Årskrönika på vis

Framtid

Dåtid

Nutid

Att vara rädd för framtiden är något säkert alla varit med om. Framtiden är något vi självklart kan påverka, men långt ifrån styra allt. Det vi inte kan styra försöker vi förutspå i brist på tålamod för att invänta den. Man målar upp skräckexempel på troliga situationer för att förbereda sig för det värsta.
När man läser det kan man tycka att det låter som en klok ide, men i samma stund som man befarar det värsta glömmer man att hoppas på det bästa.
Vågar man inte hoppas på att bra saker ska ske kommer dom förmodligen heller aldrig att göra det.
Vem ger sig in i något helt utan hopp om att det ska resultera i något bra?
Vem ger sig hän något man förväntar sig resultera i de troliga skräckexempel
man byggt upp?

Någon sa att man inte ska hoppas, för då blir man bara besviken. En annan sa att hoppet är det sista som överger en människa. Bara du kan välja vilken av dessa motsatser som du står för- jag har efter året som gått insett att det är dags att byta sida och tänka om. Att vara modig då man inte är rädd är ingen bragd, men att ta sig mod och ta sig an något skrämmande är styrka. Jag är livrädd för hur framtiden kommer att te sig, och jag är livrädd för att satsa och förlora. Men satsar jag inte går jag miste möjligheten att vinna, och då har jag automatiskt förlorat allt.

Vad vi helt förlorat kraften att påverka är vad som redan skett. Att minnas är vackert och något vi alltid kan bära med oss, men det är när minnen blir ältande vi missbrukar den vackra egenskap vi faktiskt har. Jag tror alla önskar sig kunna radera vissa minnen och upplevelser, men när det nu inte går finns ingen mening med att vi önskar det. Det är dessa önskningar vi gör, gång på gång, som blir ett ältande som bara håller oss fast vid en punkt vi inte var menade att vara kvar på. En punkt vi kanske en gång trivdes på och aldrig förstod varför det blev som det nu är. Att söka förståelse är en sak, men att jaga den är slöseri med tid. Låt det vara som det är när det inte blev som det skulle.
Ett inlägg fyllt av klyschor, men det är väl så det ska vara?

"Det är märkligt hur vissa meningar blir klyschor,

bara för att dom har sagts för många gånger.

Hur ord blir innehållslösa,

inte för att dom har upplevts,

utan för att dom har slitits verbalt.

Det är dags att uppleva klyschorna"

/Lars Winnerbäck på P3 för hundra år sen

Allt handlar om att leva i nuet. Vad kan jag göra idag för att nå mina mål i framtiden, och vad kan jag göra idag för att bevara eller undvara det som skedde igår eller för ännu längre sedan. Året som kommer är jag hellre en besviken optimist än en ovetandes pessimist. Det charmerande bitterfittan kommer självklart leva kvar, för det är ju jag, men hon kommer satsa för att vinna.
2011 blir året jag tar mig in på Danshögskolans pedagogutbildning, för trots svackor och en sviktande tro på hur mycket jag älskar- så älskar jag.

På slutet ska man tydligen ha något fyndigt tips till alla som sitter och undrar vem personen som rapat den Bajsbruna bloggen är.
Lev idag, med erfarenheter från igår,
och låt dom ta dig till ditt mål i framtiden
2011 ska bli det bästa året, för det ska jag se till.

Framtid

Dåtid

NUTID