigt som han förklarade konsten med att få perfekta korvar så "vakumförpackade" han resterande korvar. När han stoppat ner 5 korvar i en fryspåse satte han öppningen mot munen och sög ur all luft. Efter varje påse kollade han stolt på mig o Maj som satt hänförda av vår faders finess. Jag och Maj förstod var vi fått vår intelligens ifrån. Perfekta korvar får man i 80 graders vatten 5-7 minuter. Jag tror det är ett familjerecept, men jag bjuder på den. Tre korvar och fem minuter senare var festen slut. Tack pappa.

Över o ut- korven är slut

Rosa

http://www.youtube.com/watch?v=ZCVN-nJ4KXU

Grym låt som kommer resultera i grym koreografi

Mallan svanslös

Den första skoldagen är som alltid lite nervös. Med tanke på att jag blir fetaste tönten och hur blyg som helst i ny stor grupp så tycker alla fortfarande att jag är helt normal. Jag ger det en vecka innan jag blir avslöjad. Klassen verkar bra. I början är alla så atiga och ler vackert när man berättar något ointressant. Om några dagar tror jag vi alla blir mänskliga och hur underbara som helst. Nästa vecka får vi börja dansa. Då kommer vi delas in i tre nivåer, 1-3, 3 är den högsta. Denna vecka är introvecka och vi ska lära oss var toaletter och papperskorgar finns.

Efter skolan var jag och Ännabanäna på staden. Vi såg ascoola ut när vi snurrade runt på Hötorget och undrade åt vilket håll vi skulle. Vi avslutade med att snurra rakt in i varandra innan vi ramlade in på adidasbutiken.
-Jag känner mig som en svans, sa Anna och gick sin egen väg.
Efter det kunde vi inte hitta varandra. Tur att det finns mobil. Vi beslöt oss för att det var  bäst om vi förblev varandras svansar. När jag stod och kollade på smycken litade jag på att min svans var med.
-Oooooo vilken fiiiiiiiin diiamaaaaant, sa jag charmigt till min svans.
Min svans var borta. På hennes plats stod en irriterad tant som ville gå förbi. Förlåt så mycket då sa jag och gick och skällde på min svans.

Carrie ringde nyss och tyckte att vi skulle ta ett glas på East på onsdag. Det tyckte jag med. Sen tyckte hon att jag skulle kolla när jag slutade skolan den dagen. Det tyckte jag med. Mitt schema låg i den viktiga pärmen innehållande dom viktiga koderna och inloggningsuppgifterna som vi fick idag i skolan. Den pärmen skulle vi inte virra bort. Min är bortvirrad. Carrie tyckte jag var slarvig. Det tyckte jag med.

Tack o hej- virrig tjej

Din & min

Om jag inte var bitterfitta innan så är väl det löst nu. Detta var örngotten Jennie lämnade till mig i Solnalgnhten. Fan så mysigt.

Sollan

Igår anlände jag till Stockholm. Nu bor jag här. Jag visste att jag skulle ha problem med att hitta, men det är värre än jag anat. Jag hade bott här i en timma, sen var jag vilse. Jag var vilse i Solna Centrum. Först hitta jag inte systemet, sen hitta jag inte ut, sen hitta jag fel utgång och litade dumt nog på mitt lokalsinne och började virra mot Råsunda fast jag bor åt andra hållet. Hur ska jag våga mig in till stan?

Som tur är välkomnade Stockholms uteliv mig bättre än det ologiska Solna Centrum. Dock måste jag fortfarande lära mig hur man ska bete sig på tunnelbanan. Jag suger på att se ointresserad ut och stirra på ingenting. Jag vill glo sönder på alla som sitter i min närhet, alla som går av och på. Men det får man inte. Efter grym förfest med Götlaborgpojkar, Sanna, Sannas rooimes, Carrie & Hanna tog vi oss ner till staden. Tanken var att vi först skulle till Strand men hamnade på Solidaritet, eller Sollan som vi stockholmare säger. Nytt folk överallt. Ingen som visste vem jag var och jag kände inte igen någon.

I Linköping gör det inget om du får minnslucka och glömmer vad du gjort på krogen, alla andra vet och kan och kommer berätta för dig . I Stockholm kan du göra vad du vill utan att någon minns eller kan placera vem du var dagen efter. Farligt? Lite. Är man kåt bör man besöka Stockholm. Här vill alla ligga. Nog tror jag att alla kanske vill det i Linköping med, men där är det liksom slut på folk. Har man inte redan vart där själv så har alltid någon vän varit där o slafsat. Har jag hört. Vad vet jag? Jag sparar mig till mannen i mitt liv dyker upp, så massa snuskerier vill jag inte veta av. Det är galet vad på folk är här. Inga blyga blickar som möts. Pang på och gärna hem direkt. Från entren till baren fick jag vänligt med bestämmt avböja ca 92,3 försökta raggningsknep. Här verkar det inte räcka med att se ointresserad ut eller säga nej.

-  Har du kille?

- Ja

- Det har du ju inte alls

- Jo..

- Nä, de säger du bara för att du inte vill prata med mig. Vad dricker du?

- Jag måste gå till mina vänner

- Jahaaaaaaa, du har kille?

- Nej

- Det har du ju

- Nej

- Varför ska du gå då?

Första steget

Jag började dansa i gymnasiet. I tvåan gick min farfar bort. Jag kunde inte hantera sorgen och tappade allt. Jag försvann från mig själv och kunde inte hitta tillbaka. Det var som jag stod utanför mig själv och undrade vem hon var. Min kropp vägrade. Jag kände ingenting. Bara tomhet. Enda gången jag hittade tillbaka var när jag dansade. Allt runt omkring försvann och jag var jag igen. Jag fylldes med känslor och min hjärna aktiverades. Då visste jag. Då var det bestämt. Jag ska bli danspedagog. Jag ska tillbring resten av mitt liv med att få andra människor att förstå vad dans verkligen handlar om. I pressen om en god teknik glömmer man kärnan för att orka hålla på med denna konstform. Kärlek. Utan kärleken till dansen står du maktlös inför de svackor du helt garanterat kommer att stöta på. De vackraste dansarna är inte dom med bäst teknik, utan det är dom som blir ett. Ett med musik, hjärta och rörelse. Jag vill få mina elever att känna det jag känner när jag dansar-
Det är en JÄVLA UNDERBAR känsla

Imorgon bär det av mot Stockholm, drömmar och mål. Varje resa börjar med ett steg, och imorgon tar jag mitt första. Jag vet att vägen mot mitt mål kommer bli den bästa tiden i mitt liv. Vad jag även vet är att det kommer vara den tuffaste tiden i mitt liv. Bara jag sätter gräns för hur långt jag kan gå och hur mycket jag är villig att offra. Ibland när det gör ont och allt går emot en brukar jag tänka på farfar. Varje gång vill jag bryta ihop. Istället för att bryta ihop dansar jag. Jag dansar för farfar och vi blir ett igen.

Den som inte dansar kommer aldrig förstå.
Men det gör inget.
Armen

Tarzan & Johansson

Jag älskar när man vaknar upp dagen efter och är så jävla skönt bakis. Man njuter. Kanske inte av bakfyllan, men av känslan av hur jävla grym kväll man haft. Alla va där. Nästan alla. Alla var underbart taggade och alla tappade det på det mest underbara vis.

Igår var en hyvens grabb ute. Han ville ligga med alla o jag såg han bjuda minst 62 tjejer på en drink. Alla tjejer tog drinken, tackade och gick.  En annan trevlig man var en som tyckte jag hade en charmig bakdel. Han tyckte sig även ha rätt att klämma lite på den med jämna mellanrum. Jag tog fram Johansson i mig och hota med att kastrera han. Efter det var det ingen som klämmde på mig mer. En tredje man visa mig en bild på hans sovande pillidick. Han tittade förväntansfullt på mig "nåå, ligga?" Jag skyllde på akut diarre och avvek. Jag ska be till jesus och hans vänner om att få bli flata. Fast först ska jag fråga om man måste mumsa fitta då. Måste man får jag fundera på saken. Amen

Tarzan och Johansson var tillbaka igår. Johansson var virrig på fisk och förlade sin handväska. Johansson freka. I väskan låg det där läppglanset som gör så ont, det där som Chefen gav Johansson för Johansson tyckte om det så hemskt mycket. Johansson älskar Chefen. Johansson irrade rund i hela källaren för att hitta den borttappade väkan. Helt plötsligt ser Tarzan Tjyven. Tarzan haffar tjuven och tjuven gör motstånd. Johansson hjälper Tarzan. Tjyven är chanslös. Tjyven börjar gråta. Det visar sig att tjyven inte var någon tjyv utan Prins Ersans vän. Tarzan och Johansson fick be om ursäkt.

Idag var Tarzan och Johansson hos mormor. Mormor är sämsta bakfyllemedicinen. Hennes röst är himlans klämkäck om man säger. Jag hör dåligt, men vad mormor säger missar jag aldrig. Alltid högt. Alltid i falsett.
Hon skrattade åt mig när jag kom. Jag tror hon tyckte att jag var ful. Sen grät hon när jag skulle åka.
Nu är det dags att tvätta bort gårdagens smink och ta nya tag.

Ligga eller stå- nu måste jag gå

Att minnas

Igår föll poletten ner. Trots att jag är hård som sten kunde jag igår inte motstå att bli lite tjejigt snyftig. När jag snyftat färdigt skämdes jag. Vilket sätt att bete sig på. Jag som är så cool. Dom som lurade fram kärringen i mig var Majs & Titti.

När mamma och pappa skiljde sig var Majs alltid asjobbig och skulle vara den som kramade mamma och pappa sist vid bytet. Igår frågade jag Maj varför fan hon ville sitta och åka fram o tillbaka till stockholm.
- Jag vill va den som kramar dig sist, svarade hon med tårar i ögonen
Mina systrar är det vackraste jag har i mitt liv. Utan dom skulle jag inte överleva. Dom är mina bästa vänner och för mig de viktigaste personerna. Linda och Mariah vet hur jag är och lär nog trilla baklänges när dom läser vad jag skrivit. Varför jag är som jag är får vi nog aldrig veta, men vad dom vet och aldrig behöver tveka på är att jag älskar dom mer än allt annat.

Vissa människor klickar man med. Vissa människor förstår man hur dom tänker, just för att dom tänker lika som en själv. Vissa (läs väldigt få) människor skrattar med dig i saker ingen annan förstår. Titti är en av dom som jag klickat med på två sekunder. Hon är vacker och jag ska förvandla henne till en chiuaua så jag kan plocka upp henne ur min fräcka lilla hundväska och mysa. BÄBIIIS!

Vi som förstår

SHOOOOOOW

IKVÄLL ÄR DET SHOW!

Sista Platensfyllan ala Mal Unt Ass

TILLÄGNAT NINA

Melodi: Singeldamer

Om du gillar så du trillar sätt en ring på mej

Om du är sugen och jag duger sätte en ring på mej

Jag är din och du är min hela livet ut

Eller i alla fall tills du gör slut

Wö öö wö öö wö öö ööPOSE!

.

Att hålla fast vid något man släppt är som att gång på gång släppa något man håller vid.

Freakshow

UNDERBARA måndag!
Terasshäng & Måndagsklubben med grymma människor jag kommer sakna galet mycket. Älskar att Linköpings SKÖNASTE människor är just mina vänner.

Medverkande i gårdagens freakshow:
En nockad Paniz.
En kåt Daniel.
En ofödd Melody.
En förfriskad Nina.
En bråkig Majsa.
En döv Steve.
En hångelsugen Sandra.
En övertaggad Astrid
En helt normal Malin.

Vid kvällens slut vid den obligatoriska citygrillen ville Majsan leka Tarsan. Hon kom till mig och skvallrade hur en tjock röv hade trängt sig. Den tjocka röven hörde vad Tarzan sa. Komissarie Johansson kom till undsättning. Johansson beordrade den tjocka röven att omedelbart slutade bråka med Tarzan. Tarzan stod bakom Johansson och var låtsastuff. Johansson gjorde sig redo för fight. Det vart ingen fight. Den tjocka röven fick veta att Johansson var låtsaspolis på Linköpings tyngsta klubb. Den tjocka röven kapitulerade.

Idag kom jag och Maj på att vi borde ha kräftskiva på landet i september. Mitt i allt planerande kom vi på att vi borde ha en testskiva. Direkt. Nu idag. Vi gav oss ut på jakt efter svenska tinade kräftor. Jag kom på en smart ide. Vi kunde köpa frysta, sen kunde dom va på min mage. För den va jättevarm. Det var min bakishjärna som kom på det. Jag vart nedröstad. Dom tinade var slut överallt. Som tur var Erik en hyvens grabb och vårt sista hopp för att få tag i kanalkräftor. Det heter så. Kanalkräftor. Eller färska. Inte klara, färdiga eller vanliga. Erik jobbar på Priso. Jag ringde till han för o kolla så vi inte gick land och rike i onödan.
- Eeeeeeeerik, ropa vi när vi stormade Priso.
Erik svarade inte. Han hade säker fått gå på lunch. Men vi klarade oss på egen hand och gick hem 300 kr fattigade men massa kräftor rikare. Sen var det dags för kräftskiva. Nu är jag törstig och luktar fiskaffär.

Sluta käfta- din jävla kräfta

The chase better than the catch

När man vill ha något så kämpar man för det.
Man har inget att förlora, bara något att vinna.
När man väl fått det man vill ha, när målet är nått, vad händer då?
Är man tillfreds och nöjd, eller vill mycket ha mer?
Det är sjukt hur fort människan vänjer sig vid något,
och hur vi glömmer att värdesätta och uppskatta det vi en
gång kämpat så hårt för.
Kan det vara så att det är mer intressant att vilja ha något som man inte har?
Att jakten uppskattas mer än fångsten.
Eller är det känslan av att helt plötsligt ha något att förlora som stör?

Sångstund

Jag tog ett jättekliv och levde vildmarksliv
Jag är en caaaaawboj
Jag lever som jag lär jag lever nu och här
Jag är en caaawboj
Men jag ångrar ingenting för I just love to sing
I are a caaaawboj
O om jag träffar en görl så kan det bli ett föl
Jag är en caaaawboj

Natuuuren är jättegrön, natuuuren är jätteskön
och i natuuuren finns inga svin
När naturen är jättefin

Jag trivs allra bäst när jag sitter på min häst
Jag är en caaaawboj
Ja det är jätteskoj att ha en häst som hoj
Jag är en caaawboj
Sen hände det en grej, jag träffade en tjej,
men ingen caaawboj
Hon var så fin och söt, jag tog min gun och sköt
Jag är en caaawboj

Natuuuren är jättegrön, natuuuren är jätteskön

och i natuuuren finns inga svin

När naturen är jättefin

EVRYBODY SJUNG

Natuuuren är jättegrön, natuuuren är jätteskön

och i natuuuren finns inga svin

När naturen är jättefin

Sjunga är kul- du är ful

Backdrunk

Hällo! My näjm is Kåboy Kurt. Aj lajk to rajd maj hårs. Aj love when its gnägging. It means it is häppy.

Mmm, tänk om man vore någon annan. Tänk om jag vore en kobojsare som bodde mitt ute i ingenstans och krattsade hovar och mockade bajs hela dagarna. En gång hade jag en Kåboy Kurt i mitt liv. Han prata amrikänska så det funka inte riktigt. Han var från Texas. Först tänkte jag att det låg i Mexico, men då tänkte jag fel. Jag är ganska bra på amrikänska när jag är full, men inte när jag är nykter. När jag är full är jag en hejare på engelska och pratar till och med med brittisk accent. Eller de låter nästan som brittisk accent. När någon pratar amrikänska med mig när jag är nykter blir jag nervös och stammar fram något som mest liknar finska. Även när jag skulle lära mig polska sa farmor att jag lät som en finne. Eller det var vad hon menade iaf "Näj, du loter fäl, du loter som Finland" Jamen ursäkta så mycket sa jag och funderade på en flytt till Mumindalen.

Igår var bästa kvällen. Grymt förmys och grym utekväll. Jag var lite orutinerad och råkade fiska lite för mycket och var därför pissfull vid ett. Efter att jag mått lite illa på mattan så mådde jag prima och var fit for fight igen. Orutinerat fast rutinerat kan man tänka.

Nu är jag hemma hos pappa. Som tur är är inte han hemma. Han skulle undra vem jag var och fråga vart jag gjort av hans dotter. Då skulle jag kunna säga att jag gömt na i mitt skatbo på huvudet. Eller att jag andades på henne så hon dog av alkoholförgiftning. Eller helt enkelt att jag käkade upp na. Fan vad hungrig jag är. Maaaaaaaaata mig!

Jag ska ringa till Sigrid och fråga om hon vill va min vän. När jag är bakis blir jag extra smart och funderar på saker jag inte funderar på annars. Funderingar som "är nutella och chips lika lyckat i praktiken som i teorin" eller "kan vem som helst lära sig spela fittpingis?"
Majsan fick ragg på fejan över mail
-Hej! Jag känner igen dig.. Spelar du pingis?

Knip och skjut- bollen ska ut

No muss No fuss

Min vackra vän Sigrid aka Sigga är nog den godaste människa jag känner. Hon är en sådan person man önskar sig kunna vara lite mer som. Unik och helt jävla underbar. En annan är bara en bitterfitta med ett svängigt humör. Igår var jag och min unika vän på dansföreställning följt av kinesmat och balkonghäng. Föreställningen vart jättelyckad, jag ville bara slå ihjäl fjortisarna framför ca 317 gånger. Så tänker inte Sigga. Hon slår inte ihjäl någon. Det är bara jag som fräser "fittungar" och får hjärtklappning av ilska för en sån sak. Håååååll KÄFTEN ville jag skrika och dra dom i snoppen. Men det gjorde jag inte.

Klockan 22 ville mormor Sigrid sova, så jag hamnade hos Ew & Kaj. Vi kollade på Kajsa Kavat. Det är en trevlig film. Så trevlig att vi pausade efter tio minuter för att prata om viktiga saker itället. Ledorden var klamydia, små kukar, dåliga ligg och lesbiskt.

Mr Steff stängde tidigare, mötte upp mig och vi gick till Mörners. När vi satt där och var som mest vuxna ringde Maj och tyckte att vi skulle komma upp till takterassen vilket vi gjorde. Ridpojken Charles som även kan spela trumpet hade så vackert tänt massa ljus o dukat fram öl & vin. När vi satt där med tända ljus i den jumna, stjärnklara natten insåg jag hur mycket jag har saknat det. Saknat att bara va. No muss no fuss. Enkelt, avslappnat och hur mysigt som helst. Länge sen jag skrattade så mycket. Det kanske vi får tacka Charles Ingvar Jönssons mor för.

Ikväll blir en grym kväll. Förfest hos Astrid med fantastiska människor följt av Plateu as always. Under dagen ska jag bli frisk. För tillfället låter jag som en kåt gubbe som vill bjuda barn på godis. Det vill jag inte. Bjuda på godis alltså. Jag har inget godis, och hade jag det skulle jag äta upp det själv. Jag gillar inte ens barn, så varför skulle ja ge dom mitt godis? Nu kom jag off track igen- my bad - Febern gör att jag svettas som en gris och en hel arme otrevliga gubbar har flyttat in i snoken på mig. Snart kommer Johan med mat. Han är världens bästa pojkvän. Tyvärr inte min pojkvän, utan min systers. Hon har sagt att jag får låna hans vänlighet ibland nu när jag är en man kort i mitt lag. Mitt lag kommer ikväll njuta av den sista lördagsfyllan i Linköping på ett bra tag. Nästa lördag går mitt lag ut i Stockholm. Nästa lördag blir första dagen på något nytt, spännande och helt jävla underbart.

