Miss- Mälardalen

Har man en dröm klamrar man sig fast vid den. Oavsett vad som händer så kommer man alltid ha sin dröm. Sitt mål. Eller?
Är en målgång en omöjlighet tvingas man kanske ovilligt acceptera det. Kanske kan man lära sig acceptera då man vet att man gjort allt och mycket mer där till. Helt ärligt skulle jag nog aldrig acceptera. Jag hejar på Gunde och tror att ALLT går om man VILL. Är målet nära men inte längre lika viktigt blir det svårt.
Att kämpa för något man vill är en sak,
men att kämpa för något man en gång ville är en annan.
Kan drömmar ändras?

När min Maddo hade inflyttningsfest i Skövdeland hade hon miss- tema.
Man fick en fin banderoll som man snällt fick ha på sig även på Boggan.
Jag var "Miss- allt eller inget". Jag ÄR miss- allt eller inget.
Nu syftar jag inte bara på det samma som Maddo gjorde när hon pikade mig om att jag inte kan dricka lagom mängd alkohol.
Jag går in helhjärtat och lite till i allt jag gör, eller så skiter jag i det helt och fullt.
Less is more är bullshit. The more the merrier. Det finns en porrfilm som heter så. Fråga mig inte hur jag vet det. Vad jag menar är att antingen gör man det man ska till fullo, eller så kan man ligga hemma och pilla navel. Det är ett talesätt. Rör någon min navel får den pilliga personen veta att han fingrat fel. Det värsta jag vet. Det värsta efter krig så klart.

Idag påminde Johanna mig om den passion jag hade förr. Första delen av terminen. Hon påminde mig om bruden som knappt hade tid att skaffa vänner då allt fokus fanns i utbildningen. Omedvetet utstrålade jag ett helt ointresse för vänskap. Vad jag tydligt visade var att jag var där för att gå i mål. Som tur var bröt sig några av dom bästa brudarna jag träffat förbi mina murar.
Tyvärr kan jag inte minnas sist jag var hon Johanna berskrev.

Kanske kommer hon tillbaka,
kanske inte.
Time will tell.