Jag har inte skrivit på ett tag. Inte för att en noshörning ätit upp mina fingrar eller för att jag flyttat till Japan och glömt min dator som man lätt skulle kunna tro. Jag har bara haft väldigt viktiga saker för mig.
Koka nudlar, slänga sopor och åkatunnelbana du vet.
Denna helg blir den andra i raden som jag är vit. Inte vit för att jag en blek polack, utan sådär vit som man blir när man inte dricker alkohol.
Lillis messa igår och lockade med en kraftig bakfylla på söndag som jag bad att få fundera på om jag skulle ta eller inte. Efter min tragiska fredagkväll kanske jag förtjänar och behöver någon- några- många fish imorgon.
Är det bara sorgligt i min hjärna eller även i andras ögon;Jag har lagat EN portion PYTTIPANNA till fredagsmys. När jag insåg hur omysig min mat faktiskt var förökte jag rädda situationen genom att tända lite ljus. Levande ljus var vackert, men min mat var fortfarande bara en och fortfarande lätt vidbränd pyttipanna. Jag blåste ut ljusen och två minuter senare var även den sönderstekta pytten borta. Mätt och skitnödig insåg jag hur töntig jag var och tände ljusen igen.
Nu sitter jag skräddare och upprepar mantrat "Ensam är stark" med gråten i halsen. Nu tog jag i så jag sket på mig, men lite misslyckad känner man sig så här ensam en höstkväll. Jag borde åkt till Rahki, men jag måste träna på att vara ensam. Hur svårt ska det vara?
Mina systrar betyder mer än allt här i livet.
Utan dom skulle jag aldrig fungera.
wsytsko dla siostry- allt för min syster
Älskar att när Majs säger hej heeeej på fejanchatten vet jag att hon säger det som Håkan i Sunes Jul när han blir utburen från köket efter att dom bakat knäck. Repliken straxt innan är aaj aaj, mina beeen. Rudolf svarar he-he-heeej och dörren slås igen till köket.
Jag har blivit så jävla blödig. Kramas och prata känslor.
Skyller allt på mysmongona i klassen
Jag har världens vackraste klass
Fantastiska dansare
Underbara personligheter
Vänner för livet
Över och ut
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar