Otur när jag tänker

Nu sitter jag hemma hos Lindabinda fet på tacos och kollar på Cirkus Möller. Under mellanstadiet var jag fruktansvärt betuttad i en ung man som jag tycker vi kan kalla Markus just för att han heter det.
Markus var snyggast i klassen och alla ville vara ihop med honom.
Om man ville fråga chans på någon skickade man en lapp.
Vill du bli ihop med mig?
Under texten gjorde man rutor den tillfrågade skulle kryssa i.
JA, NEJ eller KANSKE.
Jag skickade lapp till Markus x antal gånger och fick till slut ett kryss i JA- rutan.
Jag kom bara att tänka på att Markus var och är slående lik just Måns Möller.
Att göra en kort historia lång är min speciallitet.

Eftersom jag fortfarande är anställd på Nautilus Linköping får jag träna med instruktörskort på Sveriges alla anläggningar. Jag kikade på kartan i hopp om att förstå hur jag skulle hitta till anläggningen i Solna samt hur lång tid det skulle ta att gå dit. Jag räknade ut att Nautilus ligger 14 min gångväg från min lägenhet.
Det tar 7 minuter att gå till T-banan och på kartan var avståndet dit en halv tumme. Till nautilus var det två halva tummar.
Vart går gränsen?

Här går gränsen:
10- åriga Malin skrev ett kärleksbrev till Markus som hon sedan lade på postlådan. I samma stund som hon släppte brevet kom hon på att herr brevbärare inte skulle leverera brever då kuveret saknade frimärke. Adressen var även Markus med stora bokstäver. Det ska börjas i tid.

Just som jag satt och funderade på hur mitt liv sett ut om inte Markus dumpat mig för Emma frågade Linda hur länge jag hade tänkt vara kvar. Finkänsligt dumpad funderar på att gå hem till min kära far som jag undvikit idag för att slippa ev frågor om inatt.
Jag var full och handlade på ett vis jag inte borde.

Dumma fisk.