Hem

Linköping är fantastiskt på så många vis. Inte bara staden i sig, utan framför allt människorna. Kända som okända. När jag gick från tåget till pappa möttes jag av två trevliga flickor som glatt önskade mig God Jul. Att klockan var åtta och flickorna var två fulla fjortisar hör inte hit. Trevligt var det.

När jag kom hem till pappa fick jag mat och pappa visade sin nya flashiga mobil från HTC. Pappa bläddrade självsäkert i telefonen för att visa mig det absolut HÄFTIGASTE. Telefonen har internet, GPS, roliga bildfunktioner, väderrapport och annat jag kunde tänkas imponera på min far. Vad skulle han välja?
-Kolla här, de absolut häftigaste, sa pappa och visade mig lampan som finns på baksidan av telefonen.
Lampan kunde ställas in i tre olika ljusstyrkor.

Pappa har julpyntat. När pappa julpyntar improviserar han vilt efter vad han tycker är snyggt och mysigt. Resultatet blir ofta aningen olikt andra familjers julpynt. Ett av det obligatoriska julpyntet är en trängårdstomte tomte på ca en halvmeter. För att tomten ska komma upp lite i höjd ställer pappa den på sin bongotrumma som han i sin tur ställer på en pall så tomten blir lika lång som jag.
På fönsterblecket i mitt rum ligger ett ihoprullat tuggummi. Det tuggummit har legat där sen i somras och anledningen till att det ligger kvar är för att jag helt enkelt inte tagit bort det. Tuggummit har ett stört kul minne och ju längre det ligger där ju roligare blir på något vis minnet. När pappa julpyntade och bytte ut lampan i mitt rum till en ljusstake lät han tuggumit ligga kvar. Tuggumit ligger i mitten av fönsterbläcket och över har pappa placerat en snygg ljusstake.

Minnen. Minnen, minnen, minnen. Överallt. Vissa minns jag med ett leende samtidigt som jag passerar, vissa minnen river upp sår och andra får mig att stanna till och tänka alldeles för mycket- sådär som bara jag kan.

Du kanske tror att det fortfarande handlar om dig?