Skål tjollahopp- du har liten snopp (please tell me before I go home with youuu)

Den vita löken

Någon sa någongång att man aldrig ska ha några förhoppningar för då blir man bara besviken. Att det ändå aldrig blir som man tänkt sig. Ibland känns det som folk glömmer av att leva i nuet för man oroar sig för mycket för framtiden. Man förutspår troliga siutiationer man kan hamna i och fattar beslut utifrån dom. Man tar den enklare vägen som leder till något basic, iställen för att ta den lite tuffare vägen som kan leda till något extraordinärt. Den enkla vägen blottar man sig inte och riskerar inte att bli besviken. Besvikelse är en hemsk känsla som kan få hela världen att gå under, men ofta reser man sig starkare än innan nedslaget. Besvikelse och maktlöshet går hand i hand. Ett par man kan lyckas att slippa stöta på om man tar den enkla vägen. Men via den enkla vägen man får aldrig veta om man hade klarat av det, eller hur det kunde ha blivit. Frågan är om ovishet inte är den värre känslan. Jag är hellre en besviken optimist än en ovis pessimist. Amen.

När jag pratar på det här viset vet jag att mina vänner blir rädda och tror att jag gått in i en lyktstolpe, men det är bara mina spöken i hjärnan som har party. Jag dödade nog fel hjärnceller igår.

Idag är jag bakis och luktar vitlök. Bakis vet jag varför jag är, men vitlöken kan jag inte riktigt lokalisera hur den hamnat i mig. Citygrillen ligger högst på misstänkt-listan. Det var pappa som kom på mig. Med vitlöket alltså. Han kom in med frukost och fika på sängen till mig imorse. Det är hans födelsedag. När han kom in tror jag att jag nynnade på något som liknade "Ja må han leva", kan också ha varit "Fyra bugg och en coca cola" Pappa tackade för den söta lapp jag skrivit inatt och lagt på hans säng. Vilken lapp frågade jag. Sen sa pappa att jag luktade vitlök och mitt rum luktade bar samt att det såg obekvämt ut att sova med kläderna på. Vi beslöt oss för att inte äta frukost i mitt rum. Pappa skojade även och sa att hela jag luktade som ett glas fulsprit och tyckte att jag kunde sätta mig på balkongen. Jag satt kvar och papa höll för näsan.
Efter dansen nu ikväll kom Kim förbi efter han vart på gymmet. Han var snäll och sa att han nog lukta mer svett än mig. Sötnöt. Efter några timmar på balkongen tyckte Kim att det var dags att gå hem och duscha. Jag tryckte i mig 4 bullens varmkorv och har ännu inte duschat.

En löprunda skulle kunna vara en partydödare. Finns inget skönare än att ibland få springa ifrån tankar och verklighet.

Pök o hej, svettig tjej.

Farmor

Min farmor är polack, precis som pappa och nästan som jag- vilket sammanträffande. Min farmor är vacker och hon är mitt största fan. Jag är alltid bäst på föreställningar, uppvisningar och auditions. Hon brukar säga att jag fått min envishet och målmedvetenhet från det polska blodet. Polen är bäst- ingen protest. Det roligaste med farmor är att hon pratar lite svängig svenska. Han blir hanses och hon blir ju såklart honses, och man får stryk om man säger något annat. Fyller man i när hon söker efter ord får man inget fika och skrattar man när hon säger fel ord så meningen blir kul får man åka hem. Sääääg du- säger hon alltid när man berättar något. Alltid lika intresserad, alltid lika glad. På min student åkte vi nercabbat genom stan. Jag var pissfull, hon överlycklig och pappa skämdes nog lite. Efter sa hon att det var den bästa dagen och att det var så roligt. Jag älskar att hon uppskattar det lilla livet, det borde man göra oftare. Till Majsans student var hon taggad och förklarade att "osso synger vi- vart har du din mössa, var har du din mössa" Den hon egentligen sjöng på var "var e mössorna, tjalalalala"

Imorgon(idag) ska vi uppskatta det lilla i livet, för imorgon är det Platensonsdag. Platensonsdag betyder Platensfylla som betyder underbart omogen och okontrollerad dyngfylla. Om jag dricker tillräckligt mycket kanske jag lyckas döda dom hjärnceller som hållt mig vaken i snart tre dygn. Värt ett försök. Resultat uppdateras. Hela kvällen är ett genrep inför nästa onsdag då jag & ass har vår sista Platensfylla. Men jag tror vi kan utlova show trots detta.

