Klumpeduns

Jag vet inte om jag vill bo i Stockholm.
Jag vet inte om jag någonsin kommer känna mig hemma här.
Jag lever inte ett liv utan en dröm
Jag lever min dröm men hinner inte med att leva
Jag tvivlar på vad jag är villig att offra och hur dåligt jag är beredd att må
Jag tvivlar på om jag någonsin kommer klara pressen från mig själv
Jag önskar jag kunde sluta pressa och njuta
Jag önskar jag kunde må bättre och leva i min dröm

Som OM jag inte var less nog på tillvaron så stukade jag foten idag på streeten.
Allt hade kännts så mycket mer okej om jag hade gjort det på ett värt sätt.
Alltså inte på det sättet jag gjorde. Alltså inte genom att studsa upp och ner samtidigt som man försöker se ut som en sparris. Onödigt Malin, onödigt.
Ännu en anledning till en personlighets- försäljning. Ingen normal människa skulle stuka foten på det kassa viset. Väx upp Malin!
Idag är en sån dag jag skulle behöva spendera hela kvällen på gymmet. Rensa hjärnan. Tur nog var jag där i morse och försvann från verkligheten en stund. Verkligheten suger just nu, och är jag inte hel imorgon så går jag i sjön-
som min gode vän Alva skulle sagt.
Armen. 


When you try your best but you dont succeed
When you get what you want but not what you need
When you feel so tired but you cant sleep

When you lose something you cant replace
When you love someone but it goes to waste
Fix me!