Det känns sjukt konstigt att skriva saker till ingen. Vem har nytta av att läsa om min gamla farmor på min fula bajsblogg. Ingen. Just nu är det ju ingen som vet att jag ens skriver. Inte för att mitt skrivande skulle bli mer intressant om fallet vore annat. Det är just det som jag tyckt vart så töntigt med allt bloggande. Varför ska man lägga ner tid och energi på att skriva skitsaker i en skitblogg som knappt någon läser. Alla vet hur jag totalsågat detta larveri, men helt ärligt så känns de rätt skönt. Skönt att få skriva om ingenting till ingen. Ord för ord som till slut bildar någon som betyder mycket för mig själv.

Japan är lösningen

Inom en mycket snar framtid är jag stockholmsbo. Om 11 dagar närmare bestämmt. Om 11 dagar börjar mitt drömliv där jag får leva i en storstad utan gräns för hur mycket det är möjligt att dansa och utvecklas. Ibland glömmer jag av hur lyckligt lottad jag är som får göra det jag älskar och lever för.  Fokus, disiplin och hårt arbete tillsammans med ett stort hjärta ska få mig att skapa underverk. Konst.

Frågan är bara hur väl jag kommer att klara mig i Stockholm. Större delen av mina fyra kommande år lär jag väl vara vilsen. Lokalsinne är något jesus och hans vänner glömde att installera på mig. Ett annat problem är tunnelbanan. Man vill ju gärna se lite världsvan ut när man sitter där så folk tror att man är en riktig stockholmare, istället för en vilsen bonde. Att se världsvan och grym ut avskräcker även eventuella 14-åringar som har tänkt att råna en. Nu till det största frågetecknet- vart tittar man när? Ut på ingenting, på mannen mitt emot som säkert har en basoka och hash i jackfickan eller ner i golvet och ser ut som en osäker mus? Jag kommer springa runt som en rädd hare i Stockholm. Orolig att någon ska skjuta ner mig och råna mig. Orolig att jag inte ska hitta hem. Jag får klä ut mig till en japan. Då förväntas jag vara bortkommen och ivägen. Då gör det inget om jag råkar stå till vänster i rulltrappan. Då säger jag bara tingtjong o ler så ögonen försvinner när dom stressade stockholmarna bufflar irriterat på mig. Måste köpa en kamera.

Klart slut- varulvstjut

Första gången..

... är lite nervöst, smärtsamt och blir sällan bra. Det är väl ungefär vad detta kommer resultera i.
Vem kan med handen på hjärtat säga sig ärligt ha trott att JAG skulle starta en blogg? Min hand är nere. Men nu sitter jag här med en bajsbrun blogg vars bakgrundsmotiv ser ut att vara valt av självaste Napoleon.
Nog tror jag att denna blogg bör tas med en nypa salt, både utseendemässigt och innehållsmässigt. Vad annars kan man göra med en blogg som ser ut som en enda stor diarrèhög.

Jag älskar att skriva. Det har jag alltid gjort. Alltid i smyg. Jag är utåt sett ingen finkänslig person som säger eller skriver vackra saker, öppnar sig och delar känslor i onödan. Självklart har jag som alla andra mina guldkorn som jag släpper in, långt in och nära hjärtat, men mina guldkorn kanske är färre än andras.

Jag kommer skriva mycket oseriöst och omogen & lite seriöst och övermoget.
Vi håller allt detta hemligt ett tag framöver. Om det floppar så det ingen som behöver veta att det ens hänt.

Över och ut